Wennman: Nu får vi fortsätta att se mer av ”Den Vite Pelé”
MANCHESTER. Vi såg en del prominenta herrar passera revy denna kväll, vi såg spelare som Ronaldinho, Pirlo, Inzaghi, Beckham, Casillas, Ronaldo, Raul och Kaka.
Det var också det sista vi såg av dem i årets Champions League.
Vad vi däremot får se mer av är Lyon med Kim Källström – och Manchester United med ”Den vite Pelé”.
De gamla giganterna Milan (0–4 i Manchester) och Real Madrid (bara 1–1 mot Lyon) föll tungt och hårt och slog sig illa, de gjorde båda en rätt beklämmande sorti redan i åttondelsfinalen.
Jag vet inte vad som var värst:
Att se tv-sammandraget av Reals fiasko hemma på Bernabéu, arenan som är skådeplats för Champions League-finalen senare i vår.
Eller att sitta på Old Trafford och se en gammal favorit som Milan rasa ihop till en hög av aska.
Det var i båda fallen en sorglig syn.
Men det är kanske bättre att vända på det hela:
Vilken njutning att uppleva Manchester Uniteds skojsamma lek med de trötta, orörliga pensionärerna i Milan. Vilket nöje att se Wayne Rooney skicka in två nya mål (han gjorde två i det första mötet också) och visa vem som är kung i fotbollsvärlden just nu.
Rooney nickade in 1–0 i den 13:e minuten (hans nionde på nick den här säsongen), satte högerfoten till 2–0 i den 46:e och är därmed uppe i totalt 30 mål detta spelår.
Känns aktuellare än nånsin
På Old Trafford hängde en banderoll med texten ”Wayne – den vite Pelé”, och även om jag hörde den ramsan redan under EM i Portugal 2004 känns den aktuellare än nånsin. Vi talar om en spelare som kan allt. Vi talar om en ny tid, en ny härskare, en närmast ostoppbar naturbegåvning.
På Old Trafford hängde också andra banderoller som talar om en ny tid. När nästan all mediafokusering låg på David Beckhams återkomst till Manchester blev jag själv smått chockad över den samlade kraft som ligger bakom Unitedfansens uppror mot den amerikanska ägarfamiljen Glazer.
Publiken på Drömmarnas Teater var klädd i symboliskt gult och grönt, orginalfärgerna som för 110 år sen bars av klubben Newton Heath (som senare blev Manchester United). De gulgröna halsdukarna gick åt som smör i solsken utanför arenan, en betydande del av de 76000 på läktarna bar dem och massiva protestr?...?nej, HATRAMSOR mot ”blodsugarna” Glazer hördes genom hela matchen. De blev bara högre och högre under andra halvlek, då United för länge sen hade förstört all spänning och själva matchen inte längre var intressant.
Var ska detta ta vägen?
Hur länge kan de stå ut?
Ni som är insatta vet att en grupp finansiärer kallad Red Knights försöker samla ihop tillräckligt mycket pengar gör att köpa ut amerikanerna – det kommer att krävas minst tolv miljarder – men också att Glazers inte har några planer på att sälja sin guldkalv. Frågan är dock hur länge de kan stå ut med ett tryck som bara växer och växer från Uniteds fans. Det jag såg i går var en slags ohejdbar politisk rörelse, som en revolution, och hela spektaklet på Old Trafford satte faktiskt fotbollsmatchen i andra hand.
Och inte gjorde det saken mindre intressant när David Beckham efter slutsignalen plockade upp en av dessa gröngula halsdukar och virade runt halsen. Snacka om tydlig signal till gubbarna Glazer, som var på plats.
Nå, när det gäller Beckham för övrigt: han fick komma in efter en dryg timme. En snygg gest av Milan-coachen Leonardo eftersom matchen för länge sen var förlorad.
Jag tillhör dem som inte tycker att Becks är tillräckligt bra för de stora sammanhangen längre, han var slut som internationell stjärna redan i VM för fyra år sen. Men jag är inte dumdryg: efter en nervös katastrofstart spelade han upp sig, hade en kanonvolley på mål och slog flera mycket välriktade inlägg. Han såg okej ut. Intrycket att Uniteds försvar avsiktligt lät honom få stora ytor mot slutet var kanske bara mina egna hjärnspöken.
– Trots förlusten var det en fantastisk kväll?...?en av de bästa i mitt liv. Fansens mottagande var otroligt, sa Beckham.
Och den nye kungen, Wayne Rooney?
– Det står väl mellan honom, Messi och Ronaldo...det är möjligt att Wayne är bäst i världen nu...ja, jag tror nog det.