Bergström: Varför visade Östberg så öppet att hon la sig?

Kristoffer Bergström

I dag försökte tre svenskar köra taktiskt för att gynna sig själva och Sverige.

Domen är ofrånkomlig:

Jag förstår allas beslut, men det såg otroligt korkat ut.

Jag lajvrefererade just sprinten i Tour de ski.

Vid målgången på damernas första semifinal tappade jag fattningen. Ingvild Flugstad Östberg spurtade förbi Kristin Störmer Steira, men fick tydliga stallorder från sina norska ledare, så hon bromsade och släppte förbi Steira, som har större chans i totalställningen.

Snygg cykeltaktik, hävdade vissa i kommentatorsfältet. Äckelfusk, hävdade fler.

Vände sig i magen

Vid målgången på herrarnas första semifinal tappade jag stavningen. I korta stötar ropade jag ut de glada nyheterna: Petter Northug är fyra, men han kommer besegras av tre svenskar.

Så vände det sig i magen.

För Calle Halfvarsson och Emil Jönsson spurtade ifrån Marcus Hellner, som kom trea och sedemera slogs ut. Vårt enda topphopp i touren sänktes av sina landsmän.

– Jag kör bara mitt bästa, sa Halfvarsson.

– Det vart så tajt bakom att jag inte vågade släppa, sa Jönsson.

I finalen försökte Calle Halfvarsson runda fältet och avancera, men Emil Jönsson kan inte ha sett honom när han gled ut och blockerade. I sekvensen efter bröt Halfvarsson staven och körde in i Emil.

Trasslet gjorde att svenskarna kom klart sist.

Såg förfärligt dumma ut

Jag försöker spontant nysta i det moraliska och taktiska vi just sett. Jag tar det i punktform:

1. Jag fattar inte varför Östberg så öppet visade att hon la sig. Det hade varit enklare att spurta lite svagare och slippa kritiken efteråt. Men med det sagt är jag inte kokande arg på dem. Det är inte stor skillnad på att bromsa på mållinjen och – som svenskarna under OS 2010 – hjäpas åt genom att blocka och rycka och bromsa bort Northug från guldet. Eller att som Emil Jönsson i dagens kvartsfinal åka och titta bakåt mot Hellner för att försöka hjälpa honom.

2. Bara för att vi mest bryr oss om Hellners jakt på tourledarna kan inte Halfvarsson och Jönsson kasta sina målsättningar över bord. Då vore de inga elitidrottsmän. Calle vill klättra till en stark slutplacering (han ligger 24:a, bara 18 sekunder bakom Hellner). Klart han och sprintcupledaren Jönsson vill nå finalen. Och det skiljer bara två bonussekunder mellan att åka ut semin med bästa tid och bli sist i finalen.

3. Finalen är ett fiasko. Svagt periferiseende av Jönsson, klantigt agerande av Halfvarsson. Tyvärr händer sådant emellanåt, särskilt på en snäv, kuperad och isig bana som den i Schweiz.

Hur sammanfattar vi?

Det går inte att anklaga någon för att ha gjort tydligt fel i dag. Inte norskor, inte svenskar. Men sällan har så många rimliga beslut sett så förfärligt dumma ut.