Efterlysning: En svensk pokerroman

Läs Dan Glimnes teori

Det finns stunder då man filosoferar över varför spelandet går plus och kulturen går back, ur statsbudgetsynvinkel. När staten tillsätter en spelutredning, är det i syfte att begränsa företeelsen och utsätta den för hårda pålagor.

När staten tillsätter en kulturutredning, är det däremot för att nå ut brett med företeelsen genom att skyffla ut skattebetalarmiljarderna till allehanda aktörer.

På så sätt blir vi spelare på omvägar sponsorer åt Dramaten, Kungliga hovkapellet och ett otal långfilmer.

Föreställ dig den kontrafaktiska fantasin att det hade varit tvärtom: att operor bara via licenser hade fått sättas upp på de fyra statliga scenerna i landet; att Kulturinspektionen i samarbete med polisen gjort razzior mot svartbokklubbar; och att hela kultursektorn genererat ett sådant överskott att Casino Cosmopol sökt anslag för att driva den blygsamma verksamheten vidare för sina fåtal besökare?...

Nå, nu är verkligheten som den är. Och eftersom poker genomsyrar den västerländska kulturen – inte minst inom politiken används då och då ett språkbruk hämtat därifrån – har spelet satt avtryck inom musik, litteratur och teater.

Puccinis pokeropera

Och faktiskt, även på operascenen. I ”La Fanciulla del West” av Puccini från 1910 intar poker en central roll. Handlingen utspelar sig i Vilda Västern, där styckets hjältinna Minnie uppvaktas av både sheriffen Rance och boven Johnson men ­föredrar den senare. När Johnson vid ett tillfälle ska arresteras av Rance, föreslår Minnie att situationen ska avgöras genom ett parti poker.

Om Rance vinner får han Minnie men måste släppa Johnson fri; och om Minnie vinner, får hon Johnson medan Rance måste låta de bägge få gå sin väg.

Duetten mellan Minnie och Rance ­heter för övrigt ”Una partita a poker”, operavärldens enda musikstycke med ordet poker i titeln.

Pokerroman

Det viktiga partiet – mörkpoker med ett köp, stilenligt nog – avgörs genom fusk. Minnie har gömt några av essen i strumpe­bandet under kjolen, och förbättrar sin hand i ett obevakat ögonblick. Rance håller sitt löfte om att låta de två gå fria, och Minnie blir därmed en av de få kvinnliga huvudpersoner som Puccini inte tar livet av efter en fyrnäsduks avskedssnyft­aria.

Men när får vi vår första riktiga svenskskrivna pokerroman, för att inte tala om en modern svensk film med pokervärlden som spännande huvudmiljö? Vilka så kallade kulturskapare känner sig manade att återgälda alla de skattemedel du och jag pytsat in under årens lopp?

Dan Glimne