Vår historia rymmer storys som ännu inte berättats
Leifby: Ett par miljoner licenspengar borde vigas åt svenskproducerad serie
Den fanns en tid i svensk fotboll då alla inte hette Glenn – utan Gunnar.
Det är en bra början på en ny svensk dokumentärserie.
Vi ska landa i alla Gunnar, så småningom, tror jag.
2012 var ett lysande år för svensk dokumentärfilm, Kristina Lindströms och Maud Nycanders ”Palme” drog in mer pengar än ”Men in Black III” och ”The Bourne Legacy” och Malik Bendjellouls ”Searching for Sugar Man” belönades med en Oscarsnominering.
Även sporten lämnade avtryck.
Jens Linds ”Sixten” och ”Solskensolympiaden” var suveräna, precis som filmen om det svenska pingisundret.
Dokumentärgenren kommer att få ökade anslag och det är mer än välkommet.
Hetsen föder andra behov
Allt går så vansinnigt fort nuförtiden, nyheter känns gamla i samma stund som de avslöjas och vi har tillgång till allt – hela tiden.
Var det någon som inte sände David Beckhams PSG-presskonferens LIVE? LRF.se?
Jag tror och hoppas att tempot och hetsen föder andra behov.
Av att stanna upp, lyssna, reflektera och lära något om det som var, och det som är.
Inom kort kommer ”Carolina Klüft – tjejen som inte kunde förlora” och ”I hjärtat på Anja Pärson” visas på SVT.
De är säkert välgjorda, känslosamma och intressanta – men frågan är; kommer de för tidigt?
Karriärerna är nyss fullbordade, sponsorkontrakten knappt avslutade, varumärkena långt ifrån urkramade.
Perspektiv är en viktig komponent som inte bör underskattas.
Mäktiga storys
Amerikanska ESPN har gjort en dokumentärserie som heter ”30 for 30” (to dramatic not to be real), jag kan ha tjatat om den tidigare.
Hela idén bygger på att olika dokumentärfilmare ska återberätta historier som,
under de senaste 30 åren, berört och betytt mycket för dem personligen.
Serien innehåller bland annat ”Kings Ransom” (Gretzkys monster-trade från Edmonton till Kings dissekeras), ”The Two Escobars” (Om fotbollspelaren Andrés Escobars och knarkbaronen Pablo Escobars liv och hur morden på de båda hade en koppling) och ”Once Brothers” (hur Balkan-kriget påverkade vänskapen mellan kroaten Dražen Petrovic och serben Vlade Divac, båda stjärnor i Jugoslaviens basketlandslag).
Fantastiska historier, fruktansvärda berättelser, alla lika fängslande och fascinerande.
Är det helt orimligt att önska sig en svensk variant?
Inte bara tjo & tjim
Är det fullständigt vanvettigt att föreslå att ett par miljoner licenspengar (nu när OS ändå ska sändas kommersiellt) borde vigas åt en svenskproducerad serie?
Jag är helt övertygad om att vår idrottshistoria rymmer storys som ännu inte har berättats.
De stora ögonblicken kan lyftas igen, med andra röster, annan vinkel och/eller i ett större, vidare perspektiv.
Allt behöver inte vara tjo och tjim, vi är mottagliga för skandaler, svårmod och svärta.
Förslag på uppstuds.
En höjdhoppares bekännelser. Patrik Sjöbergs karriär, framgångar som motgångar, har sammanställts i bokform. Varför inte göra det rörligt och ta språng från 2,42-hoppet på Stadion.
Med Linda Haglund kan man återge en av de största dopingskandalerna i Sverige och samtidigt berätta om DDR-systemets dopingprogram på 80-talet, storpolitiken bakom, kallt krig och OS-bojkotter.
Gre-No-Li. Gunnar Gren, Gunnar Nordahl, Nils Liedholm. Detroit, Islanders, Hansa Rostock och alla de andra får ursäkta, svenskkolonin i Milan står i en klass för sig. Hur blev det så? Och vilka var de?
Jag lovar er, det finns fler och bättre idéer än så.
Har vi något här, eller?