Danmark mitt i norra Europas värsta rivalitet
Niva: Magin i matcherna mellan Tyskland och Holland finns kvar
Dödsgrupperna blir inte dödligare, stormatcherna sällan större.
Grupp B i EM 2012 är historisk innan den ens har börjat spelas.
Den mest klassiska EM-match som någonsin spelats är inte en final.
21 juni 1988.
Semifinal i Hamburg mellan Holland och värdnationen Västtyskland. Holländske förbundskaptenen Rinus Michels sträckte upp sitt långfinger mot den häcklande tyska publiken. Ronald Koeman bytte till sig Olaf Thons tröja och torkade demonstrativt ändan med den.
Marco van Basten gjorde segermålet i 87:e minuten, i en sån där uppgörelse som faktiskt var något mycket större än en fotbollsmatch.
Skribenten Simon Kuper har formulerat det som om segern efter mer än 40 år till sist gav holländarna revansch för den tyska ockupationen under kriget.
– Hamburg var inte bara motståndet vi aldrig riktigt erbjöd, det var även slaget vi aldrig riktigt vann. De holländska spelarna var motståndsrörelsen, tyskarna var Wehrmacht.
Nio miljoner holländare – mer än 60 procent av befolkningen – gick ut på gatorna för att fira segern. Det var den största festen nationen skådat sedan befrielsen, och förblir den mest mytomspunna matchen i hela EM-historien.
van Basten kunde inte låta bli att le
Ända sedan dess har rivaliteten mellan Holland och (Väst)Tyskland varit den mest intensiva i norra Europa. Nästa gång de spelade mästerskapsmatch skickade Frank Rijkaard en spottloska i håret på Rudi Völler.
När nu Marco van Basten öppnade lottningskulan som förkunnade att de två skulle mötas igen kunde han inte låta bli att le.
Det har ju hänt en hel del med både fotbollen och världen sedan han gjorde det där vinstmålet i Hamburg, men magin i matcherna mellan Tyskland och Holland finns kvar.
Officiellt sett – enligt både VM och världsrankning – är det Holland som är näst bäst i världen och Tyskland som ligger snäppet under. Så sent som i förra månaden spelades det dock en träningsmatch som fick maktbalansen att skaka till ordentligt.
Visserligen saknades flera av de bästa holländska spelarna, men Tyskland pulveriserade dem på ett smått otroligt sätt. 3–0 var de största segersiffrorna i en av de här matcherna sedan 1959, och de hade lätt kunnat vara dubbelt så stora.
– Tyskland var en harmonisk orkester. Vi var som en marschorkester full av fyllon, utan dirigent, skrev holländska Volkskrant.
Reaktionerna på lottningen kom också att skilja sig i de två länderna.
I Tyskland förhåller man sig till ”Die Hammergruppe” med en sorts avspänt lugn, en fast förvissning om att deras mästerskap kommer att avgöras längre fram på sommaren.
Stor oro i Holland
I Holland pratar man om ”Groep des Doods” med betydligt större oro, man sneglar över axeln och bekymrar sig för det som kommer bakifrån.
Man vet mycket väl att Portugal har Cristiano Ronaldo och ett helt knippe individualister av högsta världsklass. Man är fullt på det klara med att Danmark blivit klart mycket bättre sedan de lät sig bli bortborstade i VM-gruppspelet senast.
Samtidigt hittar holländarna trygghet i historien, även hitom 1988.
Det var ju samma visa förra gången, samma domedagsmättade dödsgrupp i senaste EM. Och då gick de orangea in och gjorde 3–0 på Italien och 4–1 på Frankrike.
Även andra kan må bra av att söka tröst i fotbollens historieböcker.
I Danmark tycks chocken över ”Dødspuljen” redan vara på väg att övergå i en sorts sorgsen resignation. Där har man lockat fram siffror som visar på att det här är dödsgruppernas dödsgrupp, den absolut svåraste i hela fotbollshistorien. Lagen som ska delta ligger tvåa, trea, sjua och elva på Fifas världsrankning, och något liknande ska aldrig tidigare ha inträffat.
Samtidigt skapades ju den danska fotbollens överlägset största framgång ur liknande förutsättningar.
EM 1992, slutspel.
En av semifinalisterna var Sverige. De tre andra var de regerande europamästarna från Holland, de regerande världsmästarna från Tyskland och så Danmark.
Vi minns vilka som vann.