Flinck: Hur bra Sverige är? Som att hitta Palmes mördare

Johan Flinck

Ola Lindgren och Staffan Olsson ska coacha modigare i VM jämfört med EM i fjol.

Ur det perspektivet fick de flera sköna besked i går.

Men som värdemätare var matchen mot Island värdelös.

helskärm

Stod och pratade med Ola Lindgren efter matchen när det vibrerade till i brallorna.

Ett sms med en ”order” från nattchefen:

”Skriv en krönika på 3 500 tecken om Sverige och hur bra de är”.

Han kunde lika gärna bett mig lösa teo­dicéproblemet, hitta det försvunna MH370-planet i Indiska oceanen och avslöja Palmes mördare när han ändå var i gång.

Det hade nog varit enklare för ingen jävel vet var detta svenska landslag står i dag med mindre än en vecka kvar till VM-premiären eller ”hur bra de är”.

Vi fick heller inte många ledtrådar att dra i under matchen mot Island. För den här klara segern var inte mycket till värde­mätare. Framför allt av fyra anledningar:

1. Lagen möts i VM-premiären om en vecka och höll därför igen på flera sätt.

2. Båda lagen spelar tre matcher på tre dagar nu där det här var den första.

3. Island kom till matchen utan sina fyra bästa spelare: Gudjon Valur Sigurdsson, Alexander Petersson, Arnor Atlason och Aron Palmarsson.

4. Sverige spelade långa stunder med en b-betonad laguppställning där Kim Andersson bara spelade inledande 12–13 minuterna av de båda halvlekarna, Tobias Karlsson satt kvar på bänken hela matchen och Mattias Andersson blott hoppade in på en straff. Inte en enda gång hade Sverige den troliga startsexan framåt på plan samtidigt.

Högklassig stämning

Med allt detta sagt så finns det förstås ändå saker att skriva hem om. Som att köra över sin premiärmotståndare med en vecka till VM inför ett utsålt Kristian­stad arena med högklassig stämning sista kvällen hemma i Sverige före VM förstås var en perfekt energihöjare och gav en fin självförtroendeboost.

Och att göra det efter att flera spelare, som i det här läget är andraval på sina positioner (eller i varje fall var före den här matchen), stått för övertygande prestationer betyder förstås ännu mer när bredden i truppen som vanligt är mycket viktig i ett mästerskap.

Ändå flera viktiga besked

Jag tänker främst på Markus Olsson på vänsternio, Anton Halén på högerkanten och Patrik Fahlgren på mittnio.

– Kim kan ju inte dra hela jävla lasset själv på nio­meter, som Markus Olsson sa efteråt.

Ola Lindgren berättade för mig häromdagen att han och Staffan Olsson ska, och måste, bli ”modigare i coachningen i VM” jämfört med EM i fjol.

Då matchade man ett antal nyckelspelare lite för hårt i det inledande gruppspelet så att man kroknade i mellanrundan.

I Qatar tänker man alltså gå runt på fler spelare (så finns det ju också matcher i ett VM som öppnar upp för det, som till exempel mot Egypten och Algeriet) och ur den synvinkeln gav alltså matchen mot Island flera viktiga besked för Lindgren och Olsson.

l l l

Lukas Karlsson tog revansch för sin svaga insats mot Danmark senast.

l l l

Det var inte bara Halén som var bra av kantspelarna. Fredrik Petersen var en av de bästa före paus och Jonas Källman och Niclas Ekberg kontrade på bra och säkert i andra (dock mot ett uppgivet Island).

Men det blev rätt virrigt i mittförsvaret utan Tobias Karlsson och med alla nya konstellationer mellan Andreas Nilsson, Jesper Nielsen och Niclas Barud.

l l l

Barud och Nielsen övertygade heller inte framåt när de nu fick chansen och kom till få avslutslägen på linjen.