SLAGET OM ENGLAND
Wennman: Om Ferdinand spelar har jag svårt att se United förlora
LONDON. Två obegripligheter jag aldrig kommer att lära mig är cricket och bridge.
Nu är jag ändå där och nafsar lite:
Sir Alex Ferguson höll sin presskonferens på klassiska Lords Cricket Ground i går kväll.
Och i dag ska Chelsea och Manchester United visa sina kort på Stamford Bridge.
Nittionio av hundra dar i jobbet på den här ön är alldeles utmärkta. Den hundrade är fantastisk.
Det dyker upp en del höjdare emellanåt som får matcher som...låt oss säga Wigan–Blackburn...att kännas som ett nattskift i kolgruvan. Det må låta bortskämt, men så är det.
Det kommer med jämna mellanrum en Liverpool–Real Madrid, en Manchester United–Barcelona, en Chelsea–Inter, en Arsenal–Barcelona – och en Chelsea–Manchester United.
De kommer med våren. De är matcher med en särskild nerv. De spelas i Champions League. Och de är en gammal redaktörs version av flammande vårkänslor.
Rooney, Torres, Vidic, Drogba, Terry och Scholes på The Bridge i afton. Fergie mot Ancelotti. De blå mot de röda. Kvartsfinal i Champions League. Detta är den fantastiska dag hundra i mitt jobb.
Det var länge sen jag kände mig så upphetsad.
London står nu blommande i rosa och vitt i de gröna parkerna och vid en av dem, Regents Park, ligger cricketens Wembley: Lords. Av alla märkliga platser hade Sir Alex och hans stab valt att hålla presskonferens där i går.
Dessa före-matchen-utfrågningar kan jag ofta tycka är ett slöseri med tid, pengar och resurser. Det monteras upp tv-kameror från halva världen, det skickas reportrar och fotografer från när och fjärran som ska bo på hotell och ha traktamente, det är ett liv och ett kiv som utmynnar i att alla får precis samma meningslösa, diplomatiska uttalanden. Ingenting blir ju exklusivt. Det vore billigare och enklare för alla om det skickades ut ett papper eller en filmsnutt med tränarnas artigheter.
Nu satt Sir Alex där på ett podium, han hade vänsterbacken Patrice Evra bredvid sig, och vi fick omedelbart veta att ”endast frågor om morgondagens match får ställas”. Vilket i klartext betydde att vi kunde glömma det som var intressantast: hur Sir Alex ser på situationen med Wayne Rooney, dennes svärande i tv och den väntande avstängningen.
Den första frågan handlade ändå om Rooney, givetvis, men Sir Alex ansikte blev blodrött som en cricketboll när han fräste:
– Jag tänker inte diskutera det överhuvud taget.
Han berättade i alla fall att Rooney, som gjorde hattrick mot West Ham i helgen och har hittat tillbaka till sin gamla form, kommer att starta i kväll trots att han gick av gårdagens träning med en skada på smalbenet.
Och det är väl just duellen mellan Chelseas och Man Uniteds anfallare det snackas om:
Kommer Chelsea att spela med Torres eller Drogba (som var bra mot Stoke senast) på topp? Eller båda två? ”Jag har laget klart i skallen, men avslöjar ingenting”, säger Ancelotti.
Kommer Sir Alex att spela med Rooney strax bakom Berbatov? Eller vågar han starta med Chicharito? Vill han inte helst spela 4–5–1 i en sån här match, lite ”safe”, kanske med en cupspelare som Ji-Sung Park, och sikta på ett avgörande hemma på Old Trafford? ”Vi siktar på att göra ett mål, helst två”, sa han i går.
Själv tror jag det är minst lika viktigt att resonera om försvaren. Två viktiga saker att notera: Chelseas succéman David Luiz får inte spela mer i Champions League och ersätts av Branislav Ivanovic. Och Rio Ferdinand kan göra oväntat snabb comeback i United.
Rio har tränat bra i en vecka, och om han spelar har jag svårt att se United förlora. Chris Smalling i all ära, men Ferdinand-Vidic måste hållas som ett av världens bästa mittbackspar. Sir Alex har dessutom Rafael Da Silva, Jonny Evans, Wes Brown och John O’Shea tillgängliga igen efter skador. Försvarskrisen tycks vara över.
Man United har inte slagit Chelsea borta på nio år, men jag tror att de vinner den här kvartsfinalen över två matcher. I kväll blir det 1–1, och jag ser fram emot varenda sekund på The Bridge.