Wennerholm: Hon har LURAT oss alla
Abeba Aregawi har åkt fast för dopning och om hon fuskat med länge okända medlet Meldonium, epo eller anabola steroider kvittar i mina ögon.
Eller om det är tre eller sex månaders avstängning. Eller två eller fyra år. Eller ens en vecka.
Det är bara droppen för att stänga av henne från svensk friidrott på livstid.
Och alla rekord ska strykas. Punkt slut.
Abeba Aregawi lurade skjortan av den svenska idrottsrörelsen i flera år.
Det är en lång rad godtrogna svenska idrottspampar och myndighetspersoner som står med byxorna nere idag.
Friidrottsförbundet, SOK, Migrationsverket och nu senast Skatteverket.
De som bländades av alla framgångar och köpte alla lögner. Och då talar jag inte ens om det senaste dopningavslöjandet.
Och inte minst många av oss godtrogna journalister, även om jag personligen inte räknar mig till dem för omväxlings skull. Jag var kritisk redan från början och har hållit fast vid den linjen.
Jag tyckte hela den här historien stank redan från början.
Skillnad mot Ludmilla
Det var inte som när Ludmila Engquist kom hit. Hon var en import, men hon bodde och levde och betalade skatt i Sverige och hon lärde sig svenska lika snabbt som hon sprang 100 häck.
Det var först när hon åkte fast för dopning som det avslöjades vilken idrottskultur hon var uppfostrad i. Men jag har större förståelse för Ludmila än Abeba Aregawi.
Ludmila blev folkkär i ordets rätta bemärkelse.
Det kan ingen ta ifrån henne. Hon ville bli svensk, hon blev svensk och hon skaffade sig en utbildning som naprapat. Ett jobb hon fortfarande finns kvar i.
Hon stack inte hem till Ryssland samtidigt hon fick svenska passet i sin hand.
Och hon skämdes mer än någon jag träffat över att bli stämplad som en fuskare. Hon hade förstått den svenska moralen i dessa frågor, tog sitt straff och hon gjorde det med stil om det nu går att uttrycka det så.
Abeba Aregawi har inte skämts över någonting.
Hon lämnade landet så fort hon fick chansen och pengarna var hemma. Men i ett land där varje uppgift registreras hos våra olika myndigheter hamnade hon i en väv av lögner och motsägelser som obarmhärtigt avslöjade hennes avsikter och lämnade ett enda klart budskap:
Ta pengarna och stick. Och betala absolut inte ett öre i skatt.
Friidrottsförbundet, SOK och hennes svenska klubb Hammarby stod tillsammans för en avancerad skatteflykt till Etiopien.
De som stöttade i alla lägen och pumpade in miljoner i bidrag.
Bara guld för ögonen
Här vill jag påpeka att det inte handlar om dagens ledning i friidrottsförbundet.
Det var den gamla värmländska ordföranden Tomas Riste som var den som blundade värst och bara hade guld för ögonen. Samma Riste som tvingade Emma Green att tvätta bort sina regnbågsfärgade fingrar i VM i Moskva 2013.
Det var han som kallade det "en välkommen julklapp", när det blev klart att Aregawi bestämt sig för att tävla för Sverige.
Och det var han som fixade segerchampagne i lobbyn på svenskhotellet i Moskva, när Aregawi sprungit hem Sveriges första VM-guld sedan Carros sjukampsguld i Osaka 2007.
Men han är inte ensam om att ha fallit platt för den importerade gulddoften.
Specialbehandlingen har bara fortsatt.
Aregawi har tillåtits att ha en särställning och har kunnat komma och gå när hon har velat och vid EM i Zürich betalade förbundet till och med en egen tolk åt henne under mästerskapet.
Sjukt är bara förnamnet.
Lögnerna, då?
Ja, Aregawi hade knappt fått sitt svenska pass förrän hon flyttade tillbaka till Etiopien och nu hävdar hon inför Skatteverket att hon aldrig bott i Sverige överhuvudtaget.
Det efter att ha påstått raka motsatsen när hon ansökte om svenskt medborgarskap 2012.
I VM i Moskva firade hon guldet med sin "man" Henok Weldegebriel och gav alla intrycket att äktenskapet var lyckligt.
När en finsk tidning hävdade att det handlade om ett skenäktenskap, ställde hon och Henok upp i DN, visade upp sin lycka, tätt omfamnade i Hagaparken utanför Stockholm. Det var den 21 september 2013.
Då hade de varit officiellt skilda sedan den 17 maj. I över fyra månader. Där i Moskva hade det "bara" gått tre.
De får gå i dumstrut
Och om friidrottsförbundet krupit för Aregawi, så är det inget mot vad hennes svenska klubb Hammarby har gjort.
Hammarbys ordförande Ingvar Åström och vice ordförande Ulrika Hellberg får väl gå i dumstrut i ett helt år efter det här.
Kan de överhuvudtaget sitta kvar i en klubb där den interna kritiken mot Aregawis lyxbehandling varit ifrågasatt från början?
Jag tror knappast det.
De har satsat hundratusentals kronor på en idrottare som knappt tävlat för klubben.
Till och med chefstränaren Per Synnerman tvingades bort då hans kritik inte gick att tysta.
Valberedningen har föreslagit omval av Åström och Hellberg inför årsmötet som hålls den 9 mars. Om en dryg vecka.
Om det har jag bara en sak att säga:
Gör om. Gör rätt.
Till sist:
Abeba Aregawi har fuskat till sig två svenska rekord sedan hon fick sitt svenska medborgarskap.
Malin Ewerlöfs svenska rekord på 1:59.44 som hon sänkte till 1:59,20 vid en tävling i holländsla Hengelo 2013. Dopad eller odopad går inte att avgöra längre.
Och så samma Ewerlöfs 4:05.59 på 1500 meter, men som Meraf Bahta sprungit under sedan dess.
Bahta som rätteligen borde vara svensk rekordhållerska på den distansen.
Som sagt. Gör om. Gör rätt.