”Rosberg & Hamilton gav mig tron tillbaka”
Publicerad 2014-04-07
Sportbladets F1-expert Anna Andersson efter Bahrain
När Nico Rosberg står på prispallen är han irriterad.
Han är förbannad.
Han gav allt och lite till. Det gav honom en andraplats – det gav mig tron på F1 tillbaka.
Ibland är det ganska enkelt att skriva om ett F1-lopp. Så skulle det kunna vara i dag också. För den som bara ser statistiken tar det inte mer än femton sekunder att konstatera att Nico Rosberg hade pole position i sin Mercedes, men att hans teamkollega Lewis Hamilton tog starten från ruta två och behöll den in i mål.
Men Bahrains GP innehöll så mycket mer.
Det innehöll kamp, känslor och racing.
Precis just det som vi har längtat efter i många långa säsonger, år som vi istället för att prata om racing har tvingats diskutera bokstavskombinationer som KERS, DRS och ERS.
Hamilton satsar allt och är först ut ur den första kurvan, på det tredje varvet attackerar Rosberg Hamilton som inte ger sig, på det nittonde varvet kommer Rosberg tillbaka och kör om sin teamkollega som sätter hårt mot hårt. I kampen om förstaplatsen kör de nästan varandra av banan. När säkerhetsbilen kommer ut på banan sedan Lotus Pastor Maldonado kört rätt in i Saubers Esteban Gutierrez och bjudit honom på en flygtur trycks fältet ihop och efter omstarten satsar Nico Rosberg allt.
På radion hörs ingen stallorder om att hålla positionerna – istället säger Paddy Lowe åt sina förare att se till att ta båda bilarna i mål. Det gör de.
Kör på gränsen – men går inte över den
Jävlar vilken racing – de kämpar, tävlar och slåss om varje meter på banan. Nico Rosberg och Lewis Hamilton känner varandra mycket väl. De har inte bara varit teamkollegor hos Mercedes i ett år utan de har varit kompisar i snart femton år. Redan år 2000 delade de team, rum och drömmar. Sedan dess har de följts åt i olika serier ända till F1 där de numera kör i samma stall. De bor dessutom grannar i Monaco och spelar tv-spel ibland. De är kompisar och även om de inte längre är nära vänner respekterar de varandra. De kör hårt, de kör på gränsen – men de går inte över den
Den trefaldige världsmästaren Niki Lauda, som bland annat är känd för sina dueller med James Hunt under 1970-talet, står och njuter efter loppet. Han ler sitt bistra leende när han kommenterar Rosbergs hetsjakt på stallkollegan i sin roll som expertkommentator för tysk TV – detta trots att han är styrelseordförande hos Mercedes F1 och borde vara mer intresserad av en enkel dubbelseger än en duell som hade kunnat tvinga båda bilarna ut i öknen.
– Det var helt okej, säger Lauda.
– Så läge inget händer får han köra så.
Men någonting hände, i alla fall hos mig.
Jag fick tillbaka tron på F1. När två teamkollegor som dessutom leder VM får tävla om förstaplatsen utan löjliga stallorder, på samma villkor och med samma glädje då känns F1 jävligt kul.