Ingen skulle peta Freddie
Wennman: Jag ser inte ens någon anledning för Hamrén att komma hit och spana
LONDON. Fyra svenskar i Premier League i?går:
Johan Elmander – utbytt.
Sebastian Larsson – utbytt.
David Elm – på bänken.
Martin Olsson – helt okej.
Det är inte direkt Fredrik Ljungberg-status över det hela.
Jag pratar då om den Fredrik Ljungberg som var kultfigur och hjälte i det ”oövervinnerliga” Arsenal i början av 2000-talet.
Inte om den Ljungberg som bara rullade runt i gräset under sista året i Gunners, inte heller om den Ljungberg som svårt överbetald (vilket ju inte var hans fel) gjorde en slät figur i West Ham.
Jag pratar helt enkelt om den senaste svensk som verkligen gjort ett rejält avtryck i engelsk fotboll. Och då undantar jag Henrik Larssons korta, framgångsrika gästspel i Manchester United för tre år sen.
För närvarande är det mörker.
Sverige för en tynande tillvaro i Premier League.
Jag ser inte ens nån större anledning för förbundskapten Erik Hamrén att komma hit och spana.
Nu är det uppenbarligen så att Hamrén i stället ska fika med gamle Ljungberg framöver och höra sig för om en eventuell come back i landslaget. Det gör Hamrén rätt i. Allt annat vore snudd på tjänstefel.
Jag har noll koll på hur bra Ljungberg varit i amerikanska MLS, jag har inte sett en sekund, men förnuftet säger:
Om Freddie verkligen hittat tillbaka till lite av sitt gamla jag efter höftoperationen och flytten till Seattle måste han givetvis vara intressant för det kommande EM-kvalet.
Tam insats av Larsson
Inte för att vi måste ha Premier League som nån slags måttstock på de svenska utlandsproffsens klass – det finns ju fler ligor – men det känns inte som om vi har särskilt många yttermittfältare som petar en Fredrik Ljungberg i form.
Jag satt till exempel på Craven Cottage i går och såg Sebastian Larsson göra en väldigt tam insats på Birminghams högersida. Hemmalaget Fulham (där David Elm alltså satt på bänken) såg tröttkört ut efter veckomatchen mot Shaktar Donetsk, men lyckades ändå vända 0–1 (chockerande självmål av Chris Baird) till 2–1 efter drömmål av Damien Duff och Bobby Zamora.
Sebastian såg inte ut som den blivande landslagsklippa jag tippat honom som. Han såg ut som en högermittfältare det finns tretton av på ett dussin. Jag är inte ens säker på att han trivs som kantspelare längre.
Jag pratade med folk i Birminghams organisation före matchen, vi satt och var överens om hur skönt det är att se viljan, glöden och inställningen hos killar som Seb Larsson, och jag fick höra hur populär han var i hela klubben. Förhandlingar om nytt kontrakt pågår, och signalerna jag fick var att managern Alex McLeish vill behålla honom.
Trodde Liverpool skulle vinna
Det lät ju bra. Men å andra sidan, om vi ska vara ärliga: hur många andra Premier League-klubbar vill slåss om Seb Larsson? I hur många lag platsar han egentligen? Är inte Birmingham, just nu tia i tabellen, så högt han kan nå som en spelare i en startelva?
Jag vågar påstå att han inte skulle slå ut Fredrik Ljungberg på en högerkant i landslaget. Däremot kan det ju finnas plats för båda om Freddie spelar till vänster.
Jag har alltså inga problem med tanken på Ljungberg i landslaget igen. Däremot undrar jag hur mycket substans det ligger i snacket. ”Ingenting har ändrats, jag står för mitt beslut. Men skulle det bli panik kan jag tänka mig att hjälpa till”, säger Freddie till Sportbladet.
Öppnar han verkligen dörren här?
Försöker han bara spela svår, eller vad?
Och när är det egentligen ”panik”?
Annars:
The Battle of the Losers, kriget om fjärdeplatsen, rasar vidare.
Trodde Liverpool skulle visa musklerna och vinna mot Manchester City på Eastlands, men det blev en av de skitnödigaste 0–0-matcher som två fega tränare nånsin medverkat till. Det säger också en del om tillståndet i fotbollsvärlden när allt beröm efteråt gick till Yossi Benayoun för att han INTE filmade när han kapades i Citys straffområde.
Nu blev Aston Villa (5-2 mot Burnley) och Tottenham (3-0 i Wigan) helgens vinnare i kampen om Champions League-miljonerna. Villa stod för en målexplosion efter paus och Spurs såg (förutom ett sjukt tydligt offsidemål av Defoe) två lysande inhopp av Modric och den underskattade Pavljutjenko (2-0 och 3-0)).
Lill-tabellen nu:
4) Tottenham 46, 5) Manchester City 46, 6) Liverpool 45, 7) Aston Villa 45.