Thorén: OS känns kört för Johan Olsson

Petra Thorén

Han går en kamp mot klockan, mot alla odds och mot sunt förnuft.

Spontant känns OS kört för Johan Olsson.

Men jag vägrar faktiskt att räkna ut bragdguldsvinnaren ännu.

I kväll bänkar jag mig på Idrottsgalan i Globen. Som akademiledamot har jag sedvanligt avlagt mina röster i god tid och ska inte avslöja hur de såg ut.

Men jag vågar påstå att Johan Olsson, som vann sitt bragdguld, ligger bra till när det handlar om Årets prestation 2013.

VM-guldet på femmilen i Val di Fiemme var en av de häftigaste idrottsframgångarna jag upplevt. Jag minns ännu hur den italienska marssolen värmde mina kinder samtidigt som kroppen började småfrysa av rysningar när Johan Olsson genomförde sitt ensamlopp.

Det var stort, mäktigt och jag ser fram emot att njuta av tv-bilderna på skärmarna i kväll.

Jag hade gärna sett Johan Olsson hyllas på scenen inför publik, middagsgäster och tv-tittare. Men han står inte på gästlistan vilket är väntat. Johan hade inte kommit även om han varit frisk och nu är hans tid än mer begränsad och risken att bli sjuk än mer hotfull.

Beskedet om överbelastningsskadan kom förra måndagen. Jag hade en personlig intervju med honom inbokad dagen efter, men det var bara att stanna hemma.

Då för en vecka sedan visste läkarteamet och Johan Olsson inte riktigt omfattningen av skadan och världsmästaren kunde inte ens av att sitta på testcykel eller klara av vardagssysslorna.

Nu vet man mer.

Förstås riktigt illa

I ett pressmeddelande vid lunch på måndagen meddelade Svenska skidlandslagets läkare Per "Pliggen" Andersson att det var just en överbelastningsskada på en muskel mellan revbenen. Men att Johan Olsson dessutom har fått en lungsäcksinflammation.

Det är förstås riktigt illa för Sveriges kanske största individuella guldhopp i längd.

Och det borde inte finnas en möjlighet att han är i dugligt skick till den 14 februari när hans främsta chans, 15 km klassisk stil, avgörs.

Olsson har med ett segt virus inför världscupssäsongen, en rejäl förkylning under jul som nu satt sig på lungorna, redan missat flera timmar av värdefull, hård träning.

Men det finns två argument som jag väljer att haka mig fast vid, hoppet är ju det sista som överger en:

1) Är det någon som ska klara detta är det just Johan Olsson. Han har kommit tillbaka snabbt efter skador tidigare, han behöver inte en massa tävlingar i kroppen för att klara av att göra enskilt enastående insatser.

2) Att Johan Olsson själv inte har givit upp ännu. 33-åringen brukar vara den som håller ner förväntningarna mest av alla på sig själv. Inför comebacken i Lillehammer i december dömde han ut sig själv till den milda grad att fick försvara sig dagen efter.

Nu menar Johan Olsson att han inte själv släppt tanken på OS.

Då gör inte jag heller det även om MITT sunda förnuft säger något annat.

Och det är klart ett OS utan Johan Olsson blir fattigare och dystrare.

Kalla största hoppet

Med formfrågetecken för Emil Jönsson och Marcus Hellner ser det skralt ut inför OS.

Största hoppet är i dagsläget Charlotte Kalla.

När jag träffade den svenska skidstjärnan i Vemdalen förra veckan frågade jag om pressen ökar på henne med ovissheten kring Johan Olsson.

Det tyckte hon inte.

Och sa att hon hoppas och tror att Johan Olsson kommer till start.

Så vi håller väl fast vid det lilla önskespåret ett tag till.

Besked får vi troligen ganska snart.

Johan Olsson kommer inte att åka till Sotji om han inte vet att det finns en rimlig chans på medalj. Han åker inte dit bara för att delta.

Det är det enda som är säkert just nu.