Den högsta lyckan

Lasse Anrell: Hennes ögon sa att det skulle bli världsrekord – det här är större än VM-guldet

Världsrekordet är egentligen en större bragd än VM-guldet.

I Helsingfors tävlade Kajsa Bergqvist mot en massa sannolikt odopade kvinnor.

När hon hoppar på världsrekordhöjder tävlar hon mot en massa sannolikt dopade kvinnor.

Det var en fantastisk syn.

Kajsas laddning i tyska Arnstadt var bland det mest fascinerande jag sett. Man ser det ibland; boxare på väg in i ringen, när de vet att det krävs maximalt med adrenalin för att ta emot smällarna utan att känna smärta, Christian Olsson när han var i form att hoppa längre än någon annan mänsklig varelse.

Man ser det på ögonen. Man ser att de vet. Man ser att ögonen vet att just nu kan jag överträffa mig själv. Just nu kan jag göra precis allt jag vill. Just nu är jag oövervinnelig.

Kajsas ögon glödde så. Hon frustade. Hon stirrade på ribban, inte så där ilsket som många mindre bra höjdhoppare gör, utan snarare en smula överlägset, kanske lite föraktfullt. Plötsligt såg man i hennes ögon att ribban inte var en motståndare längre utan något hon redan besegrat.

En klassisk bild

Kajsa visste att hon kunde slå världsrekordet just då.

Kajsa visste till och med att hon i praktiken redan gjort det. Nu skulle hon bara trycka på ”spara” som man gör på sin dator när man egentligen är färdig. Hon visste att bara en tilt eller en bomb stod mellan henne och världsrekordet.

Det kanske låter som en efterhandskonstruktion men jag är övertygad om att Kajsa skulle bekräfta känslan jag såg i hennes ögon. Jag tror att den minen kommer att bli en klassisk svensk idrottsbild.

Som tårarna i ögonen efter VM-guldet i Helsingfors.

Som ångesten och sorgen efter hälsenans brott i Båstad.

Som den totala lyckan efter första stora guldet i inne-EM 2000. Läget var likadant då. Hon hade tävlat i Globen och presterat ganska bra. Hon hade för första gången på länge haft en helt skadefri försäsong och byggt upp muskler och självkänsla. Jag minns hur hon stod där i Globen och pratade om hur bra hon mådde. Så kom EM några dagar senare och alla bitar föll på plats och Kajsa vann genom att klara 2,00 utan darr i andra hoppet.

Jag berättade om ett möte jag haft efter Sevilla-VM med en av svensk friidrotts stora kännare och han sa att Kajsa nog aldrig skulle bli riktigt, riktigt stor. Hon var för kort, för smart, för ofta skadad, för oengagerad, för slarvig för att kunna ta ens en medalj, sa han.

Han hade fel.

Kajsa är med sin svit av mästerskapsmedaljer, sitt VM-guld i Helsingfors och sitt världsrekord inomhus i går den kanske allra största i en gyllene generation av svenska friidrottare som nu placerar oss som världsledande inom friidrotten.

Anade något stort

Jag var i Globen i torsdags.

Jag anade att något stort skulle hända redan där efter den sensationella säsongsöppningen med 2,01 i Glasgow. En höjd som hoppare normalt tar några få gånger per säsong.

Men Globen blev ingen hit. Hon rev ut sig på 2,02 efter att ha sett stel och kantig ut. Sannolikt övertänd, för hon var högt uppe, men rev på nedgång.

Men jag ser något i mina anteckningar som jag först nu förstår vidden av: i andra hoppet på 1.98 så skrev jag att hon var högt, högt över, kanske så mycket som tio centimeter. Jag vet inte riktigt om det var sant men så såg det ut från min vinkel.

En målsättning – världsrekord

I efterskenet av Arnstadt var det kanske sant. Kajsa kunde satt det här makalösa världsrekordet redan i torsdags inför sin hemmapublik. Det hade varit stort. Ett slags pendang till Patrik Sjöbergs världsrekord på Stadion.

Men Kajsa fick vänta två dagar.

Det fick vi också. Det var värt väntan.

Jag tror att den viktigaste orsaken till den här sensationella utvecklingen är att Kajsa så tydligt deklarerat att hon  s k a  ta världsrekordet. Efter VM-guldet har hon bara haft en målsättning och det är att slå världsrekord.

Det var en smart strategi. Så skapar man vinnare. Hon pratade häromveckan om att hon såg framför sig en tävling med några få hopp innan hon kom upp på de riktigt höga höjderna. Det visade hur fokuserad hon var på att verkligen slå rekorden.

Nu blev inte hoppningen sådan. Hon hoppade ganska mycket innan hon tog 2,05 i andra hoppet utan darr på ribban. Då förstod nog Heike Henkel, den gamla rekordhållaren, på plats inne i hallen, att rekordet skulle raderas.

Kajsa sporrades av Blanka Vlasic, Kroatiens storstjärna, som hängde med länge. Men framför­allt var det Kajsas egen drivkraft som drev henne. Jag frågade Yannick Tregaro efter Globen om Kajsa prickat in formen för tidigt. Jag tänkte helt fel. Jag tänkte på inne-VM i Moskva om en dryg månad. Jag tror inte Kajsa ens tänker på mästerskap. Hon tänker på rekord.

– Ingen risk, innesäsongen är så kort så du hinner inte tappa formen, svarade Yannick enkelt.

Västtyskan Heike Henkels världsrekord är 14 år gammalt, satt 1992.

Tog rekordet från idolen

Världsrekordet utomhus på 2,09 sattes 1987 av bulgariskan Kostadinova.

Jag påstår inte att de rekorden sattes av dopade idrottare men jag påstår att åtminstone bulgariskan satte sitt rekord under friidrottens allra värsta dopningsperiod där särskilt Bulgarien var misstänkta för att dopa sina kvinnliga idrottare. Att påstå att bulgariskan var dopad är ungefär lika kontroversiellt som att påstå att SSU-basen Anna Sjödin hade alkohol i blodet på Crazy Horse.

Jag påstår inte att Henkel var dopad. Västtyskland var inte lika misstänkt som DDR. Men efter Henkels rekord sjönk standarden på damernas höjdhopp drastiskt. Hon var inte specifikt misstänkt utan har själv jobbat aktivt mot dopning. Och Kajsa har alltid nämnt henne som sin stora hopparidol bredvid Patrik Sjöberg.

Det må var hur det vill med det. Men framför allt påstår jag att Kajsa inte var dopad i går.

Därför är hennes rekord så stort. Och det här är bara början på Kajsas 2006... ingen vet var det här slutar. Jo, kanske en. För Kajsa vet ju vad hon vill. Så här sa hon i går:

– Som jag hoppar nu kan jag ta världsrekordet ute.

Jag blir mycket lycklig när hon säger så. För nu vet vi ju att när Kajsa vet vad hon vill brukar det bli så.

Läs mer:

Lasse Anrell