Onödiga attacken förödande för HIF
HELSINGBORG. Malmö FF fick revansch för cupförlusten mot Helsingborg men det krävdes en fullständigt onödig straff för att mästarna skulle avgöra derbyt på Olympia.
Jere Uronens onödiga attack i ryggen på Magnus Eriksson blev förödande för Helsingborg.
Eriksson hade förmodligen inte hunnit ikapp bollen och var inte i något hotande läge nere vid kortlinjen. Straffen var klar och Guillermo Molins placerade iskallt in bollen.
HIF gjorde annars en taktiskt snudd på perfekt match mot MFF. Loret Sadiku dominerade innermittfältet. Bröt uppspel och samlade effektivt upp bollen och satte igång motattacker.
Alexander Achinioti Jönsson kom rätt in i de flesta dueller och svarade för ett bra understöd till Sadiku.
Accam plockades bort
Offensivt byggde Abdul Khalili upp de flesta farligheter med sin passningsskicklighet. Men Helsingborgs problem är att man utöver David Accam inte har en offensiv spets som blir ett regelbundet hot. Alvaro Santos är klok och fortfarande teknisk nog för att skapa kvalitet men han har aldrig varit blixtrande snabb och ger därför inte sina lagkamrater den enkla lösningen med en lång boll.
När Accam effektivt plockades bort av MFF:s försvar blev de farliga HIF-attackerna sällsynta. Miiko Albornoz har blivit mycket bättre defensivt än han varit tidigare och han hade oftast bra koll på Accam.
Helsingborg saknade inte chanser. Malmös målvakt Robin Olsen gjorde en del bra räddningar men missade också i luften. Med en något snabbare Santos hade en av hans returer styrts in till ett HIFmål och MFFmittbacken Erik Johansson var snuddande nära att dundra in ett självmål på volley.
Ett par nicklägen
Malmö dominerade inte heller sitt straffområde på exempelvis Helsingborgs hörnor. Peter Larsson hade ett par nicklägen som kunde resulterat.
Malmös spel var inte direkt guldkantat. HIF:s höga press stressade fram många enkla felpass. Simon Thern och Markus Halsti förlorade innermittfältet och Emil Forsberg fick inte till sina offensiva attacker.
Återigen var det trion Guillermo Molins, Magnus Eriksson och Markus Rosenberg som stod för kreativiteten. Både Rosenberg och Molins snuddade vid att göra 2–0 i slutminuterna men sett över 90 minuter kändes det som en match där oavgjort hade varit det mest rättvisande resultatet.