AIK vågade och ville mest

Tomas Ros

Sportbladets Tomas Ros om Stockholmsderbyt

Ett underligt derby utan klackar och där supermålvakterna Fasth och Wesslau släppte in sju mål tillsammans.

Och matchen var ännu ett bevis på att det är glatt i AIK och ängsligt i Djurgården.

Inramningen i Globen var speciell på torsdagskvällen. Fansen hade uppmanat att inte tillåta polis/vakter att ta över ståplats och när så skedde blev det upprorsstämning på både AIK och

Djurgårdens sida.

Slagsmål mellan ordningsmakten och fans och matchen sköts upp i 30 minuter.

Trist.

Otroligt trist för Stockholmshockeyn som står i ett vägskäl där fansen börjar att snacka fotboll mer och mer.

Scenerna blev ännu mer förvånande när fansen, ungefär hälften av dem, valde att lämna ståplats och såg matchen på tv i korridorerna.

Ingen derby-stämning - något som smittade av sig på helhetsupplevelsen, tyvärr.

Matchen då?

AIK var bättre sett över både 60 som 61 minuter. Skotten 42-22 ljuger inte och hemmalaget var en rättvis vinnare.

Anledningen till att AIK vann är enkel. Man vågade mest och man ville mest. Djurgården är livrädda för att missa slutspel, medan AIK tar det lite med ro och se slutspel som en bonus.

Det ser precis ut som att Djurgården vill att säsongen ska ta slut och att en total makeover ska äga rum och få fart på för detta storlaget.

AIK går en ljus vår till mötes.

Med slutspel.

Josef Boumedienne gjorde sitt andra mål för säsongen. Borde ha varit en galen lycka från nummer 78. Istället var det en stenansikte som visades upp i tv-rutorna.

Varför?

Ölvestad-glädje vid mål skapar energi till laget och en positiv

känsla. Att inte jubla sänker laget.