Det finns inte en enda normal stavhoppare

Lasse Anrell: VM i kaos – Helsingfors vann

HELSINGFORS

VM i kaos. Helsingfors vann.

Men mest kaos skapade en svensk stavhoppsanläggning.

Patrik Kristianssons stavhopp var några minuters uppvisning av den typen som kunde gett en tränare gråa hår och som fick oss andra att undra om det var dags för ett totalhaveri.

Man får den typen av känslor kring Patrik; man vet liksom inte vart det ska sluta.

–Jag hade bestämt mig för att ingenting skulle få rubba mig idag, sa Patrik efteråt när allt lugnat ner sig.

Problemet var ju bara att precis allt verkade påverka Patrik. Det var fullständigt kaos med ett väder som gjorde att de ibland hoppade i vindstilla, ibland i stormens öga, stavar sprack, Patrik fick en lättare skokris och fick skicka Agne Bergvall att åka hem och hämta nya skor. Lite hårdare. De första var mjuka som sockiplast, sa han. Sen tog tiden slut. Patrik stod där och väntade på rätta vindar och fick höja staven i panik när det var en sekund kvar och det gick ju inte att hoppa då.

Stålbalk i huvudet

Sen kom nya vindar och sen brakade hela stavhoppsställningen sönder och en finsk hoppare höll på att få en hel stålbalk i huvudet. Då avbröts alltihopa.

Patrik hade hunnit hoppa ett hopp då. Ett perfekt hopp över 5.60 och det räckte. Alla tyckte han var vansinnig som hoppade först på den höga höjden. Stavhopparens psyke gör såna saker. Alla stavhoppare är lite konstiga. Att träna en stavhoppare måste vara som att coacha en 14-årig tjej mitt i vrålpuberteten. Man vet liksom inte vart alla tankar och känslostormar tar vägen. Ena dagen rakar de benen. Andra dagen rakar alla stavhoppare i hela världen armhålorna.

Det är sånt som bara händer.

Ungefär som när Westlife ena dagen är värdelösa bara för det har fjortisarna i hela världen bestämt. Patrik är inte ensam. Jag har frågat runt och det finns inte en enda normal stavhoppare. Det är kaos och introvert dårskap överallt. Plötsligt skulle Patrik hoppa först på 5.60 som bara är en centimeter under hans årsbästa. Att det lyckades var ett under bara det. Jag tror på honom i finalen.

?

Carolina Klüft försökte genomföra vad som på löpsedelsspråk kallas kupp. Klüfts kupp bestod den här gången i att klä ut sig till Garbo så att ingen skulle fotografera henne och sno showen för pojkvännen Patrik.

Ha. Det lyckades inte. Det tog 27 sekunder så hade tv-fotograferna hittat henne. Grå huva, solbrillor hjälper inte, Carro. Testa peruk, högklackat och en stram dräkt nästa gång, så kanske det funkar.

Sen kom regnet. Det var inget vanligt regn. De som försöker göra reklam för Helsingfors som turiststad just nu har inget lätt jobb. Först så är allt här svindyrt. Minsta glass kostar 30 spänn. Sen vädret som ena stunden är iskallt, nästa storm. Sen kom regnet och det vällde ner. Det var som att stå mitt i ett vattenfall och blixtar och dunder, magiska under, allt var totalt kaos.

– Who'll stop the rain med Creedence spelade högtalarna efter fem minuter.

De var alltså beredda.

?

Hur funkar du? frågade jag Miro Zalar, Patriks tränaren.

– Jag har vant mig, det händer alltid nåt med honom.

Har det alltid varit så här kaotiskt i Helsingfors?

– Ja, alltid. Men jag gillade att tävla här. Det passade mig, i perfekta förhållanden var jag chanslös.

?

För övrigt är det ett svenskt företag som gör de där kassa stavhoppsställningarna. Dem kan vi inte lasta finnarna för.

Lasse Anrell