Vita sportens SVARTA får

Stefan Holm

De som bryter mot klädkoden är dömda att misslyckas

LONDON. Tennisen som sport blir aldrig vitare än i Wimbledon.

Här vågar ytterst få bryta mot den strikta klädkoden.

De som försöker sticka ut är, var och förblir dömda att misslyckas.

Sedan premiärupplagan 1877 har spelarna i Wimbledon varit tvingade att bära vita kläder från topp till tå.

Skyltar i omklädningsrummen påminner dem om att det gäller även 2010:

”Nästan helt vit och godtagbar tennisklädsel används. Notera att spelare som inte stöder regeln ombeds att lämna banan”.

Agassi protesterade

De konservativa britterna i All England Club har till och med stoppat spelare som har burit helvit klädsel. Det mest kända exemplet är Anne White, som 1985 kom till spel i ett slags helkroppsstrumpa.

– Jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara så kontroversiellt, sa hon.

Många spelare har haft synpunkter på klädkoden. Att Andre Agassi inte spelade Wimbledon 1988–1990 var delvis en protest mot den i hans tycke vansinniga regeln.

John McEnroe, Monica Seles och Anna Kournikova har utmanat traditionen genom att bära färgade kortbyxor och underbyxor, men alla har stoppats innan de har hunnit ut på en tävlingsbana för att spela match eller träna.

– ”Varför då?”, undrar man i början. Sedan inser man att man inte kan påverka det och då är det lika bra att anpassa sig. Det är som det är. Den här gången tog jag nästan bara med mig vita kläder. Det är charmigt också, säger Robin Söderling.

Sofia bröt mot koden

Sverigeettan Sofia Arvidsson är en av spelarna som omedvetet har brutit mot klädkoden.

– För tre år sedan skulle jag spela kvaldubbel på bana 22, inför en hund och två människor. Då var jag tvungen att byta tröja eftersom det var lite ljusblått på ryggen. Överdomaren kom med en helvit tröja som jag var tvungen att ta på mig. En av tjejerna vi mötte hade ett stort rosa streck på sin, men det är tydligen mer allvarligt när det är färg på ryggen, säger Sofia Arvidsson.

Inför årets turnering vågade hon inte ta några risker.

– Jag var lite orolig över mitt nagellack så jag tog med både grönt och vitt. Det hade ju varit synd att bli diskad på grund av gröna naglar, säger hon.

Suzanne Lenglen – 1919

Fransyskan som vann Wimbledon 1919, 1920, 1921, 1922, 1923 och 1925 var den första kvinnan som spelade Wimbledon utan korsett under sin klänning. Det var chockerande 1919, precis som hennes korta ärmar och knälånga klänning. Lenglen blev en stilikon inom tennisen och fick smeknamnet ”La Divine”, den gudomliga. Hennes framgångsrika samarbete med Jean Patou fick andra designers, som Jeanne Lanvin, Thierry Hermès, Elsa Schiaparelli och Marcel Rochas att börja sy tenniskläder.

Joan Lycett – 1931

Brittiskan slopade långstrumporna och spelade barbent. Det hade ingen vågat göra tidigare.

Bunny Austin – 1933

Hemmahoppet Bunny Austin chockade publiken när han som förste spelare klev in på centrecourten i ett par kortbyxor. Det skulle dröja innan konkurrenterna gjorde samma sak. Yvon Petra bar långbyxor när han vann Wimbledon 1946.

Gertrude Moran – 1949

Amerikanskan ville spela i en färgad klänning i Wimbledon 1949, men de konservativa britterna i tävlingsledningen sa blankt nej. Gertrude Moran skulle få uppmärksamhet ändå eftersom hennes spetskantade underbyxor syntes under den veckade klänningen. I brittisk press fick hon smeknamnet ”Gorgeous Gussie”, men alla var inte lika imponerade. Morans vågade klädsel blev ett samtalsämne i parlamentet och Wimbledon-ledningen anklagade henne för att ha svärtat ned den vita sporten med vulgaritet och synd. Klädvalet ledde till att designern, den förre spelaren Teddy Tinling, blev portad från Wimbledon i 33 år. Gertrude Moran, å sin sida, återgick till att bära kortbyxor.

Karol Fageros – 1958

Amerikanskan blev känd för att spela i underbyxor i guldlamé, det vill säga ett tyg med invävda metalltrådar. Det tänkte hon göra även i Wimbledon, där hon lyfte på kjolen inför fotograferna. Det borde hon inte ha gjort. All England Club svarade med att stryka hennes namn i lottningen, men när Fageros gick med på att byta till ett par mindre stötande underbyxor fick hon ändå spela.

Anne White – 1985

Amerikanskan fick åskådarna vid bana 2 att sätta lemonaden i halsen 1985, då hon kom till spel i en tajt helkroppsdräkt i lycra. När matchen, mot Pam Shriver, bröts på grund av mörker fick Anne White en tillsägelse av över­domaren Alan Mills, som krävde att hon skulle bära en mer lämplig klädsel när matchen återupptogs följande dag. Anne White gjorde som hon blev tillsagd. ”Jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara så kontroversiellt”, sa hon efteråt.

Andre Agassi – 1991

Ingen kunde tvinga amerikanen att bära vita kläder, vilket ledde till att han bojkottade Wimbledon under tre år. Agassi var en rebell som hellre spelade i stentvättade jeansshorts och tröjor i regnbågens alla färger. När han väl återvände till Wimbledon rättade han in sig i ledet. Ja, han hade till och med vita solglasögonbågar.

Robby Ginepri –2003

Nej, Rafael Nadal var inte först med att spela i en ärmlös t-shirt i Wimbledon Amerikanen Robby Ginepri, som mötte Robin Söderling i årets turnering, blottade axlar och biceps redan 2003.

Bethanie Mattek-Sands – 2006

Amerikanskan har fått betydligt fler rubriker för sin vågade klädstil än för sin tennis. För några år sedan spelade hon Wimbledon i ett par knähöga fotbollsstrumpor. På WTA-touren är det bara Mattek-Sands som har spelat i en leopardfärgad kreation.

Tatiana Golovin – 2007

Tatiana Golovin utmanade klädkoden genom att bära röda underbyxor och ett svettband i samma färg. Det är tillåtet sedan 1995, förutsatt att det färgade plagget inte är längre än den vita kjolen. Den ryskfödda fransyskan kunde inte föreställa sig vilket media­utrymme hennes klädval skulle ge. Tio av 15 frågor på den första presskonferensen handlade, just det, om hennes kläder.

Serena Williams – 2010

Världsettan har alltid stuckit ut och fick enormt mycket uppmärksamhet för sin klädsel i US Open 2002, då hon spelade i en helsvart dräkt. I Wimbledon spelar hon i år i röda underbyxor och har skosnören i samma färg. Redan för ett och ett halvt år sedan började hon fundera på klädseln, som kallas ”Jordgubbar och grädde.”