Succéserien
Laul: Årets allsvenska har börjat sensationellt bra
En kompis frågade vad jag tyckte om starten på allsvenskan.
Jag svarade ärligt:
– Sensationellt bra.
Egentligen hade jag velat börja den här krönikan med Mikael Håmans klassiker i Bohusläningen om handbollslaget Kroppskultur som var illa ute, vände och vann:
”Stenen var ristad.
Graven grävd.
Då reste sig liket och gick.”
Tyvärr snodde jag ingressen häromåret till ett annat sammanhang men borde naturligtvis väntat – träffsäkrare beskrivning av allsvenska premiäromgången 2011 finns inte. När hon var som mest utdömd, då svarade hon med succé.
Ni minns väl hur det lät i fjol?
Rekordtidig start i mitten av mars. Snö och gula planer. Publiken stannade hemma. Fiaskorubrikerna avlöste varandra i pressen. Inte ens Bojan Djordjics kossa ville ut på Råsunda.
Sedan kom ett fotbolls-VM dit Sverige inte var kvalificerade, ändå gjorde allsvenskan ett evighetslångt uppehåll och när serien startade igen återstod en regional uppgörelse mellan Skånes två storheter.
I Stockholm kastade AIK-supportrar gatusten på Levski Sofias spelarbuss i en skandal som fick internationell uppmärksamhet. I Göteborg svarade Blåvitt för säsongens stora fiasko.
Det var mot den bakgrunden allsvenskan 2011 på förhand målades upp som en kista i väntan på sista spiken.
Publiksnittet har ökat 90 procent
Det är bara att titta på jämförelserna här bredvid – eller på statistiken – för att inse att liket har brutit sig ut.
Premiären 2010 lockade i snitt 6 038 – i år kom 11 454 åskådare.
En ökning med 90 procent från 48 305 till 91 638 åskådare totalt.
Visst, den här gången finns ett Stockholmsderby som drar upp siffrorna rejält. Även Trelleborg–Malmö FF blir aningen missvisande eftersom matchen spelades på Swedbank Stadion i stället för Vångavallen. Men samtliga hemmalag lockade över sitt fjolårssnitt. Trenden pekar uppåt.
Egentligen tänker jag inte så mycket på publiksiffrorna. Jag tänker mer på att det redan står klart att allsvenskan slipper mycket av det som grundlade den negativa stämpeln i fjol – vargkylan, de usla planerna, det långa uppehållet. Vi behöver inte oroa oss för sådant (mögligen i Trelleborg men det går att leva med).
Debatterna har avlöst varandra
Annars är hon pålitlig som vanligt, gamla Bettan. Engagerar, berör, förför. Eller glöm det sista förresten, vi ska nog inte hoppas på något mirakel vad gäller spelkvaliteten, den är som den är. Det går långsamt framåt. Men engagerar och berör gör vår inhemska serie oavsett vad man tycker om kvaliteten. Under första omgången har debatterna avlöst varandra:
Förbundet fick som vanligt skit direkt. Den här gången hade de valt fel premiärmatch (Halmstad–Kalmar).
Vi fick en diskussion om fotbollsdivor när två av de hetaste stjärnorna tjurade ihop över att bli utbytta: Alexander Gerndt skakade demonstrativt på huvudet mot tränare Conny Karlsson, Jimmy Durmaz hängde en träningsjacka över ansiktet för att slippa se Roland Nilsson.
Vi fick en traditionsenlig domartabbe (Daniel Stålhammar) som följdes av en traditionsenlig domarsågning (Jonas Olsson). Samtidigt slog en tippad skytteligavinnare till: Örebros Andreas Haddad hade två avslut mot IFK Göteborg och gjorde ett mål.
I Stockholm tog kampen om bengaler ny fart efter att klubbarna genom intresseorganisationen Svensk elitfotboll, Sef, bestämt att spelarna ska tas av planen om det brinner på läktaren. Det låter som ett märkligt direktiv. Ett tips till maktens män är att välja sina strider. Bengalbränning bör inte likställas med huliganism. Att klubbarna får böter räcker om det nu ska vara totalförbud.
Den här typer av ”tjafs” skadar inte fotbollen, tvärtom. Det stora hotet är de bråk vi dessvärre redan sett embryon till på så vitt skilda platser som kring Strandvallen och Råsunda. Positivt är att attityden även från de mest engagerade tenderar att låta allt mer fördömande – kanske är tiden mogen för supportergrupperna att förenas i en klubböverskridande kampanj mot bråkstakarna à la ”SvFF – fotbollsmördare”? Eller är det att hoppas på för mycket?
Hoppas på en variant
Till sist: ännu så länge har vi inte fått någon match som gjort att vi kunnat damma av en annan av ingressmästaren Mikael Håmans mästerverk:
”Blodet flöt.
Benpiporna tjöt.
– Ge mig syrgas, vädjar Kroppskulturs Magnus Tangegård”.
Det känns som att en variant kan komma under 2011.