ROBERT LAUL: HIF hittade IFK:s svaghet
GÖTEBORG. När den här krönikan är färdigskriven börjar min välförtjänta och fyra veckor långa semester.
Jag tror inte att jag missar så mycket.
Helsingborg lär toppa tabellen när jag är tillbaka också.
Men vi börjar med IFK Göteborg, det här var faktiskt deras match till att börja med.
Inför nästan 15 000 åskådare på Gamla Ullevi, en i raden av fina publiksiffror i efterdyningarna av dam-EM, svarade Blåvitt för de bästa 30 minuter jag har sett ett topplag göra mot ett annat topplag i år.
– Vi blev nästan överkörda där, sa HIF:s tränare Roar Hansen.
Nästan?
Robin Söder vräkte upp 1-0 i krysset med ett rappt skott strax utanför straffområdet efter 22 minuter.
Misstagen som gav HIF 2-2
Fyra minuter senare rullade Tobias Hysén in 2-0 i öppet mål efter ett genialt växelspel med nye Lars Vibe.
Det tycktes inte spela någon roll vad Helsingborg gjorde. Hur de än försökte försvara flyttade Blåvitt bollen framåt på ett eller två tillslag med lika delar mod och kvalitet. De tog sig närmare och närmare Pär Hansson i HIF-målet för varje tillslag, ackompanjerade av ett gungande, hoppande och sjungande blåvitt läktarhav.
Ändå stod det 2-2 i halvtid.
Det berodde knappast på den intensiva regnskur som drabbade matchen efter 30 minuters spel – så vad berodde det på?
Låt oss hålla oss till fakta:
Det stod 2-2 eftersom assisterande domaren felaktigt vinkade offside på Jakob Johanssons när han sköt "3-0" fri med Pär Hansson – det var illa.
Det stod 2-2 eftersom domaren Jonas Eriksson inte ansåg att Loret Sadiku tagit bollen med handen avsiktligt i samband med reduceringen – det var Erikssons bedömning och inte mycket att säga om.
Framför allt stod det 2-2 för att Helsingborg skoningslöst utnyttjade IFK Göteborgs tydligaste svaghet: Vänsterkanten.
Adam Johansson är ingen vänsterback, framför sig hade han Pontus Farnerud som inte är någon vänsterytter.
– Vi visste att det skulle vara öppet där, sa Roar Hansen med ett flin efteråt.
Helsingborg fixade 1-2-hörnan från högerkanten. Helsingborg kvitterade efter att Mattias Lindström kommit runt till höger och hittat David Accam i mitten.
Och Helsingborg gjorde det matchvinnande 3-2-målet efter att Lindström tryckt sig förbi Johansson och avslutat internationellt med ett skott som gick i en båge över John i IFK-målet.
Pontus Farnerud klev av redan i paus på grund av höftproblemen och med honom försvinner 50 procent om inte mer av Blåvitts mod och kvalitet offensivt. Helsingborg kontrollerade sista halvtimmen utan att någon gång se särskilt hotade ut. Det var närmre 4-2 än 3-3 och så slutade matchen efter att Accam utnyttjat ett av många frilägen.
– Det var nog guldrycket, sa Mikael Stahre på presskonferensen och syftade på att HIF leder fem poäng före Malmö och AIK, åtta poäng före IFK Göteborg, nio före Elfsborg.
Fem lag kan känna doften
Själv går jag på semester och när jag har skakat av mig sandkorn och rosérus befinner vi oss fyra omgångar framåt, totalt 21 spelade, ytterligare tolv poäng kan ha delats ut till ett och samma lag, matcher som Elfsborg-AIK, Malmö-AIK och Elfsborg-IFK Göteborg är avklarade. "Enklast" schema har just Helsingborg men vi ska inte glömma att av deras fyra kommande matcher är tre på bortaplan (mot Djurgården, Mjällby och Gefle).
HIF toppar förmodligen tabellen om en månad också men känner jag allsvenskan rätt kommer den att leva hela vägen i mål vilket innebär en dramatisk höst där fem lag fortfarande kommer att kunna föreställa sig doften av en ollad guldpokal.