”Finns de som säger att bandy inte är något för oss, det är skitsnack...”

Stefan Holm

Mohamed Ahmeds Somalia skapar rubriker världen över: ”Är jättestort”

För fyra år sedan hade Mohamed Ahmed aldrig sett snö, aldrig upplevt minusgrader.

I dag har han fått en ny identitet.

”Player”, står det på ackrediteringsbrickan.

18-åringen är i Sibirien och skriver historia med Somalias bandylandslag, som skapar rubriker över hela världen.

– Så fort vi går ut är det många som vill ha autografer och fotografera oss, säger han.

Mohamed Ahmed öppnar dörren till sitt rum på fjärde våningen på Angara Hotel i Irkutsk. Skor och kängor ligger huller om buller i hallen. På bordet intill den obäddade sängen står ett rör med Pringles-chips.

Det luktar instängt, men Mohamed söker sig inte mot fönstret för att vädra. I stället tittar han ut och ser isskulpturerna på Kirov-torget.

– Ryssland..., säger han.

Det har gått nästan en vecka sedan han packade trunken med bandyutrustning och fördomar, mellanlandade i Moskva och satte sig på ett Aeroflot-plan som dundrade österut i fem timmar.

– ...i amerikanska filmer är alla dåliga människor ryssar. Ja, maffia och sådant. Det är inte så, faktiskt. De är jättetrevliga och glada, säger Mohamed Ahmed.

Idrotten sekundär

Somalia är världens överlägset sämsta landslag, men i det här fallet är idrotten sekundär. Truppmedlemmarna har flytt sitt hemland och ingår i ett integreringsprojekt.

Bandyn ska bli en dörröppnare till det svenska samhället och enligt Mohamed står den redan på vid gavel. Dörren, alltså.

– Det här är perfekt för att det somaliska samhället och det svenska samhället ska närma sig varandra. Jag har träffat så många människor som jag inte hade träffat utan det här, säger Mohamed Ahmed.

Fyra år har gått sedan han tillsammans med sina föräldrar och sex syskon lämnade krigets Somalia. Som så många andra somalier hamnade familjen i Borlänge. Invandringen har de senaste åren varit så stor att stadsdelen Tjärna Ängar kallas Lilla Mogadishu.

Skulle bli stora stjärnan

Mohamed bor i ett annat invandrartätt område, Jax, eller Jakobsgårdarna som det egentligen heter. 

14 av 15 truppmedlemmar kommer från Borlänge. Den 15:e heter Anwar Hared, bor i Kanada och spelar ishockey till vardags. När han hörde talas om bandysatsningen kontaktade han lagledningen, skickade filmer på sig själv och betalade resan från Nordamerika.

Han skulle bli lagets stora stjärna och mycket riktigt var det han som gjorde det första historiska landslagsmålet. Problemet är att motståndaren, Tyskland, gjorde 22.

Somalierna vände andra sidan till och tog smäll efter smäll: 0–12 mot Japan, 0–13 mot Ukraina, 1–12 mot Mongoliet och 1–13 i ett vänskapligt returmöte med Ukraina.

Det betyder att Somalia, som spelade 2 x 30 minuter, släppte in ett baklängesmål vart fjärde minut.

– För tre månader sedan kunde vi inte åka skridskor. Nu möter vi spelare som har hållit på med bandy i 40 år, men det här är bara början. Nästa år ska vi försöka vinna en match. Det finns de som säger att det inte finns snö i Somalia, att bandy inte är något för oss. Det är skitsnack, säger Mohamed Ahmed.

Han ler trots förlusterna. Spelarna har vunnit många ryska hjärtan under vistelsen i Irkutsk.

Ville fotograferas med spelarna

Sportbladet följde med de somaliska flyktingarna till Sjelekhov, där gruppspelsmatchen mot Mongoliet avgjordes. Det var, som väntat, betydligt större underhållning på läktaren än på isen.

Hundratals människor dansade till Somalias VM-låt, viftade med landets blåvita flagga och tömde lungorna för att ge spelarna fart och kraft. Efteråt sprang många, de flesta vuxna, ut på isen för att bli fotograferade med sina favoritspelare.

– I början trodde vi inte att ryssarna skulle vara så trevliga, att vi kanske inte skulle kunna ut. Men de är jätte- glada och jättetrevliga. Någon sa att de kanske aldrig har sett folk från Afrika tidigare, säger Mohamed Ahmed.

Stort intresse världen över

Det påstås att alla älskar en vinnare, men inom bandyvärlden väcker det sämsta laget starkast känslor. Guldfavoriterna Ryssland och Sverige har inte varit i närheten av att få lika mycket kärlek och publicitet.

Mediebolag från i princip hela världen har uppmärksammat afrikanernas VM-äventyr. FIB, Internationella bandyförbundet, arrangerade i onsdags en presskonferens med initiativtagaren Patrik Andersson och en representant för spelarna. Det kom, hävdar Andersson, en sisådär 60 reportrar.

Nyfikenheten på projektet har, för att ta några exempel, lockat BBC, Al Jazeera, CNN och Wall Street Journal till Borlänge.

”Måste vara en bra människa”

I Irkutsk följer Filip Hammar, Fredrik Wikingsson och ytterligare sju personer i ett produktionsteam varje steg spelarna tar. Arbetet, som inleddes före midsommar-helgen, ska resultera i en film som har premiär på nationaldagen, den 6 juni.

Filmkameror, lurviga mikrofoner och journalister har blivit en del av Mohamed Ahmeds nya liv. 

Ni börjar bli världskändisar...

– Ja, det kan man säga, säger han.

Har du blivit intervjuad många gånger?

– Det här är femte gången, typ. DN, Dalademokraten, en holländsk tidning, lite fransk tv... Ja, det är väl det.

Vad har projektet betytt för dig?

– Allt. Vi flyttade till Sverige på grund av kriget. Där finns bättre möjligheter när det gäller utbildning, säkerhet, jobb, allt. Nu har jag dessutom fått chansen att representera mitt land, ja, hela Afrika i ett VM. Det är jättestort.

Har du förändrats som person?

– Ja, ja. Representerar man sitt land måste man vara en bra människa. Är jag en dålig människa tror folk att alla från Somalia är dumma i huvudet, typ. Då måste man vara försiktig och ta det lugnt, även här.