Niva: Jodå, de är rätt bra, Bayern München
MÜNCHEN. De får en världsmästarmålvakt att göra misstag, de tvingar en dirigent att slänga bort bollar och de borstar undan de italienska mästarna utan problem.
Ändå är de lite missnöjda för att de inte vann större.
Jodå, de är rätt bra, Bayern München.
Hur många mål sa ni att ni i reservuppställningen gjorde i helgen? Bara nio? Och hur länge dröjde det innan den första bollen ramlade in? Fem hela minuter?
Nä, här krävdes skärpning. Det var dags för Bayern München att skicka in förstaelvan.
Och så...
– In der 27 spielsekunde, toooooooooor für den FC Bayern München.
Det är rent utav möjligt att arenaspeakern var lite försenad i sin tidtagning, men själva händelsen fanns det inga tvivel runt.
Omedelbar sjönöd
David Alaba hade tagit vid där han slutade. I de sista sekunderna av sin senaste match hade han provat ett distansskott, och fått hjälp av en irländsk styrning att kvittera för Österrike. I de första sekunderna av den här kvartsfinalen försökte han nu igen, och fick hjälp av en chilensk touch att lura en trögflyttad Gianluigi Buffon.
Bayern München hade skruvat upp tempot ytterligare. De hade skickat iväg segerskutan med bästa möjliga besättning och brassade på med alla kanoner.
Fiendeskeppet med svartvit flagg i masten hamnade i akut och omedelbar sjönöd. Till och med den väderbitet svartskäggige piratledaren Andrea Pirlo tycktes skakad. Skutan bombarderades från alla vinklar, den krängde från sida till sida, den tog in vatten.
Och till sist sjönk den också.
2-0 till Bayern München. Ännu ett misstag av Gianluigi Buffon. Ännu ett okaraktäristisk insats i en lång rad av okaraktäristiska insatser.
Så långt in i matchen var Juventus totalt och fullständigt oigenkännligt. Visst hade jag sett dem förlora matcher tidigare, men aldrig tidigare hade jag sett Antonio Contes lag så färglöst, så räddhågset, så överkört.
Tröttkört ålderstigna
Det skulle vara kvällen då Juventus återfick sin status som en av Europas självklara giganter. Istället blev det kvällen då det blev smärtsamt uppenbart att de har en bra bit kvar upp till de allra största.
För ovanlighetens skull framstod de inte som erfaret ärrade, utan som tröttkört ålderstigna. De klarade inte av att matcha ett finkalibrerat och högkoncentrerat Bayern München i vare sig tanke eller handling.
Rävsaxen slog igen. Bonucci, Barzagli och Chiellini var enkla byten för den extremt höga hemmapressen, och med Pirlo neutraliserad till noll klarade italienarna helt enkelt inte av att spela sig ur den.
Ribéry missade knappt någon gång, Robben missade grovt en hel rad gånger. Mandzukic stökade och stångades, Müller och Schweinsteiger bombade på från distans.
Hade de kunnat göra nio? Näst intill.
Strax efter slutsignalen gav också Thomas Müller ett buttert och missbelåtet intryck, och det berodde inte enbart på den rätt igenom märkliga domarinsatsen från engelska Team Clattenburg.
– Vi borde ha gjort minst ett par, tre mål till, och jag var en av dem som missade. Jag är lite besviken. Det går att mäta en insats på många sätt, och effektivitet är absolut en av de måttstockarna.
Gör inte fyra framåt
Slutresultat är en annan mätmetod som brukar anses rätt användbar. Nä, målgörandet motsvarade inte chansproduktionen – och ska de nu vinna Champions League bör nog Bayern München se till att skärpa effektiviteten – men 2-0 är ett resultat som gör att jobbet känns gjort och dubbelmötet framstår som avgjort.
Visst kan Juventus vinna returmatchen, men jag känner mig ändå övertygad om att tyskarna gör mål i Turin och förvissad om att italienarna inte gör fyra framåt.
Och om det ändå börjar krisa och det verkligen krävs – då skickar väl Bayern München in reserverna.