Jakten börjar

Stefan Holm

Holm: Mycket talar för Edsbyn, men inte allt

helskärm

En och annan tvivlare lär gå ur bandykyrkan i Edsbyn i vinter.

Tron är desto starkare i Vetlanda.

Det blir så i en klubb där gud har tagit över tränarjobbet.

Logiken, statistiken, truppen, Ola Johanssons ledarskap, Dina Arena, hemvändaren Per Hellmyrs, ... Mycket talar för att Edsbyn blir svenska mästare i bandy för sjätte året i rad – men inte allt.

Västerås och Sandviken kommer att utmana hälsingelaget om SM-guldet. Villa-Lidköping och Hammarby har också kapaciteten, men frågan är om inte det största hotet kommer från Vetlanda.

Smålänningarna har nämligen gjort årets värvning.

Marcus Bergwall, Fredrik Rinaldo, Jonas ”Skorven” Persson?

Nej, nej, nej.

Rätt svar: Jonas Claesson, 37.

För ett antal år sedan stod Vetlandas dåvarande kyrkoherde Bengt Lindwall med knäppta händer på Tjustkulles is. Han bad om framgång men det var som väntat inför döva öron. Inför herren är ju även alla bandyspelare lika, oavsett klubbtillhörighet.

Det symboliserade ändå längtan efter en ny storhetstid. VBK har inte blivit svenska mästare sedan 1992, inte spelat final sedan 1995. Till slut blev väntan olidlig, vilket ledde till att Vetlanda­borna satt hemma med sina minnen i stället för att söka sig till isrektangeln vid den norra utfarten.

Frälsaren landat

Då, när många gett upp hoppet, landade frälsaren.

Bandyguden Jonas Claesson var unik som spelare och det var beslutsamheten som gjorde honom till en av de största. Han var bara 15 år när Vetlandas starke, osynlige man Curt Einarsson och ”Callis” Jonasson besökte honom i föräldrahemmet i Sävsjö. De åkte dit för att berätta att klubben såg honom som ett framtida nyförvärv.

– Jag vill skriva på nu, svarade Claesson, där han satt på en stol i köket.

Då blev det så. Som 16-åring, den 14 januari 1987, gjorde han allsvensk debut. VBK, de regerande mästarna, slog Örebro med 13–4 och lille Claesson gjorde två av målen.

När han 1996 lämnade föreningen för att avsluta karriären i Hammarby var han så stor att han ägnades egna historieböcker. Han gjorde totalt 411 mål på 237 matcher – ett snitt på osannolika 1,7 mål per match – och förde klubben till SM-guld 1991 och 1992.

I februari i år träffades Einarsson och Claesson igen, den här gången hos bandyprofessorn i Vetlanda. Det räckte med ett möte den här gången också för att Claesson skulle bestämma sig.

Som spelare var han så bra att han fick sina lagkamrater att växa flera klasser, några av dem till landslagsmän. Som tränare och sportchef är jag övertygad om att han kan ha samma påverkan.

Pedagogisk. Förberedd. Idérik. Det är så han beskrivs, Jonas Claesson. Av spelaren som kunde framstå som oengagerad under teoripassen finns inte ett spår.

Inte nöjd förrän de säkrat guldet

Officiellt pratar Jonas Claesson om att VBK ska etablera sig som ett topplag, men det är förmodligen inte vad han tänker. Han är en vinnare och är inte nöjd förrän Vetlanda blir svenska mästare igen. Om han inte trott på möjligheten hade han aldrig tackat ja till uppdraget.

Inför säsongen tippade tio av 14 tränare Edsbyn som blivande mästare. Andreas Westman, Västerås, var den ende som la sin röst på Vetlanda. Han känner å andra sidan Jonas Claesson bättre än de flesta.

I kväll inleds elitserien med Sandviken–Västerås, Villa-Lidköping–Bollnäs och Hammarby–Örebro. I morgon besöker Claesson och hans lärjungar bandykyrkan i Edsbyn.

Det har alla förutsättningar att bli en gudomlig match.