– Jag är en kämpe och entertainer

Björkman om sista turneringen och nya pensionärslivet

Sista föreställningen på svensk mark.

Stockholm Open blir Jonas Björkmans tack- och avskedsföreställning.

Sportbladet har träffat en blivande pensionär på jakt efter sina sista ATP-poäng.

Det var i slutet av oktober 1992. Roger Federer var elva år och dåtidens största tennisstjärnor valde att åka till Sverige i stället för att vila. Stockholm Open ingick

i Masters-serien och lockade spelare som Pete Sampras, Jim Courier, Boris Becker, Guy Forget och Goran Ivanisevic.

Där, bland alla stora namn, dök en för många okänd smålänning upp. Jonas Björkman, 20, kom från ingenstans (Alvesta) och kvalade in till turneringen.

Autografjägare

Att han bara fick tre games mot israelen Amos Mansdorf får inte minnena att blekna.

– Det var en jätteskräll att jag kvalade in. Jag hade inte lärt känna de svenska stjärnorna och stod plötsligt i samma spelarlounge som Edberg, Sampras, Becker, Ivanisevic ... Lilla jag bland alla giganter. Det var overkligt. Normalt sett brukade jag stå bakom någon vakt i Båstad och försöka få deras autografer, säger Jonas Björkman.

Vad har du för autografer i samlingen?

– Edberg, Wilander, Nyström, Kent Carlsson ... Hela den svenska eliten. Jag har till och med (Nicklas) Kultis autograf. Han är bara ett år äldre, men blev bra så tidigt.

52 dubbeltitlar

Jonas Björkman är beviset på att man inte behöver vara en supertalang för att nå stjärnorna. Han tog sig aldrig till Sverige-finalen i Kalle Anka Cup, fick inte chansen att spela någon Grand Slam-turnering som junior ...

Bland 72:orna dominerade Johan Alvén fullständigt upp till 17 års ålder. När det skånska framtidshoppet avslutade karriären hade han spelat en match på ATP-touren och förlorat den mot Magnus Larsson.

Inte lika talangfulle Jonas Björkman kan se tillbaka på tre slutsegrar i Davis Cup, 52 dubbeltitlar och sex vunna singelturneringar. Han har nått semifinal i både US Open och Wim­bledon och har bjudit på både sig själv och underhållande tennis.

– Som junior var jag etta–tvåa i Småland och tillhörde topp tio i Sverige. Det var en nivå där lockelsen fanns, men för mig tog det tid. Jag vann JSM som 18-åring. Dessförinnan hade jag som bäst gått till kvartsfinal, säger Jonas Björkman.

Inget ”pangpang-spel”

Ändå blev du en av de stora svenska spelarna.

– Jag gick en annan väg än Thomas Johansson, Magnus Norman och många andra. Det kunde jag dra nytta av. När jag väl blev proffs var jag extremt hungrig. Jag har

inte haft det där pangpang-spelet, men har varit smart och fysiskt stark. Jag har utnyttjat min kapacitet väldigt bra.

En av fullträffarna på ATP-touren kom i just Stockholm Open. Året var 1997 och Björkman kom till huvudstaden som nummer fyra på världsrankingen. Han pallade för trycket och slog Jan Siemerink i finalen.

Sedan dess hänger Jonas Björkmans porträtt i Kungliga tennishallen, tillsammans med bilder på de övriga mästarna: Stan Smith, Boris Becker, John McEnroe, Ivan Lendl, Björn Borg, Adriano Panatta ...

–  Det är ett härligt gäng man är med i. Att vinna här är en av höjdpunkterna i karriären. Ja, jag har många fantastiska minnen härifrån. Det är alltid speciellt att spela på hemmaplan, säger Jonas Björkman och tittar ut över centrecourten.

”Kapacitet att vinna”

Nu är han 36 år och 172:a på världsrankingen. Det är dags för sista föreställningen på svensk mark. I första omgången väntar italienaren Fabio Fognini.

– Jag har inte spelat så många matcher, men det har känts bra på träningen. Det hade varit kul att ta sig till kvarten i singel. I dubbel har vi kapaciteten att vinna. Det ska bli jädrigt roligt. Lite känslomässigt lär det bli, men mentalt är jag förberedd. Det känns helrätt att sluta nu, säger Jonas Björkman.

Han vet hur han vill bli ihågkommen som tennisspelare.

– Min självbild är av en kämpe och entertainer. Jag har alltid haft målet att aldrig ge upp.

Fortsätter med tennis

Jonas Björkman bor sedan många år i Monte Carlo, men har hittat sitt drömhus i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Det är där han, hustrun Petra, sonen Max, 5, och dottern Bianca, 8 månader, ska ha sin bas framöver.

– Vi vill komma närmare familj och vänner, men är inte riktigt redo att flytta hem eftersom Max har börjat skolan. Vi kommer att bo kvar hela nästa år, säger Jonas Björkman.

Vad kommer du att sakna mest från livet på tennistouren?

– Davis Cup-veckorna är fantastiskt roliga. Sedan är det tugget i omklädningsrummet, tävlingar som Wimbledon, US Open och Australian Open och alla jag har lärt känna under åren.

Vad kommer du inte att sakna?

– Resandet och packningen, det här backpacker-livet jag har levt år efter år.

Jonas Björkman lär inte bli sysslolös som tennispensionär. Han ska fortsätta som chefredaktör på ett tennismagasin och har blivit erbjuden ett jobb som agent.

Vem vet, kanske tar han ett Brysselsteg in i musikbranschen.

– Min dotter ska bli operasångerska, tror jag. Hon har en grym stämma. När något är fel, då jäklar, säger Jonas Björkman och skrattar.