I kväll kan Magnus Frisk-epoken ta slut i damligan – efter 28 raka år
Publicerad 2024-05-14
I kväll kan en epok i svensk handboll ta slut.
Då kan Magnus Frisks 28 raka säsonger i damligan vara över.
– Det är ingen sorg över det, säger tränarveteranen.
År 1994 tog Magnus Frisk över Skövde HF i division ett.
Han skulle fylla 30 senare samma år.
Två år senare hade han tagit klubben till elitserien – som högsta divisionen i handboll hette då, i dag handbollsligan.
Sedan dess har Frisk stått där vid sidlinjen i damligan – i 28 år, först i Skövde HF fram till 2018 och sedan i Skara HF. Drygt 900 ligamatcher bör det ha blivit och han har inte missat ett slutspel sedan han tog Skövde dit första gången våren 2001.
Ingen har lika många säsonger i rad som tränare i högsta serien i svensk handboll, inte i modern tid i alla fall, och troligen inte i någon annan lagidrott i Sverige heller.
– Det är säkert lite unikt, säger den lågmälde västgöten.
Ett SM-guld på sex finaler
Men efter den här säsongen tar epoken slut. Frisk tackar för sig i Skara och tar över Kroppskulturs damer som åkte ner i tredjeligan efter förlust i kvalet i våras.
I kväll kan säsongen vara över. Skara tar emot Sävehof i den fjärde semifinalen och vinner guldfavoriten från Partille matchen är man i final och Skara utslaget.
Hur känns det?
– Det känns inget speciellt. Jag har varit inriktad på det ett tag. Det är ingen sorg över det utan det är något nytt som startar i stället.
Största meriten är SM-guldet med Skövde 2008. Han tog laget till sex raka finaler 2005–10 men fick ge sig i de andra finalerna.
Varför har det blivit så många säsonger i rad? Har det aldrig varit nära att ta klivet över till herrsidan eller utomlands?
– Det har varit ganska nära rätt många gånger. Men det har stannat vid prioriteringar i livet, som familj och jobb. Jag har velat ha tryggheten, säger Frisk som nedan får summera de 38 säsongena i olika punkter.
Efter 38 raka år – Magnus Frisk utser...
...höjdpunkten:
– Första SM-finalen var speciell, liksom sex finaler i rad. Det var också första gången det var en enda SM-final. Jag tycker att man ska gå tillbaka till det i svensk handboll. Intresset räcker inte riktigt till för matchserier i bäst av fem i både kvartsfinal, semi och final. Det sliter också mycket på spelarna.
...tyngsta ögonblicket:
– Andra finalförlusten (2006) kanske.
...vad han är mest stolt över:
– Att jag bara fått sparken en gång. Det är få förunnat att inte få sparken oftare under 30 år. Men hade kanske varit bättre att få sparken några gånger för det leder ju till något nytt. Etableringsfasen med Skövde i elitserien var kul.
...minst stolt över:
– Inget enskilt tillfälle. Att man skällt för mycket på någon spelare eller domare som man ångrat efteråt. Men det har aldrig lett till några större grejer.
...bästa spelaren han tränat:
– Det är för många bra spelare och ingen som sticker ut.
...bästa spelaren han har ställts mot som tränare:
– Jamina Roberts är en spelare som har en extra dimension. Det sa jag redan när hon kom upp i Sävehof som ung.
...bästa tränaren han ställts mot:
– De klubbar som varit tuffast att möta är nog Sävehof, men de har säkert haft sex-sju tränare under mina år, och Höör med Ola Månsson. De har nog varit i vägen flest gånger.
...roligaste mötena:
– Sävehof har alltid varit kul att möta för man får mäta sig med de som oftast är bäst.
...bästa bortahallen att komma till:
– Som tränare i Skövde var det alltid kul att komma till Skara då det alltid var bra tryck och ljudkuliss. När man sedan varit tränare i Skara har det alltid varit kul att åka till Skövde. Det gick ganska hett till i Eslöv när det var slutspel där på den gamla tiden.