Sandells leende oroar

Stefan Alfelt: Nu måste Ali ta henne på allvar

BERLIN

För en gångs skull känner nog Laila Ali en viss frustration.

Hon har slungat iväg sina allra bästa verbala råsopar - och bara fått leenden tillbaka från en väldigt lång och väldigt cool svensk blondin.

Jag är osäker på om det verkligen gynnar Åsa Sandell.

I ett sista desperat psykningsförsök viskade Ali något i örat på Åsa vid invägningen inför ett mediauppbåd som är det största en svensk boxare stått framför sen Ingemar Johanssons världsmästarfajter.

Åsa reagerade inte överhuvudtaget. Hon bara log mot de blixtrande digitalkamerorna och de många tv-bolagens surrande filmkameror. Hon log och poserade belåtet som vore det hennes show och inte Alis.

I proffsboxningsvärlden kastar man skit tillbaka på den som vräker ur sig otidigheter. Det är kutym. Den som gapar mest, högst och drar ned flest skrattsalvor vinner förmatchen och när någon bryter det mönstret skapas osäkerhet.

Inte imponerad av Ali

Ali har mötts av överseende leenden som sänt ut budskapet snacka kan du, men hur boxas du egentligen? Sandells iskyla har förmedlat bilden av en motståndare som inte är det minsta imponerad av det Ali säger och därmed kanske inte eller av det hon har presterat i ringen.

Åsa Sandell visar en skön inställning. Hon njuter av känslan att ha allt att vinna och inget att förlora.

Hon njuter av uppmärksamheten och spektaklet som alltid är något alldeles speciellt runt de riktigt stora boxningsmatcherna. Hon utstrålar en självsäkerhet som förmodligen även förbryllar Laila Ali.

Antingen är Sandell genomkorkad eller så är bilden verkligheten - den långa nobodyn är inte rädd för mig, måste Ali tänka.

En tanke som gör den störstes dotter farlig.

Sandell hade behövt möjligheten med en allt för självsäker och därmed okoncentrerad världsmästare som i kväll stiger in i ringen i Max Schmeling Halle inför 8000 åskådare och världens tv-ögon.

En chans finns

Tar Ali Åsa på riktigt allvar är det garanterat en skärpt världsetta och därmed en väldigt tuff motståndare Sandell har att besegra. Fast chansen finns ändå. Den finns alltid, även när odds och allt sunt tänkande talar emot.

Åsa Sandell går rent förnuftsmässigt aldrig att tippa som segrare, men boxning följer inte logikens lagar. Åsa slår hårt och träffar hon rätt spelar det ingen roll vem hon möter. Det stora problemet blir att träffa samtidigt som det gäller att undvika att bli träffad av Alis vildsinta attacker.

Vid ringside är det tänkt att pappa Muhammad Ali ska sitta för att se sin dotter föra hans legend vidare. I går visades han upp på en presskonferens inför ett enormt mediauppbåd som han knappt registrerade att det existerade. Förd till en egen sinnevärld av sin svåra sjukdom satt den störste av alla tiders idrottsmän och ritade på ett papper.

Samtidigt som uppståndelsen visar på vilket stort namn han fortfarande är ryms en stor portion tragik i föreställningen. Laila Ali sa i en intervju för en tid sen att hon led av att hon inte längre kan sitta och prata minnen med sin far. Han minns inte längre.

Är det inte dags att sluta visa upp Muhammad Ali i vart och vartannat idrottssammanhang - och alla andra sammanhang med för den delen - och låta oss njuta av våra minnen av honom i stället?

Stefan Alfelt