”I kväll njuter jag av två av historiens bästa lag”
Sportbladets Erik Niva: En grundläggande utgångspunkt förenar dem – de är medlemsägda
De ena vill ha bollen i behåll och de andra föredrar att ställa om snabbt.
De tredje lever på euforisk energi och de fjärde utgår från välkalkylerad taktik.
Men en grundläggande utgångspunkt förenar världens just nu mest framstående fotbollsklubbar – alla är de medlemsägda.
Ute på flygplatsen promenerade Leo Messi genom ankomstterminalen med studs i steget, men just nu var det faktiskt inte det som bekymrade Bayern München.
Strax efter att Barcelona landat höll hemmaklubben presskonferens på Allianz Arena. De besvarade frågorna om motståndarnas småskadade superstjärna utan att knota. Däremot deklarerade de tidigt att de inte hade minsta avsikt att kommentera sin egen klubbpresident.
– Ställs ändå de frågorna så kommer vi att lämna podiet, förkunnade presschefen bistert.
Bayern München tillhör verkligen inte de lättrubbade klubbarna, men de senaste dagarnas turbulens har skakat om dem rejält.
Även om de omfattande skattefuskanklagelser som riktats mot Uli Hoeness gäller hans personliga ekonomi så har inte diskussionen om dem stannat vid hans privatmoral.
I stället har den vidgats till en sorts utbrett underkännande av hela den mäktiga institutionen som är FC Bayern München.
Alla de som innerligt avskyr klubben anser sig nu ha fått sin bekräftelse. Många har länge stört sig på deras sätt att predika om ekonomisk rättvisa och sunda finanser – och så kommer det fram att dess främste företrädare själv är en fifflande hycklare. Förmodligen finns det en hel del folk runt FC Barcelona som känner igen sig.
När deras förra klubbpresident Joan Laporta drogs in i en rättsprocess efter sina affärer i Uzbekistan stänkte smutsen på hela klubben. Var det inte de som såg sig som så moraliskt överlägsna? Men i själva verket berikat sig genom affärer med en regim som struntar totalt i mänskliga rättigheter?
Mycket gemensamt
Då som nu valde kritikerna att bortse från huvudpoängen.
Styrelsesättet är inte något som försvagar och korrumperar de här klubbarna, utan i stället något som garanterar både deras konkurrenskraft och deras moraliska kompass.
FC Bayern München och FC Barcelona har mycket gemensamt, både vad gäller spelfilosofi, status och svansföring. De som tröttnat på deras framgångar låtsas nu gärna att deras framgångar baseras på myglande klubbchefer, medan sanningen i själva verket är den motsatta.
Den viktigaste beröringspunkten mellan Barcelona och Bayern München – och det som förenar alla semifinalisterna i Champions League – är att klubbarna är medlemsägda.
Det är det som är själva fundamentet för deras framgång. Det är det som garanterar att de är på den här nivån för att stanna.
Visst finns det en lockelse i de snabba shejk- och oligarkmiljarderna, men för klubbar på den här nivån innebär de en osäkerhet de helt enkelt inte behöver.
Manchester United är bakbundna av ägare som betalar sina egna räntekostnader med klubbens transferbudget.
Chelsea får lov att acceptera att Roman Abramovitj sparkar en tränare i halvtimmen.
Milans framtidsplaner förblir förbundna till Silvio Berlusconis politiska agenda. Och så vidare i all oändlighet, ända ner till den gyttja där klubbar som Glasgow Rangers, Portsmouth och Leeds numera tvingas hålla till.
I samma ögonblick som en fotbollsklubb väljer att bli privatägd förlorar den rätten att bestämma över sin egen framtid, möjligheten att dra i bromsen då saker och ting drar iväg i fel riktning.
Blir fantastiskt
Makt korrumperar, och det kommer alltid att finnas fotbollspampar som i första hand fattar beslut för egen vinnings skull. Men när Joan Laporta framstod som alltmer maktfullkomlig så väcktes en misstroendeförklaring mot honom. Då Borussia Dortmunds förra styre körde klubben mot konkursen så ersattes den. Och om Bayern Münchens medlemmar tycker att Uli Hoeness nu förverkat sitt förtroende behöver de bara rösta bort honom.
I kväll kommer jag att sitta på en fantastisk arena och fascineras av hur två av hela världshistoriens bästa lag försöker manövrera ut varandra. Jag kommer att förändras över farten när Robben, Müller och Ribéry ställer om, och jag kommer att njuta av hur Messi sätter spets på de passningstrianglar som Xavi och Iniesta syr ihop.
Någon gång under kvällen ska jag även se till att lyfta tanken ur ögonblicket. Då ska jag reflektera över vad som går att bygga upp då man arbetar klokt och långsiktigt, då de mest grundläggande besluten runt en fotbollsklubb fattas av de som faktiskt berörs av dem.
gamla storspelarna regerar över Bayern München
President – Uli Hoeness
Mannen som är allra mest förknippad med Bayern München. Snart 45 år i klubben som spelare, sportchef och president. Nu anklagad för skattefusk.
Vd – Karl-Heinz Rummenigge
Den gamla målspottaren har numera en tjänst som bland annat innebär att han bevakar klubbens intressen på den internationella spelplanen.
Sportchef – Matthias Sammer
Unik i dagens ledartrojka, i och med att han inte har någon grundmurad bakgrund i Bayern
München utan främst förknippas med Dortmund. Handplockades för sin vinnarvilja.
Hederspresident – Franz Beckenbauer
Inte direkt inblandad i den dagliga driften, men har fortfarande kvar sin status som ideologiskt
överhuvud och andlig gudfader.