”Kengate”-skandalen rullas upp – igen

Läs Dan Glimnes krönika

Bland dem som följer såväl smått och stort inom svensk poker kan det knappast ha undgått någon att den så kallade Kengate-skandalen nu rullas upp igen, och i betydligt mera detalj än tidigare.

Bakgrunden är denna – och så långt är det knappast några nyheter jag serverar: för ett antal år sedan anklagades Ken Lennaárd, en av svensk pokers mest namnkunniga spelare, för att 2003 ha förberett ett parti i vilket minst en annan person medelst grovt fusk skulle ”blåsas” på en ansenlig mängd pengar. Och det tilltänkta huvudoffret är knappast mindre omtalad han: Martin de Knijff, som 2004 i WPT-finalen vann den fortfarande dollarstinnaste blågula turneringssegern genom tiderna.

Mycket återstår att reda ut

I skrivande stund har de Knijff kommit med inledningen av sin version, och utlovat resten till ett kommande nummer av Poker Magazine. Och Lennaárd håller i sin blogg ”mrpoker.nu” på att presentera sin version, varav tre avsnitt redan finns tillgängliga när dessa rader skrivs.

Av härvans omfattning återstår mycket att reda ut. Två oskyldiga svenskar som redan delvis vittnat om saken, och möjligen också var påtänkta som offer, är Christer Johansson och Erik Sagström. Dessutom har en rysk spelare, Russ Georgiev som sägs ha tillhandahållit den tekniska utrustningen för det påstådda fuskförsöket, tidigare trätt fram och via olika nätfora framfört ett antal för Lennaárd graverande påståenden. Georgievs eget rykte är dock tvivelaktigt, och sanningshalten i hans formuleringar får utvärderas i ljuset av de subjektiva vittnesmål som nu de Knijff och Lennaárd framlägger.

Själv kommer jag att ha saltkaret nära till hands, och läsa allt med kritiska ögon.

Det är inga roliga interiörer inom svensk poker, och även utländsk, som nu exponeras i dagsljuset. Skumma bifigurer, ekonomiska oegentligheter, annat fusk, personliga konflikter och inte minst uppblåsta egon som knappast ens hollywoodstjärnor kan uppvisa maken till, paraderas ogenerat upp.

Kommentaren ”det här är bättre än Snabba Cash” som fällts på ett ställe på nätet är ett sorglustigt uttryck för vad vi nu ser.

Det positiva – om uttrycket kan användas – med att Kengate nu går i repris, förhoppningsvis för sista gången, är att vi andra kanske kan lägga det bakom oss och gå vidare med det envisa och långsiktiga arbetet för en fuskfriare och mera salongsfähig poker. Det negativa är att det som just nu kommer i dagen kan av de spelfientliga krafterna i samhället tas till intäkt för att lagstiftningsvägen ytterligare sätta käppar i hjulet för oss laglydiga spelare, inte minst vad gäller spel online.

Det är definitivt inte vad svensk poker är förtjänt av.

Dan Glimne