– Det är jättejobbigt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-04
Annika Sörenstam berättar exklusivt för Sportbladet om skilsmässan och framtiden: Jag vill fortfarande bli mamma
MEXICO CITY
En lång vinter är över och Annika Sörenstam möter golfsäsongen i mexikansk värme.
Men skilsmässan från maken David Esch kastar en skugga över henne.
- Det är ju jättejobbigt, säger hon i en exklusiv intervju med Sportbladet.
- Men jag tar det en dag i taget.
Det fläktar i palmerna eftersom Bosque Real Country Club ligger som en grön matta högt uppe på en av alla de tusentals små berg som bildar norra Mexico City. Utsikten borde vara utsökt, men ett bälte av tjock, brun smogg gömmer stadsbilden söderut.
Inne i klubbhuset sitter Annika Sörenstam i en väldig fåtölj och böjer sig framåt. Hon är ledigt klädd i en kofta och försöker tjuvtitta ner i ett tomt reporterblock.
- Vad har du för frågor den här gången, då?
Mer tid för golfen
Annika säger det med ett leende och visar inga tecken på rastlöshet eller obehag. Men mötet med Sportbladet är den första stora intervjun efter beskedet att hon för en månad sedan lämnade in en ansökan om skilsmässa från sin David, som hon var gift med i åtta år. Och hon förstår att frågorna kommer att handla om hennes spruckna äktenskap och det nya livet som singel.
Hur mår du?
- Jag mår rätt så bra...det är bra.
Svarar Annika och lutar sig tillbaka i fåtöljen, innan hon fortsätter:
- Det är klart att allt det där är jättejobbigt. Men jag önskar David all lycka till i framtiden.
De flesta skilsmässor är jobbiga?
- Jo, och nu måste vi ta oss igenom det. Men jag tar det en dag i taget.
- Samtidigt får jag mer tid och kraft att ägna mig åt golfen och det är ju en plats där jag har bra koll.
Kan du verkligen ägna golfen ännu mer tid?
- Alla tror att jag bara haft golf i mitt liv, men så har det ju inte varit. Jag har gjort mycket annat. Sen har jag ju inte spelat lika många turneringar som de flesta andra spelare.
Kan en sån här stor förändring privat påverka din långsiktiga plan för golfen?
- Jag vet inte riktigt. Det får flyta på, vi får se.
- Jag vill ju inte vara ute här och spela när jag är fyrtio, fyrtiofem år. Det är jobbigt med resorna och allt runtomkring, fast jag trivs ju fortfarande bra ute på banan. Jag kommer ju alltid ha kontakt med golfen, nu när jag också ska starta en golfskola i Orlando, som du vet.
Men om jag ställer om frågan så här; innebär skilsmässan att du kanske förlänger din karriär tre, fyra år till?
- Det är möjligt. Men just nu har jag så mycket annat att tänka på vid sidan av golfen att jag inte vet riktigt än...men det är möjligt.
Hur ser du på din framtid utanför golfbanan, med tanke på skilsmässan?
En elak fråga som får Annika att skratta lite, innan hon svarar lite syrligt:
- Jag kommer ju inte att skaffa barn i år, i alla fall...
Är det en bitter skilsmässa eller kan ni umgås och ha kvar alla era gemensamma vänner?
- Jag pratar fortfarande med David, så det är klart att jag behåller mina kompisar. Vi kommer att kunna träffas.
Med tanke på att du säkert hade en hel del tråkigheter att fundera på under förra årets säsong, så blir ju dina tio segrar 2004 faktiskt ännu mer imponerande!
- Och ingen visste om det där andra, vid sidan av!
Precis. Men vi frågade dig varför David inte längre reste med på tävlingarna!
- Jo, men han hade ju sin utbildning (till arkitekt) och det var faktiskt därför.
Har golfen senaste året varit ett andningshål, där du kunnat lämna privata problem åt sidan?
- Absolut! Jag älskar ju att spela golf och det är ju det jag har att falla tillbaka på. Med golfen känner jag mig trygg, så visst har det varit så!
Hur känns det att nu få komma igång, turneringen här i Mexiko är din första för året?
- Det känns bra, det är på tiden. Jag har haft en lång vinter där jag tränat hårt. Det har varit mycket fys.
Du har ju alltid tränat hårt i gymet. Har du tränat mer än du brukar?
- Ja, det har jag nog. det har varit lite nya övningar, med mer tyngder och lite annat. Vi får väl se om det ger något resultat ute på golfbanan...
- Men jag mår bättre, i alla fall.
Men timmarna i gymet har också varit verklighetsflykt när du har haft det tungt hemma?
- Ja, så är det ju.
Svarar Annika och nickar.
Siktar på tio majors
Låter ju nästan som du är som alla andra, Annika?
Stort skratt och sen ett nytt leende.
Vad har du för funderingar inför golfåret 2005?
- Samma gamla mål och förväntningar som tidigare...
Att få ihop till tio majors?
- Precis. Jag är envis med det.
- Jag vill vinna varje turnering och räknar med att spela ungefär lika många turneringar som i fjol, eller kanske någon extra. Arton, kanske tjugo.
Den här golfbanan i Mexiko City ligger på hög höjd. Hur märker du av det?
- Jag var ju här för två år sedan, när klubben invigdes. Jag spelade med Jack Nicklaus och vann mot (lovande mexikanskan) Lorena Ochoa och David Duval, så det har jag nog nytta av. Men visst är det en omställning, bollen går lite längre och man får tänka sig för vid klubbvalet. Sen är det ju enormt kuperat med mycket höjdskillnader.
Och den tunna luften, den tunna luften...
- Ja, händerna blir torra och det gäller att dricka mycket.
Men du klarar flåset i alla backar?
- Jadå, men det finns nog många andra spelare som får problem med flåset i backarna!
- Fast jag är ju lite van vid den tunna luften, vårat hus i Tahoe ligger också på hög höjd.
Säger världsettan och när vi sedan rundar av intervjun och lämnar fåtöljerna för att kliva ur klubbhuset, ut i den varma solen, talar vi om mexikansk mat. Det kulinariska intresset släpper Annika Sörenstam aldrig.
- Det är ju inte som mexmat hemma i USA. Dom gör en grym guacamole här, har du smakat den?
Vill bli mamma senare
När vi kliver ut på terassen väntar övrig massmedia, för en lång presskonferens med tolk. De flesta reportrar vill tala golf, men skilsmässan är oundviklig. Så när "la superstar de golf" får frågan om vad som saknas i hennes liv svarar Annika kort:
- Jag vill ju fortfarande bli mamma en dag, men för tillfället koncentrerar jag mig på golfen.
Annika år 2004
Annikas prispengar
Så här mycket har Annika Sörenstam spelat in under sin karriär - år för år.
Karriären i siffror
Thomas Tynander