Wennerholm: Tyckandet har sitt pris

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Får stå där med dumstruten på

En lång elitseriehöst är över och ingenting blev som vi trodde på förhand.

Så här långt.

Luleå är ett topplag och AIK reser sig från de döda gång på gång.

Och knackar Tomten på dörren till Timrås omklädningsrum och frågar efter snälla barn, så ber de honom förmodligen ta sina renar, sin släde och dra till en betydligt varmare plats än Nordpolen.

helskärm

Timrå fick 30 nya utvisningsminuter mot AIK i går, trots att Daniel Corso är borta från laget.

Höstens buslag nummer ett fortsätter att förlora matcher i utvisningsbåset och 2–7 mot AIK i går var en smäll som kommer att svida till långt efter jul.

Timrå har vid sidan av Frölunda varit höstens rubrikmaskin, med massor av matchstraff och heta känslor.

Frölunda hade sin långa kris och Nubben försvann långt innan de första julborden började dukas.

Nu är göteborgarna tillbaka där de hör hemma med tanke på det lag de har.

Tyvärr är det för sent för Nubben att få upprättelse, men det visar bara hur kort steget är mellan fiasko och succé.

Proffstyckare som jag själv lever i samma bergochdal-banevärld, där det gäller att ha åsikter efter varje omgång och ändå försöka ha lite perspektiv på tillvaron.

Det fanns de som trodde att AIK skulle ta färre poäng den här säsongen, än elitseriehistoriens särklassiga jumbo, Väsby, mäktade med 1987/88.

Väsby tog tre poäng.

AIK har redan tagit 40.

Skrällde redan i fjol

Lasse Anrell satte slaktmask på Brynäs inför SM-finalen mot Modo 1999 och folk i Gävle skrattar fortfarande skadeglatt åt den förutsägelsen.

Brynäs vann, naturligtvis.

Men jag och alla andra har en skyldighet att leva i nuet och skriva vad vi tror och tycker. Och det har sitt pris. Ibland får man stå där med dumstruten på och ta smällarna.

Men vad vore idrottsvärlden utan åsikter?

Höstens största skräll?

Utan tvekan Luleå.

Jag tror aldrig jag upplevt en tränare påverka ett lag så mycket i elitserien. Jonas Rönnqvist skrällde redan med Almtuna i allsvenskan, men att han skulle göra det med ett magert spelarmaterial i Luleå trodde jag aldrig. Och vi ska inte glömma att gamla vinnarskallarna Thomas ”Bulan” Berglund och Roger Åkerström finns med och bidrar där i båset.

SAIK har starkaste ledarstaben

Samtidigt har jag en känsla av att motståndarna börjat läsa Luleås spel vid det här laget och börjat hitta sätt att möta det.

Att Luleå förlorade höstens sista match mot jumbon Södertälje är ett tecken på det.

Samtidigt har Rönnqvist brytit mot invanda mönster, som jag tycker är ett friskhetstecken i en tränarvärld där de flesta klampar fram i sina egna – och andras – fotspår.

Samma sak gäller för Anders Forsberg i Skellefteå.

Elitseriens enda två tränardebutanter har också varit de två hetaste coacherna under hösten.

Forsberg har inte alls fått samma uppmärksamhet som Rönnqvist, trots att Skellefteå toppar tabellen.

Orsaken är väl att de flesta trodde att Skellefteå skulle vara det topplag de är, men jag är ändå imponerad av den tidigare nästan helt okända NHL-scouten ”Foppas” jobb.

Och västerbottningarnas organisation är lika imponerande och jag anser att de har elitseriens starkaste ledarstab med Lasse Johansson & Co.

Däremot har det gått sämre för de etablerade tränarna.

Som ”Säcken” i Linköping, farligt nära en plats under strecket. Inget gott omen så här i jultider.