Värvningen handlar om konceptet Beckham
Niva: Fotbollsspelaren Beckham har tappat sin kraft
En ukrainsk brasse åker till Dagestan för att nylansera en krigshärjad region.
En stökig italienare flyttar hem eftersom en gammal premiärminister vill bli vald igen.
Och en världskänd engelsman intar Paris för att popularisera Qatar.
Januarifönstret, 2013.
Frågan är inte längre om fotboll är något mer än en sport – utan snarare hur mycket idrott som egentligen finns kvar under politiken.
För sisådär 15 år sedan började det dyka upp en ny sorts miss-tänksamma frågor runt vissa transfers.
– Är det här en värvning som delvis drivits fram av kommersiella skäl?
Någon frågvis reporter pressade på, medan en slingrig klubbchef bestämt slog ifrån sig.
– Absolut inte. Vi utgår enbart ifrån våra sportsliga behov när vi förstärker truppen.
I dag har elitfotbollen ekonomiserats och politiserats till den punkt där den omvända frågan ofta är betydligt mer relevant.
– Finns det överhuvudtaget någon sportslig tanke med den här värvningen?
När vi nu summerar januarifönstret 2013 kan vi konstatera att en laboratorieklubb från Dagestan betalat de allra största pengarna, då de nappade åt sig en begåvad brasse från ett oligarkgäng i östra Ukraina.
Okej för det sportsliga i det.
Även om Anzji Machatjkala är mer av ett geopolitiskt redskap än en fotbollsklubb – och man kan tycka väldigt mycket om att den genomsnittlige arbetaren i Dagestan skulle behöva jobba i 70 år för att tjäna ihop till Samuel Eto’os månadslön – kommer i alla fall Willian att förstärka laget på ett omedelbart och uppenbart sätt.
Det går att inbilla sig att han hämtats in för att en fotbollstränare tyckte sig behöva honom.
Berlusconis återtåg
Men om vi fortsätter neråt till transferfönstrets näst dyraste övergång?
Då hittar vi en Mario Balotelli som i tredje hand plockades in för att ge managern fler anfallsalternativ, i andra hand hämtades hem för att symbolisera framtidens Milan – men som först och främst behövdes för att ge Silvio Berlusconis politiska återtåg en knuff framåt.
För några veckor sedan låg Berlusconi femton procentenheter efter sina huvudkonkurrenter i opinionsmätningarna inför det italienska valet. Under dygnet som gått sedan Milans nya glamourvärvning offentliggjordes har han nu kapat avståndet till mindre än fem procentenheter.
Berlusconi är en pragmatisk politiker som struntar i att flera av hans potentiella samarbetspartners fortfarande har problem med bilden av en mörkhyad italienare. För honom är det perfekt att liera sig med Mario Balotelli för att projicera bilden av ett nytt, dynamiskt och framtidsfokuserat land.
Det tydligaste exemplet
Men om vi nu hoppar tillbaka in på fotbollstivolit så återstår ju ett namn i sammanvägningen av månadens mest spektakulära klubbyten – och det är när det nämns som gungbrädan verkligen vippar över.
David Beckham till Paris Saint-Germain. En övergång som knappt ens har någon kontakt med en rent idrottslig utgångspunkt.
Om nu PSG tyckte sig ha behov av den här sortens backupspelare – om de inte skulle ha gjort sig av med tre innermittfältare på ett enda dygn – så skulle de ha tjogvis av prisvärda alternativ. De spelminuter de kommer att få av den snart 38-åriga versionen av David Beckham hade de lika gärna kunnat få av en okänd billighetsspelare från en belgisk mittenklubb.
Men sedan är det såklart allt det där andra, det som i själva verket utlöste värvningen.
Även om fotbollsspelaren David Beckham har tappat sin kraft så bibehåller konceptet David Beckham sin styrka. Han förblir en av hela världens mest berömda personer, och i samma ögonblick som Paris Saint-Germain skickade upp honom på ett podium fick klubbens ägare en ovärderlig skjuts av global uppmärksamhet.
Allt för saken.
En Champions League-buckla vore såklart en trevlig sidoeffekt, men det är ju inte det som är slutmålet för det här PSG-projektet.
Avlönade av statskassan
I förlängningen får både Zlatan Ibrahimovic och David Beckham sin lön ur Qatars statskassa. De är avlönade av ett ambitiöst emirat med avsikt att flytta fram sin position i världsordningen.
Det är oundvikligt att utgå ifrån syftet med dagens PSG när man utvärderar värvningen av David Beckham – och det är nödvändigt att komma ihåg vad dagens fotboll har blivit för sport när man sammanfattar januarifönstret.