Björk: Gått från MVP till ett frågetecken

helskärm

2015 sprang och passade han Carolina Panthers ända fram till Super Bowl.

Cam Newton utsågs till MVP och spåddes bli nästa stora grej. Världen låg för hans snabba fötter.

Knappt två år senare är frågetecknen stora.

2011 blev Cam Newton årets rookie. 2015 bidrog han till Carolina hade flest segrar i grundserien (15–1) in i slutspelet där de gick ända till Super Bowl.

På 16 matcher i grundserien passade Newton för 3837 yards och 35 touchdowns mot endast 10 interceptions. Newton sprang dessutom för 636 yards och 10 touchdowns och blev följaktligen MVP.

Men sedan finalförlusten mot Von Miller och Denver Broncos har Newtons stjärna överraskande dalat.

Sjunkande statistik

Succésäsongen -15 följdes upp med ett dramatiskt svagare -16, som speglades i statstiken: 

Han passade för 3 509 och 19 touchdowns mot 14 interceptions, och sprang för 359 yards och 5 touchdowns.

Panthers missade slutspel med mediokra 6–10.

Newton har alltid brottats med ett bräckligt självförtroende, och slitit ut diverse idrottspsykologer.

En opererad axel under den här försäsongen har inte hjälpt hans försök att hitta tillbaka till 2015 års form. Panthers är visserligen 2–1 inför vecka 4. Men Newton har inte passat för en enda touchdown på de två senaste matcherna.

Han har inte fått hjälp av en porös offensiv linje som inte kunnat förhindra att han blivit sackad tio gånger.

I statistiken över antal passade yards är Newton bara på 25:e plats bland ligans QBs. Och en completion rate (lyckade passningar) på blott 61,4 procent ger en blygsam 23:e plats.

Framtid utan Newton

Newton är fortfarande ansedd som en av de bästa quarterbackarna bakom Tom Brady. Men vid 28 års ålder är han inte ung och lovande längre. Och en risig säsong till kan betyda att Panthers börjar att planera för en framtid utan Newton.

Det är inte mycket som talar för en vändning under söndagkvällen då just Brady och New England Patriots står för motståndet.

Det är ingen konst att vinna och stapla vinster när allt flyter. Det svåra är att kunna förlora, se sig själv i spegeln, och förbättra sig till nästa match. Och där har Newton en förebild i Brady som fick kalasdäng av Chiefs i första omgången, men inte grävde ned sig för det. Och nu står Patriots på 2–1.

Där Newton viker ned sig i slutet av matcherna, och sitter med handduken över huvudet och stirrar rakt ned i marken, är Brady på tå, planerar nästa spel och eldar på sitt lag.

Även om Patriots inte imponerade i den knappa vinsten mot Houston, så ser jag dem som en självklar Super Bowl-kandidat.

För det är just lagen som har förmågan att vinna de där jämna matcherna som får spela fotboll i januari.

NFL-spelarnas protester i samband med nationalsången fortsatte i torsdagsmatchen Green Bay Packers–Chicago Bears.

Och president Trump fortsatte att kasta bensin på lågorna när han i senaste utspelet menade att ägarna är rädda för spelarna, och inte vågar sparka dem som vanärar flaggan. Trump verkar varken vilja eller kunna förstå att det inte handlar om att vanära flaggan, utan om rasismen i samhället, framför allt mot afro-amerikaner.

Sportsligt finns en oro hos ägare att detta kommer ta fokus från fotbollen. Och fansen är inte enade i frågan. Men för mig är det självklart att spelarna använder den plattform där de syns mest för att belysa problemen i det amerikanska samhället.

Under min tid i NFL och USA var segregeringen som mest påtaglig när jag vistades utanför laget.

När jag gick ut och käkade med en färgad lagkamrat blev det mycket blickar, innan folk förstod att vi var fotbollsspelare.

Men under training camp handlade diskussioner och konflikter inte om hudfärg eller ”ras”, utan draftpicks och positioner. Och sammanhållningen var stark när truppen väl spikats.

Sporten kan ha förmågan att läka och ena. Och jag hoppas så blir fallet igen.