Alfelt: Segern var en grym uppvisning i överlägsenhet
MALMÖ. Zlatan Ibrahimovic spelar i världens bästa klubblag.
Det visste vi egentligen redan innan Barcelonas 2–1-seger över Estudiantes.
Den stora frågan är om Zlatan spelar i världens bästa lag även nästa år?
Inte så att jag tror att han ska flytta ifrån FC och den underbara katalanska storstaden. Nej, jag undrar helt enkelt om Barcelona verkligen kan upprepa eller prestera resultat som ens liknar årets? Världsmästare för klubblag var Barcelonas sjätte vunna titel under 2009 vilket är ett lika historiskt som fantastiskt facit.
Ett enda långt Barcelonaanfall
Jag såg finalen och hur Barcelona trots 0–1 i paus var fullständigt överlägset det argentinska storlaget. Andra halvlek och förlängningen var i princip ett enda långt Barcelonaanfall. Estudiantes hade inte ett enda anfall där man hade full kontroll över bollen mer än ett tiotal sekunder.
Barcelonas uppvisning var helt enkelt grym i sin bollmässiga överlägsenhet. Samtidigt spelade man ett riskfyllt vågspel.
Trots att Estudiantes ledde fram till att det återstod en och en halv minut av ordinarie matchtid fortsatte Barcelona med sitt evighetsrullande av boll in i mitten av planen, temponeddragning, helomvändning, ut med bollen till kanten igen, letande efter inlägg och så bollen in i straffområdet där det då blivit så trångt, så trångt att det krävs individuella nummer i absolut världsklass eller ren tur för att frilägena ska komma.
En teknisk överlägsen maskin
Jag vet inte riktigt vad den oerhört engagerade tränaren Pep Guardiola spred för taktiska direktiv i paus och inför förlängningen, för någon skillnad i spelet blev det inte. Det blir det ju aldrig när Barcelona spelar. Laget är en tekniskt överlägsen maskin hopskruvad av individualister med enorm tro både på sin egen förmåga och på lagets sammantagna kraft. Man vill ha bollen inom laget helst hela matchen.
Det är hela spelidén. Så länge som vi har bollen kan motståndaren inte göra mål på oss. Vilket såklart stämmer, men Barcelona balanserar ofta på gränsen. Man litar så mycket på sig själv att man tillåter sig att tappa fart.
Nästan som att man behöver utmaningen ett väl samlat motståndarförsvar innebär för att få fram det bästa ur sig själva.
Såg efter finalen Real Madrids utklassning av Zaragoza i spanska ligan. Real Madrids spel känns snabbare både när det kommer till passningstempo och spelarnas löpningar jämfört med Barcelonas. Det grundar jag naturligtvis inte enbart på gårdagens två matcher. Barcelonas motståndare var definitivt betydligt tuffare än Reals, men det känns ändå som att Madrids snabbare offensiv oftare kan resultera i så kallat enkla mål vilket naturligtvis är guld värt i en lång serie.
Zlatan har kommit till Barcelona för att vinna nya titlar och då framförallt Champions Leaguetiteln. Världsmästare låter visserligen bra men klubbtiteln har inte alls samma status som att vara bäst i Europa.
Zlatan dominerade inte
Det slår mig plötsligt att Zlatan blir den ende av fotbollens absoluta superstjärnor som nästa sommar inte får visa upp sig i VM-slutspelet i Sydafrika.
Arsjavin är heller inte med, men jag ser inte Arsenals duktige ryss på samma höga nivå som Zlatan Ibrahimovic nu har etablerat sig på, och resten av stjärnorna som såg ut att kunna missa kom med till slut.
Zlatan var bra utan att på något vis dominera men under perioder var det endast via honom som Barcelona skapade farligheter. Han sköt bland annat själv strax utanför stolpen och hade en fantastisk djupledslyftning fram till Pedro som inte fick kontroll på bollen.
För Barcelona är Zlatan redan lika ovärderlig som Messi och det är just det som kan bli lagets bekymmer. Real Madrid har en mycket bredare offensiv källa att ösa ur i sin trupp.