Flinck: Starten på en ny era

Johan Flinck

ZAGREB. Det här är inte ett förlorat guld.

Det är ett vunnet silver och inget annat.

Och framtiden är Sveriges.

Inte Spaniens. Inte heller Danmarks eller Frankrikes.

Det började så bra: Jesper Nielsen lobbade och dunkade in målen om vartannat från linjen, Hampus Wanne sprang på allt, Mikael Appelgren spikade igen och framför honom krigade och slet försvaret heroiskt.

I den 21:a minuten satte Niclas Ekberg dit 10–7.

Då gick spanjorerna ut i ett ultraoffensivt försvar med Alex Dutjebajev som spets nästan upp mot mittlinjen. En minut senare klev den väldige, fruktade Arpad Sterbik in i målet.

Där vände de så taktiskt skickliga spanjorerna, med EM:s bästa försvar, finalen.

Sverige körde fast och de kommande 29 minuterna gjorde Sverige bara sex mål (fyra av dem före paus) medan spanjorerna tryckte in 17 mål under samma tidsrymd.

Blågult fick ge sig mot ett skickligare, starkare och mer rutinerat Spanien.

När det gick emot så fanns det heller inte någon kraft kvar i detta brandskattade ag som under finalhelgen tvingats gå väldigt hårt på få spelare.

Mycket kan bli bättre

Men trots överkörningen i finalen:

Sverige förlorade inte ett guld denna kväll.

Man vann ett silver.

Och vet ni vad?

Det här är bara starten, eller möjligen andra kapitlet om VM var det första, på en ny era.

Kristján Andrésson sätter aldrig upp resultatmålsättningar utan pratar bara om prestation.

Så låt oss prata om prestation då och lämna därhän att det resultatmässigt blev maxutdelning för Sverige i detta EM (silver trots fyra förluster på åtta matcher, men det där har vi tjatat färdigt om nu).

Då kan vi konstatera att det faktiskt finns en hel del som kan bli bättre. Det här var inte mästerskapet när allt klaffade för Sverige, förutom på resultattavlan.

Ändå gick man till final och det är ett styrkebesked.

Det är sällan man får med sig alla handbollens delar i en hel turnering men vi kan slå fast att Sverige tappade mycket av det fina kantspel som präglade VM i fjol. Men så var också motståndarna pålästa nu och visste att Sverige vill ha ett brett anfallsspel.

Det var generellt inte heller samma tryck i kontringarna och andrafasen som i VM. Återigen ska vi inte glömma motståndarna, som numera prioriterar hemspringen mot ett Sverige som kontrade furiöst i VM.

Mycket mer att ta ut i Nilsson och Tollbring

Tittar vi på enskilda spelare så tog inte Lukas Nilsson vid där han slutade VM i fjol med sin jättematch mot Frankrike. Det finns mer att plocka ut ur Nilsson och det är bara att hoppas att han får fortsatt förtroende i Kiel som han hade sista månaden före EM.

Jerry Tollbring var faktiskt en besvikelse sett till de (höga) förväntningar man hade på honom. Han kan höja sig två klasser.

Nu gick det ju vägen mot Danmark ändå i semifinalen men en Albin Lagergren som är med hela vägen in i kaklet i turneringarna höjer förstås Sverige.

Om Jim Gottfridsson äntligen får ett par år utan tunga skador har han potentialen att ta plats bland världens bästa spelare. Där är han inte ännu även om han utsågs till EM:s mest värdefulle spelare. Kan han då också utveckla sitt försvarsspel kan Sverige hitta tillbaka till sitt kontringsspel från VM med speldirigenten på plan hela vägen.

Andreas Nilsson var saknad i EM. Han kommer tillbaka och är en linjespelare i världsklass.

Andreas Palicka och Mikael Appelgren var, vid sidan av Kristján Andrésson, viktigast för EM-framgången. De behöver fortsätta hålla sin enormt höga lägstanivå om Sverige ska hålla sig kvar i världstoppen. Där, i världstoppen, ser de ut att fortsätta kampera ihop i vardagen i Rhein-Neckar Löwen och nu har Palicka lovat att fortsätta över OS 2020.

Bakom dem mognar nu en av svensk handbolls största framtidsmän fram och han kommer att vara redo att definitivt ta över när Palicka tackar för sig: Redbergslids Tobias Thulin.

Halvåret i Flensburg har gjort Simon Jeppsson gott. Det är bara att hoppas att han får ordentligt med speltid nere i Tyskland för där finns en potential som är skyhög.

Linus Arnessons och Max Darjs Bergischer kommer att gå upp i Bundesliga nästa säsong och det är förstås nödvändigt för deras utveckling.

Jesper Nielsen flyttar till Rhein-Neckar Löwen och räknar med betydligt mer speltid än vad han fått i PSG.

Spanien är fem år äldre

Ja, ni hör själva.

Sverige går en mycket ljus framtid till mötes.

Det kommer förstås inte att bli någon totalt dominans som Bengan Boys en gång i tiden men mycket talar för att Sverige ska kunna hålla sig kvar i världstoppen ett tag nu.

Den massiva generationsväxlingen är gemomförd och det är bara att titta på var de främsta konkurrenterna befinner sig i åldersstruktur.

Frankrike får sägas vara mitt uppe i en generationsväxling. De har några otroligt lovande kullar på väg fram men Karabatic, Abalo, Sorhaindo, Guigou är alla nyckelspelare fortfarande och 33 år eller äldre. Fransmännen kommer att fortsätta tillhöra världstoppen men gulddynastin är över (för den här gången).

Kroatien har inlett en generationsväxling, som dock Lino Cervar dock bromsade i detta EM. De kommer tillbaka men kan ha några tuffare år framför sig nu.

Spanien har sin växling framför sig inom en snar framför sig. De har högst snittålder (30 år, fem år äldre än Sveriges) av alla EM-lag och nästan hela förstauppställningen är äldre än Blågults äldste spelare (Palicka).

Danmark har näst äldst lag i EM och också ett generationsskifte att gå igenom om ett par år.

Försvar vinner mästerskap

Norrmännen? De gick igenom sin generationsväxling något år före Sverige och har kommit längre än Blågult där. Bara spännande Vitryssland hade ett yngre lag i EM än Sverige och Norge.

Allt tar sin tid men ge det här laget ett par år till och man har trimmat in ett alternativt försvar som, likt Spaniens, kan vända en match.

Men vi ska komma ihåg att Spanien gör det oerhört bra. I det här EM:et bekräftade de bara den kroatiske handbollsprofessorn (och -vildhjärnan) Lino Cervars visdomsord:

– Anfall vinner matcher, försvar vinner mästerskap.

Den spanske försvarsgiganten och gentlemannen Viran Morros sa en annan klok sak som tröst till oss svenskar i går:

– Man måste förlora finaler för att sedan kunna vinna dem. Tro mig, vi vet.

***

Tajmingen är optimal. Samtidigt som Sverige träder in i världstoppen igen har vi några fantastiska mästerskap framför oss:

VM 2019 i Tyskland och Danmark. Det blir härliga publikfester i två klassiska handbollsnationer där Sverige har fått ett löfte om att få spela gruppspelet i Royal Arena i Köpenhamn.

Hemma-EM 2020 – förstås. Det är bäddat för att Sverige där ska kvala in till...

...Tokyo-OS 2020 ett halvår senare.

► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (iPhone)
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (Android)