Holm: Girighet och maktspel bakom stjärnornas nya utspel

Stefan Holm

Förslaget att ersätta Davis Cup med ”Grand Slam of Nations” handlar om två saker.

1) Girighet.

2) Makt.

Spelarorganisationen ATP har länge fört en kamp mot Internationella tennisförbundet.

Frågan är om Novak Djokovic är rätt man att leda den?

Givetvis var det Djokovic som berättade att toppspelarna vill ersätta Davis Cup med ”Grand Slam of Nations”.

Finns det pengar att tjäna brukar han hålla sig framme.

Minns ni 2008?

Det var då den nu 22-årige serben vann sin första Grand Slam-titel i Melbourne och tog sig till semifinal i både Öppna franska och US Open.

Hur firar man en sådan säsong?

Novak Djokovic bytte rackettillverkare och markerade att siffrorna i ett sponsorkontrakt är viktigare än dem i matchprotokollen.

– Det här ger mig möjligheten att spela med en racket vars teknologi gynnar min aggressiva spelstil, sa han för att han förväntades säga just så.

Pengakåtast av alla

Avtalet började gälla den 1 januari 2009.

Ett par dagar senare åkte Djokovic till Brisbane, där han förlorade mot Ernests Gulbis. I den följande turneringen, i Sydney, blev Jarkko Nieminen för svår.

Även en världsspelare behöver tid för att bli ett med sina nya spadar. För Djokovic dröjde det till slutet av mars innan han slog en topp 5-spelare på nytt.

Om det inte varit för racketbytet hade han kunnat vara världsetta i dag, men nu är det som det är.

Novak Djokovic kan vara det pengakåtaste mänskligheten har skådat sedan Clark Olofsson stegade in på Kreditbanken en augustidag 1973.

Fick han tillräckligt mycket betalt skulle han förmodligen kunna tänka sig att genomföra Australian Open i Andre Agassis gamla peruk, hoppandes på ett ben.

Vill få upp prispengarna

Nu har han fått vittring på nya dollarbuntar.

”Grand Slam of Nations” ser jag snarare som en attack på Internationella tennisförbundet än ett hot mot Davis Cup.

Det är en maktdemonstration.

Jag tror att allt handlar om att spelarorganisationen ATP och dess talesmän vill skaffa sig bästa tänkbara förhandlingsläge för att kunna trissa upp prispengarna i Grand Slam-turneringarna.

Tidpunkten är väl vald.

Australian Open, som inleds på måndag, är en ITF-tävling. Det är alla Grand Slam-turneringar, precis som Davis Cup.

I Melbourne gör spelarna upp om 155 miljoner kronor. Singelmästarna får 13 miljoner var. Det är stora summor, men inte tillräckligt stora.

På ATP- och WTA-tourerna går 30 procent av omsättningen till prispengar. I Grand Slam-sammanhang handlar det om inte mer än 12.

Spelarna har givetvis rätt till sin del av kakan, men det känns fel att äventyra en av världens mest klassiska lagtävlingar.

Jag hoppas att ATP och ITF möts på halva vägen.

För försvinner Davis Cup, ja, då finns det bara förlorare.

För rätt summa är till och med Novak Djokovoc beredd att hålla med om det.