Alfelt: Käftsmäll mot den så viktiga machomyten

Stefan Alfelt

Tyson Fury åkte i golvet två gånger.

Reste sig, slog ned Deontay Wilder och försvarade sin WBC-titel.

Citerade sen John Wayne och sjöng Walking in Memphis med ändrad text till Walking in Vegas i ringen.

Sista fajten mellan de två stora tungviktarna blev en brutal show som kommer att räknas in bland boxningens klassiska VM-matcher.

Tyson Fury spårar ur på invägningen

En match som hela tiden svängde. Wilder bäst i inledningen när han ville avgöra snabbt. Fury mer beräknande. Tyngre än någonsin i ringen, 125,6 kilo, hängde han på Wilder för göra honom ännu tröttare än amerikanen blev av de ständiga träffar han utsattes för.

Från rond sex till den elfte då domaren slog ut med händerna över den liggande Wilder boxades The Bronze Bomber på ren instinkt. Egentligen för trött för att ens stå upp men fortfarande farlig med sin långa höger. Även om Fury kände att han skulle vinna fanns det ständigt en risk att förlora på ett enda litet misstag i garden.

helskärm

I morse var den store britten bäst i världen. Nu får vi se hur han går vidare från det. Tyson Fury har alltid pendlat mellan genialitet, vansinne och dödslängtan. En tungsint trilogi inte nyttig för varken Fury eller i en förlängning kanske ens för själva sporten tungviktsboxning, om vi nu ska vara så generösa att vi väljer att kalla det för en sport.

Väldigt få har rest sig

När man vet att mästaren vilken dag som helst kan klappa ihop är det en käftsmäll mot den för uppbyggnaden så viktiga machomyten. The baddest man on the planet får inte vara en mes som låter sig torteras av något så futtigt som hjärnspöken. Legender byggs helt enkelt inte upp av motstridiga signaler. En rak höger slår vilken tankegång som helst medvetslös är vad som ska gälla.

Deontay Wilder är inte den som sitter naken med hakan lutad mot knytnäven i en tänkarpose. Han älskar att skjuta med sina många handelsvapen och tycker det är coolt att nita de som kliver in i samma ring. Obekymrad om att motståndaren faktiskt kan dö av den oerhörda kraft som Deontay kan skicka i väg.

Wilder är proffsboxning. Tyson Fury är något mycket mer. Vilket han visade mot Wilder.

Efter en nedslagning av Wilder i tredje ronden hamnade Fury själv på golvet två gånger i den fjärde. Väldigt få har rest sig efter att träffats hårt en gång av Wilder, men Fury kom upp och vände matchen helt till sin fördel.

Inför nionde ronden bad Wilders ringhörna matchläkaren att titta på Deontay. Hans tränare tyckte nämligen inte att boxaren längre var kontaktbar. Läkaren godkände att Wilder fortsatte och även om det såg ut som en tidsfråga när amerikanen skulle knockas fick han i väg några våldsamma högerslag som kunde vänt matchen tillbaka till honom.

Har nu tre val

Tyson Fury prickade med flera uppercutar som sög kraft ur Wilders kropp och hjärna. Ny nedslagning i tionde ronden och sen den definitiva knockouten 1.10 in i elfte. Tyson Fury behåller sitt WBC-bälte och har nu tre val.

Att gå direkt på Alexander Usyk för att samla ihop de fyra tunga titlarna WBC, WBA, IBF och WBO för att bli obestridd mästare.

Sätta sin WBC-titel på spel mot vinnaren av Dillian Whyte och Otto Wallin.

Eller att casha in en rejäl mängd pund med ett frivilligt försvar mot Anthony Joshua.

Min förhoppning är att Tyson Fury känner mer för att sticka mellan med en ”lätt” fajt för att nita vinnaren av Dillian Whyte vs Otto Wallin hellre än att försöka bemästra den lilla oro han ändå måste känna för risken att förlora allt i samma ring som det största boxningsgeniet Oleksandr Usyk.

Även om Fury fick sys med 47 stygn i ansiktet efter matchen mot Otto Wallin tror jag att britten ändå känner sig rätt säker på att vinna om de möts igen. Utan att det innebär att han underskattar Otto som motståndare. Det kan han inte efter deras förra möte.