Flinck: Ska man aldrig få vara nöjd...?
Publicerad 2014-12-15
ZAGREB. Här bryter Sverige en mardrömssvit och besegrar en av EM:s stora guldfavoriter efter det inledande gruppspelet.
Men ändå lär man behöva ta poäng mot Montenegro på onsdag för att nå EM-semi.
Ska man aldrig få vara nöjd?
Nej, man ska tydligen aldrig det.
Just som jag satt i slutminuten av matchen och funderade hur jag skulle boka av hemresan på torsdag och hur längesen det var man var i Budapest satte DN-Grimman en armbåge i sidan på mig och sa:
– Det lär behövas en poäng mot Montenegro ändå.
Nu kan man inte spela på oavgjort i handboll förrän i slutminuten så i praktiken utgår vi från att Sverige måste vinna mot Montenegro (och Slovakien förstås) så länge inte Holland hjälper oss genom att klämma till både Frankrike och Montenegro.
Det där var spelarna och förbundskaptenerna helt på det klara med.
Och de är definitivt inte nöjda.
Imponerad av coachningen
Ännu 45 minuter efter matchen verkade Helle Thomsen fortfarande vara inne i någon sorts matchbubbla. Hon såg mest arg och fokuserad ut och det gick inte ens att krama ur henne ett leende, även om jag inte försökte det bokstavligen – krama ur alltså.
Från där jag satt på pressläktaren imponerades jag för övrigt av Helle Thomsens tydliga coachning i slutet på matchen (medan Sivertsson gav de små tipsen på bänken) när de lyckades med det ingen av deras föregångare lyckats med sedan 1900-talet: besegra Frankrike i ett mästerskap.
Nu ska jag inte ta ifrån laget denna smått historiska seger, det ska jag verkligen inte, men det var nog lite som Isabelle Gulldén sa:
– Frankrike spelade inte på sin högstanivå så känslan var att skulle vi slå dem någon gång så var det nu.
Gulldén, ja.
Hon har varit det här lagets största stjärna i fem år nu och burit det så många gånger framåt med sina idéer, skott, passningar, framspelningar och straffar.
Ger bort klockorna
Nu har jag alltid, eller i varje fall de senaste åren, tyckt att Gulldén varit en riktigt bra försvarsspelare, till skillnad från Frankrikes ex-förbundskapten tydligen. Men hennes defensiva insats i går i andra halvlek var bland det svettigaste jag sett i fråga om individuellt försvarsarbete när hon nollade Alexandra Lacrabere i spelmål efter paus och snodde bollen från de franska niometersspelarna två eller tre gånger. Sista gången kastade hon sedan upp den direkt till Nathalie Hagman som kontrade in avgörande 28-25.
Nu har Gulldén vuxit ut till den enskilt viktigaste spelaren också bakåt i detta landslag. Det är få spelare i världen på den här nivån som har den dubbla rollen.
Efteråt stod hon med ännu en klocka från en välkänd skotillverkare efter att utsetts till Sveriges bäste spelare för tredje gången på fyra matcher i detta EM.
Jag frågade vad hon gör med alla klockor.
– Den efter Tysklandsmatchen fick Hagman för hon var så bra då. Så hon får inte fler (skratt). Ida (Odén) som jag också tyckte var jättebra i dag har ju redan fått en själv så kanske min syrra får den här.
Annars skulle Gulldén kunna ge den till försvarsgeneralen Sabina Jacobsen som också var +++++ denna kväll ihop med Linnea Torstenson bakåt (sedan sänks Torstensons betyg av att hon var för feg framåt).
Nu blev det mycket Gulldén återigen, och lite Jacobsen och Torstenson. Men nämnas måste också Hagmans match, Ahlms period vid upphämtningen, Idéhns andra halvlek, Hellebergs avslut, Blohms linjespel, Roberts inhopp och Odéns... ja, Odén helt enkelt.
Jag undrade efter Tysklandsmatchen var det här landslaget stod egentligen.
Mot Frankrike kunde vi skönja svaret när Gulldén & Co visade att man kan kombinera revolverhandbollen med ett tajt 6-0-försvar av gammalt gott snitt. Där har ni också enda chansen att ta poäng på Montenegro på onsdag.
Då är det förresten dags för Gulldén att radera ut sin tredje storstjärna i detta EM efter Andrea Penezic och Lacrabere – Katarina Bulatovic.
Det fanns ytterligare ett gäng hjältar i gula tröjor i Arena Zagreb – ”Kjellberg”, ”Sandblom” och de andra fem medelålders, handbollsälskande män som åkt ner för att se Sverige i två matcher, bildade en liten klack och sjöng och skanderade i 2 x 30 minuter.