Leifby: Årets märkligaste tv-ögonblick?
Renberg verkar helt glömt bort VARFÖR den statliga televisionen har skickat honom till Ufa
Vad är det för skillnad på en soffpotatis, en särdeles subjektiv supporter och SVT:s hockeyexpert Mikael Renberg?
Ingen alls, har det visat sig.
Efter Tre Knottens straffseger i JVM-semin mot Ryssland åkte jag och ställde mig i en isande kall hall och såg en bottenmatch i de lägre hockeydivisionerna.
Jag infiltrerade hemmaklacken och fick lyssna till klassiska läktaryl som ”Åh, vad bra han gör det!”, ”skjut då!”, ”neeeeej!” och ”jobba nu!”.
Med andra ord, det lät ungefär som i SVT.
Chris Härenstam och Mikael Renberg gör sitt andra mästerskap tillsammans, de refererade även i fjol när juniorerna vann VM.
Då, när Sverige tog sitt första JVM-guld på 31 (!) år, tyckte jag att det var ganska befriande att två vuxna män gav sig hän, spårade ur och lät känslorna svämma över.
Efter slutsignalen.
Resonerade som supportern i soffan
Under semin mot Ryssland var allt på avvägar redan innan första perioden var över.
I stället för att guida oss igenom matchen, förklara händelser och skeenden, vilket är expertkommentatorns uppgift, satt Renberg med flapp-flapp-keps från första nedsläpp.
Han glömde helt bort att det är SVT och inte Camp Sweden som skickat honom till Ufa.
Och han verkar helt glömt bort VARFÖR den statliga televisionen har skickat honom.
Jag snappade inte upp en enda vettig analys eller något hockeykunnigt under hela matchen.
Chris Härenstam gjorde sitt jobb prickfritt, han ska referera och vara känslosam, och då patriotismen tar överhand ska han få en uppsträckning av experten.
Nu var det tvärtom, Härenstam fick gå in och rätta experten.
Renberg resonerade som den härdade supportern i soffan, undrade varför inte den ryske målvakten kunde ”släppa in en billig en”.
Det var önsketänkande i stället för expertis, det applåderades i stället för att analyseras.
Klockren i ”Hockeykväll”
Han var så nervös att han inte fick ur sig något vettigare än de värsta av klyschor.
Det var ”båda lagen är nervösa nu”, ”Sverige ledde med 2–0 men nu är det 2–2”, ”vi måste korta laget” och ”det kommer att bli en svår final”.
Å fan.
Jag tycker Mikael Renberg har varit klockren som expert i ”Hockeykväll”.
När han får sitta lugnt tillbakalutad i en fåtölj och fundera över situationer och sekvenser är han välbetänkt och utsöndrar erfarenhet.
Som expertkommentator, där analysen måste komma på uppstuds och genast, ger han inte samma intryck.
Självklart ska både referenter och experter få explodera i både glädje och ilska, det är underhållande och medryckande, rent av folkligt, men det måste ske vid rätt lägen och inte, som i ovan nämnda tillfälle, hela tiden.
Årets märkligaste tv-ögonblick?
Renberg förklarade att han känner mer för de yngre killarna än för seniorerna, att han var mäkta imponerad över killarna.
Jag köper det, jag kan till och med känna igen mig i känslan han beskriver, men det ursäktar ändå inte den totala flykten från sin roll och funktionen den är tänkt att fylla.
Kan ni föreställa er en kanadensisk expertkommentator på TSN agera på samma sätt?
Eller, för den delen, en amerikansk dito på ESPN?
Inte. En. Chans.
I pausen inför sudden snackade Lehmann svenska med en ryska som inte kunde engelska och vars roll var att – håll i er nu – stryka flaggorna som hissas efter slutsignalen.
Och Renberg ville gå och kissa.
Några konstiga minuter som mycket väl kan ha varit årets märkligaste tv-ögonblick.
Jag vågar inte gå i god för det riktigt än. Det ska ju spelas en final också.
Här är tv-veckans...
Ja!
EM och OS, de efterföljande krönikorna, pingisdokumentären ”Bragden”, ”Stenbeck”, ”Palme”, Spike Lee’s film om hur Michael Jacksons ”Bad”-album kom till, Jens Linds ”Sixten” och ”Solskensolympiaden”, Lars Lerins ”För dig naken”, dramadokumentären ”Torka aldrig tårar utan handskar”... och mycket, mycket mer. När SVT tryckte på gasen hängde de andra inte med. Jag ser fram emot att betala 2076 kronor i år också.
Nej!
Lasse Granqvist, Robert Tennisberg, Annika Greder Duncan och Tommy Åström. Det är inte bara fyra förträffliga radioröster som nu försvinner från Radiosporten. Det är fyra riktigt vassa journalister. ‧Redaktionen är bred och det finns duktiga referenter och programledare som kan fylla på, men det här måste vara ett av de största redaktionstappen i mannaminne. Vad händer härnäst? Hockeykväll på AM-bandet?
Till sist..
...varför går Sveriges främste kriminalkommissarie Dag Andersson in som spaningsledare för Palmeutredningen, som de flesta anser vara polisiärt uppklarat?