”Hade lika gärna kunnat vara jag”
Publicerad 2013-06-15
Mikaela Laurén vann i natt – men kunde inte känna någon glädje
Bara nån timme efter att Frida Wallberg, 30, hade knockats gick Mikaela Laurén, 37, upp i ringen.
Hon vann fajten – men kunde inte känna någon glädje.
– Det går inte att glädjas när något sånt här händer. Det hade lika gärna kunnat vara jag, säger Laurén till Sportbladet.
Mikaela Laurén mötte klockan två i natt rumänskan Floarea Lihet, 35, i en gala i Spanien. Efter femte ronden kastade motståndaren in handduken.
– Efter två ronder såg hon helt slut ut och ville inte vara med längre, säger Laurén.
Möter en obesegrad
Fajten var en uppvärmningsmatch inför Lauréns main event i sommar – titelfajten om WBO- och WBF-bältet mot tyskan Christina Hammer i Dresden den 13 juli. Hammer har vunnit samtliga 14 proffsmatcher, varav sju på knockout.
– Jag har haft en IBF-match på gång, men den har blivit uppskjuten fyra gånger. Till slut tröttnade jag så nu tar jag risken att gå upp en viktklass, till mellanvikt, säger Laurén som äger två bälten – WBU och WPBF – i super weltervikt.
– Hammer är längre och väger mer än mig och hon har hemmaplan, så jag måste i stort sett knocka henne för att vinna fajten.
”Tragiskt för Frida”
Mikaela Laurén kände inte till hur det hade gått för vännen Frida Wallberg när hon äntrade ringen i natt. Glädjen över segern grumlades snabbt när hon läste om Wallbergs öde.
– Jag känner Frida väl, men jag har inte varit i kontakt med henne än eftersom jag är i Spanien. Men jag har skickat meddelande, att jag tänker på henne.
– Det är tragiskt. Det tar bort sötman från min egen seger, det går inte att glädjas när något sånt här händer. Det är tragiskt för Frida, hennes nära och kära, men även för sporten. Proffsboxning med tio ronder har precis blivit godkänt i Sverige, då händer precis det som man har befarat.
”Ens liv man sätter på spel”
Laurén ser en risk i att, som Frida Wallberg, gå ner mycket i vikt inför sina fajter.
– Jag tror att hon har gått ner sex kilo. Det är nog lite väl många kilo att tappa, då tappar man vätskan i hjärnan. Jag går aldrig ner mer än två, tre kilo. Det är liksom inte värt det, det är ändå ens liv man sätter på spel.
Funderar du själv på riskerna?
– Självklart. Det hade lika gärna kunnat vara jag. Men man tror aldrig att det ska hända en själv, men det är ju en risk man tar. Jag har själv aldrig blivit knockad, däremot nedslagen. Men man vet ju aldrig vad som kan hända i proffsboxning.