Här är den rätta utrustningen

Hästen

Vanligtvis används ett träns med ett enkelt delat tränbett med rörliga ringar. Går hästen bra på ett sådant bett finns det ingen anledning att ha ett annat. Det finns särskilda hoppbett, såsom Pessoa, men sådanan skall inte användas för att det verkar "ballt" eller för att "alla andra har det". Rådgör alltid med din ridlärare om du tänker byta bett. Antagligen är det inte bettet utan dina händer eller hästens bristande dressyr som felet sitter i...

På hästar som hoppar snällt utan att dra iväg före eller efter hindren går det bra att rida på engelsk nosgrimma. På hästar som är heta och drar kan du gärna använda pullargrimma eller aachengrimma. De ger hästen lite mer motstånd och håller bettet bättre på plats. På många ridskolor har en del hästar remontgrimma.

Tyglarna skall vara greppvänliga. Helt släta tyglar är inte så bra för de glider lätt ur händerna. Flätade lädertyglar är bra att hoppa med. På starka hästar är det bra med gummiklädda tyglar. Hjälptyglar i form av martingal behövs på vissa hästar.

Hästens ben skall skyddas mot slag. På frambenen är det bäst med hårda senskydd som är öppna på framsidan för det är senan som får emot mest i hoppning och ett slag där kan ge hästen skador för livet. Bakbenen kan skyddas med strykkappor eller damasker. Hästen skall också ha gummiboots på alla fyra benen för att skydda den ömtåliga kronranden. Se till att gummibootsen passar i storlek ordentligt, annars kan de skava. Hästens ben skall alltid skyddas både på träning och tävling.

Förutom benskydd finns det också bukskydd för de hästar som sparkar sig själva i språnget på buken strax bakom sadelgjorden. Bukskyddet är en platta som fästes i sadelgjorden.

Vid hoppning är det viktigt att hästen får ordentligt grepp med hovarna i marken så att den inte halkar eller glider i onödan. Är hästen skodd ska den ha gräsbroddar vid hoppning på gräsunderlag.

Sadeln kan antingen vara allround eller hopp. Oavsett vilken sadeltyp man har så ska sadeln ha putor som ger ryttaren bra grepp för skänkeln. Ge akt på om sadeln glider framåt eller bakåt under ridningen och rätta till det med en brösta eller en svansrem.

Det är viktigt att ha säkerhetsstigbyglar på sadeln vid hoppning. Skulle det gå galet och ryttaren faller av är det viktigt att ryttaren inte fastnar med foten i stigbygel och blir hängandes efter hästen. Det finns numera säkerhetsstigbyglar som utlöses på samma sätt som pjäxor i slalomskidor - ramlar ryttaren av så ramlar också stigbygeln av - .

Hållbara stigläder är också viktigt. Det är inte roligt när ett stigläder går av mitt i ett språng... Kosta på dig ett par stigläder av hög kvalité, det lönar sig! Själv har jag funnit att exempelvis Stübbens stigläder är av förstklassig kvalité. De håller med lite omsorg hur många år som helst. Ett tips är att du köper stigläder med numrerade hål. Det underlättar när man skall höja och sänka stigläderna, vilket man ju ibland gör från och till under ett hoppass.

Ryttaren

Rejäla ridstövlar ger bästa stabilitet för skänkeln. Att hoppa i stallskor ger inte alls samma stöd för underbenet. Sporrar skall aldrig användas förrän ryttaren har så pass bra balans att skänklarna ligger helt still intill hästens sidor under hela språnget. Sporrar skall ej heller användas på unghästar. Rådgår alltid med din ridlärarre innan du börjar använda sporrar vid hoppning. Som en extraförstärkning är det i så fall bättre med ett kort ridspö om det skulle behövas. Men en hopphäst skall egentligen vara så pass väl riden i dressyr att det inte skall behövas så mycket användande av varken spö eller sporrar.

Ridbyxorna kan antingenh vara knäförstärkta eller helskodda. Endast tygförstärkta ridbyxor är inte lika bra för de ger inte samma grepp för knäna då de är hala mot sadelns sidor. Att rida i jeans eller andra byxor är inte tillrådigt då sömmen på insidan av byxorna skaver mot knäna. På tävling brukar man ha vita eller beiga ridbyxor.

På överkroppen skall man inte ha för bylsiga kläder för de hindrar rörelsefriheten. På tävling brukar man ha ridkavaj. En fin ridkavaj är ganska så dyr. Tävlar du bara någon enstaka gång kan du kanske låna en kavaj. Se till att skydda kavajen på famridningen. En lång gammal rock eller en jacka och ett par chaps över ridbyxorna och kavajen som man tar av innan man skall in på banan är bra.

Stickade ridvantar med gumminoppor på insidan duger bra till att börja med, men riktiga ridhandskar i skinn är ändå bättre. Se till att ha varmt på händerna när det är kallt ute, för frusna händer är stela händer.

Det viktigaste är självklart ridhjälmen. Se till att den är godkänd av konsumentverket. Det finns hjälmar ute på marknaden som är EU-godkända men inte är godkända efter svenska normer. Ha också på dig en säkerhetsväst när du skall hoppa. Den skyddar rygg, revben, axlar och nyckelben. Ha som vana att alltid rida med säkerhetsvästen på!

Eva Eternell Hagen