Criollo

Historia

Den argentinska criollon härstammar direkt från de hästar som kom till Sydamerika med Christopher Columbus på hans andra resa år 1493. Hästarna sattes iland i San Domingo och spreds sedan därifrån vidare till Sydamerika, Centralamerika och Mexico. Men den första importen som var av riktigt stor betydelse för Argentinas hästbestånd ägde rum år 1535. Den bestod av hundra andalusiska hingstar och ston samt lättare draghästar vilka emottogs av Buenos Aires grundare Don Pedro Mendoza. Men då staden vid senare tillfälle plundrades av indianer kom dessa hästar lösa. I frihet förökade de sig sedan i en sådan exceptionell omfattning att det femtio år senare fanns tusentals vilda hästar. Det uppges att en del hjordar utgjorts av mer än 20.000 individer.

De extrema vedermödorna av att leva vilda på Pampas med de hårda vintrarna och

torkperioder på somrarna har gjort criollon till en av världens mest hårdföra och sundaste hästar med förmåga att tåla stora påfrestningar och ha motståndskraft mot sjukdomar. Indianerna bedrev dessutom jakt på dem.

Nybyggarna började sedermera att fånga in och tämja de bästa hästarna, och det var de som gav rasen namnet "criollos". Hästarna fick bära sina ägare med tunga packningar över de väldiga slätterna och klättra igenom passen genom bergen Anderna. De tuffa arbetsuppgifterna bidrog ytterligare till att göra rasen härdig och uthållig.

Under 1800-talet importerades hingstar från Europa och Förenta Staterna och rasen höll på att ödeläggas genom omdömeslösa korsningar. Avkommorna blev visserligen snabbare och elegantare, men de förlorade de nödvändiga motståndskrafterna mot foderbrist och sjukdomar.

I början av 1900-talet sammanslöt sig argentinska uppfödare för att återigen bygga upp rasen. De började med en sträng selektiv avel av de bästa exemplaren och återbringade efterhand rasen. År 1918 bildades en avelsförening och den ser till att stambokföra de hästar som är berättigade till det i den argentinska statens stambok.

Exteriör

Criollon har en mankhöjd av 142 till 155 cm. Förekommande färger är black, brun, fux, isabell, skimmel och ibland skäck. Vita tecken är vanliga.

Criollon är kanske inte en så särskilt vacker häst, men den har andra kvalifikationer med sin kraftiga benstomme, utomordentligt starka leder och förträffliga hovar som sällan drabbas av skador eller sjukdomar.

Huvudet är i mitt tycke något stort. Det har en rak eller något konvex profil, brett ansikte, kort avsmalnande mule, små spetsiga öron samt livliga ögon. Halsen är medellång och rejält byggd. Manken är välmarkerad, ryggen rak och bred, länderna kraftiga, flankerna rundade i formen, svansen väl ansatt, bröstkorgen muskulös, djupt bröst, revbenen är rundformade samt bogarna långa och sluttande.

Benen är relativt korta med välutvecklade leder. Hovarna är hårda och välformade.

Criollos i andra länder

Criollo har avkomlingar i andra länder. Dessa criollovarianter står att läsa om under egna rubriker: caballo chileno (Chile). campolinon (Brasilien), chola (Peru), costenon (Peru). crioulo (Brasilien), llaneron (Venezuela), mangalarga (Brasilien) samt morochuco (Peru).

Användningsområden

Criollon är, som redan framhållits, en mycket uthållig häst. I tävlingssammanhang används den således med fördel som långdistanshäst. De argentinska uppfödarna arrangerar uthållighetstävlingar över mycket långa distanser på upp mot 60 mil vilka skall ridas på endast 14 dagar med tung packning och utan fodertillskott eller extra vatten. Hästarna får således under tävlingen visa sin förmåga att klara sig enbart på vad den finner i naturen.

Criollon har också gjort sig känd som en framstående poloponny världen över. De bästa poloponnyerna brukar vara criollos med inslag av fullblod i.