Hon dolde tårarna – simmade finalen
Publicerad 2015-12-04
Netanya, Israel. Louise Hansson blev ledsen efter sin finalmiss, men dolde det för övriga svenskor. Hon ville inte påverka dem inför den väntande finalen i lagkapp.
Tårarna rinner i stället när dagen är färdig.
– Det gick inte alls som jag tänkt mig, säger 19-åringen.
"Jag ska inte gråta".
Så tänkte Louise Hansson efter EM-finalen på 100 meter medley. Hon hade tagit sig dit med femte bästa tid, men hade ändå sju tiondelar ner till sitt personliga rekord från SM en månad tidigare.
En tid neråt 58.77 hade kunnat räcka för medalj i finalen, men klockan stannade på 59.60 och femte plats.
Gråter i intervjun
19-åringen tryckte undan besvikelsen eftersom hon bara några minuter senare skulle simma förstasträckan i lagkappen i fristil. Där växlade hon som sjua av åtta och såg från bassängkanten sitt lag bli femma.
Efteråt släpper Louise fram allt hon inte tillät sig känna efter medleyn. Tårar rinner ner för kinderna.
– Jag hade hoppats simma under 59. Det var mitt stora mål, att försöka komma ner på pers, men det gick inte alls.
Åt ettan Katinka Hosszu och tvåan Siobhan-Marie O'Connor hade inte ens ett rejält pers räckt, men en tid under 59 sekunder hade gett Louise Hansson EM–brons.
–Klart att det är lite surt. Speciellt när jag känner att formen är här, säger hon och fortsätter:
"Aldrig kul när det går sämre"
– Jag kände mig inte nervös, men det kändes i simningen att det var spänt. Jag vet inte riktigt vad, jag har försökt att inte tänka så mycket på det nu eftersom det var lagkapp så snabbt inpå.
Är det därför känslorna kommer nu i stället?
– Ja. Man vill inte stå och vara ledsen inför laget och dra ner de andra också. Försöka samla sig och göra det bästa. Men det är aldrig kul när man gör sämre än man ville.