Niva: Begriper inte Suarez vad han gör?
NATAL. Begriper han inte vad han gör, förstår han inte vad det leder till?
Nä, han gör ju inte det.
I just den sekunden är Luis Suárez inne i sin fotbollspsykos – och just den sekunden kommer han nu att få svara för i resten av sitt liv.
Förra gången boxade han bort bollen på mållinjen och fick en hel kontinent emot sig.
Men Uruguay vann.
Den här gången tycktes han alltså ta sig en rejäl tugga av Giorgio Chiellinis axel och en hel värld kommer nu att fördöma Luis Suárez på ett sätt som den inte fördömt någon på 20 år.
Men Uruguay vann.
Så är han lycklig nu, Luis Suárez?
”Inte oberörd”
Jag tittar extra noga på honom under matchens sista tio minuter, följer honom nästan oavbrutet med blicken från min plats mitt på läktarens långsida. Undrar om han förstår vad han har gjort, vad det kommer att leda till?
Oberörd är han i alla fall inte. Han tar en hel rad konstiga beslut under matchens slutfas, och jag tror inte att de enbart beror på trötthet.
Suárez slår bort bollar han normalt sett aldrig skulle missa, väljer konstiga lösningar han vanligtvis aldrig skulle försöka.
Han ser inte ut som en fullfokuserad uruguayansk landslagsspelare några minuter ifrån en fantastisk framgång, snarare som en splittrad man med huvudet fullt av svårsorterade tankar.
Jo, jag tror att han vet och jag tror att han förstår. Han inser att det väntar en storm av fullständigt helvetiska proportioner på andra sidan sidlinjen.
I samma sekund som slutsignalen går så drar han tröjan över huvudet och sjunker ihop på gräset. Sedan ligger han kvar orörlig i tio, femton sekunder innan han reser sig och visar ansiktet igen.
”Ser mest förvirrad ut”
Han ler inte, han jublar inte, utan han ser mest förvirrad ut.
En parallell är ju den till Zinedine Zidane och skallen '07, men själv får jag samma känsla som jag i efterhand fylls av då jag ser bilderna på hur Diego Maradona leds ut av en matchfunktionär för att göra dopningskontroll under VM ´94.
Där går en man som vet vad som väntar. Matchen är slut, segern är vunnen – men domen återstår.
Vad händer med Luis Suárez nu?
Det senaste året är vi ju många som har skrivit texter om en mognare och mer balanserad spelare, en familjefar som i någon mån begripit var gränsen går för det oacceptabla.
Det har funnits fog för de orden, men samtidigt tror jag inte att det är någon som inbillat sig att Luis Suárez skulle gå igenom resten av sin karriär utan kontroverser.
Han är och förblir den han var, spelaren som redan i tonåren skallade en domare när matchen inte gick som han ville. Den sidan av honom kommer aldrig att gå ur honom, aldrig att försvinna.
En av hans gamla ungdomstränare – en herre vid namn Ale Garay – formulerade det bäst:
– Jag jämför det med att ha en tiger i sin trädgård. Du kan ge honom den bästa maten och den mest innerliga omsorgen – men en dag kommer tigern ändå att äta upp dig. Varför? Eftersom det är en tiger.
”En instinkt”
Om du spelar en avgörande match och tiden rinner ut och det verkar som att vägen mot målet är stängd – vad gör du?
Luis Suárez bits. Eller rättare sagt, instinktivt tar han till precis alla metoder han har inom räckhåll. Hade han haft en kniv i handen när inlägget singlade in befarar jag att han hade huggit närmaste försvarare med den, utan att det på något sätt hade varit överlagt och genomtänkt.
Det gör inte Luis Suárez till en dålig människa – han har faktiskt inte skadat någon särskilt allvarligt, och utanför sidlinjerna är mitt ärliga intryck att han verkar vara en fin pappa och make – men det gör honom till en fotbollsspelare helt utan självkontroll.
När Uruguay spelade VM-semifinal 2010 var inte Luis Suárez med. Han var avstängd efter den där reflexhandsen mot Ghana.
När Uruguay snart spelar VM-åttondel 2014 förutsätter jag att Luis Suárez inte heller finns med. Fifa kan omöjligt blunda för det här – oavsett om domaren redan påstått ha gjort sin bedömning av situationen – utan jag utgår ifrån att de stänger av honom från resten av turneringen.
Italien åkte ur VM – återigen mer eller mindre bortdömda av en domare med Moreno som ett av sina efternamn, och dessutom ”Dracula” som smeknamn – och ändå är det inte där något av de där bildliga samtalen vid kaffeautomaten kommer att börja i morgon.
Från och med nu och i något dygn framöver kommer istället folk att vända sig till varandra, skaka på sina huvuden och fråga sig om den där uruguayanaren inte är riktigt klok.
Och nä, han är ju inte det.
När en fotbollsmatch blir så tät att Luis Suárez helt försvinner in i den kommer han aldrig någonsin att kunna lita på sitt förnuft.
Då låter han fötterna tala ifall bollen landar vid dem, då tar han sig ett bett av första bästa försvarare ifall det kan hjälpa honom att ta sig närmare mål.
Sådan är Luis Suárez, och han kommer aldrig att kunna förändra sig i grunden. Det är anledningen till att han är en av världens mest beundrade fotbollsspelare, det är förklaringen till att det nu väntar några dygn som en av planetens mest bespottade män.