Nu är det kris på riktigt – bye-bye Roy
LONDON. Nu är det kris.
Alltså, nu är det kris på RIKTIGT, inte bara en massa snack:
Chelsea har vunnit en av sina nio senaste.
Aston Villa är under nedflyttningsstrecket.
Liverpool spelar chockerande illa.
Vi har nyss lyssnat till berättelsen om De Tre Vise Männen, de som kom ridande på sina kameler med guld, rökelse och myrra.
Här är fotbollsvarianten:
De Tre Krise Männen, de som har ridit vilse, som inte har nån stjärna som leder dem – och vars lag spelar som kameler.
De heter Carlo Ancelotti, Gerard Houllier och Roy Hodgson, de äntrade säsongens Premier League som tre heliga kungar som satt på svaren, men det enda de har nu är en fråga:
– Kan man få en Treo?
Det är egentligen jobbigt nog med EN sparkningskandidat i en sån här krönika (eftersom det går inflation i sparkningar), men nu sitter vi här med triss i knektar på hand och får stryk av ess, kungar och damer vecka ut och vecka in.
Hur länge har Chelseas Roman Abramovich tålamod med Ancelotti? När tröttnar Villas Randy Lerner på Houllier? Kan John Henry-gruppen i Liverpool verkligen ha kvar Hodgson så många dagar till?
Hodgson ryker först – passerat gränsen
Eller klarspråk:
Vem ryker först?
1) Mitt tips är Roy Hodgson. Gränsen för det acceptabla passerades när Pool föll med 3–1 i Blackburn igår. Martin Olsson gjorde en strålande match på sin vänsterkant och sköt bland annat 1–0 efter en ambitiös långlöpning, men är Liverpools fans villiga att acceptera att hamna i 3–0-underläge mot ett lag som Blackburn, spelare som heter Martin Olsson, en kycklingfirma (som inte vet nånting om fotboll) och en tränare vid namn Steve Kean? Och framför allt: tänker det framgångsrika Boston Red Sox-gänget tåla det? Tror jag inte. Det är bye-bye, Roy.
2) Därefter följer Gerard Houllier, som inte ens har vett att se lika förtvivlad ut som de andra Krise Männen när hans lag förlorar. Den Trötte fick chansen att göra nåt vettigt av ett Aston Villa som består av mycket talang, men det går bara sämre och sämre. Förlusten mot Sunderland inneär att Villa är under nedflyttningsstrecket för första gången på sju år. Fansen buade högljutt och allt Houllier sa var: jag förstår dem.
3) Till sist kommer också Chelseas Carlo Ancelotti att flyga sin kos, åtminstone om det fortsätter så här. Stryk mot Wolves för första gången på 28 år, och detta efter att Carlo jättekaxigt förklarat att ”vi vinner” före matchen. Chelsea hamnar längre och längre efter Manchester United. Det där med att försvara ligatiteln kan de glömma. Som jag ser det måste det till en snabb förändring om inte också Champions League-platsen nästa år ska försvinna i fjärran.
Kan komma en svacka för United
Som ni förstår av detta var det en remarkabel onsdag i Premier League, och inte blev den mindre sensationell av att Tottenham föll – för första gången på elva matcher (2–1 till Everton).
Det innebar att Arsenals och Manchester Citys 0–0 på Emirates växte i värde gentemot alla lag utom Manchester United. Som det ser ut nu går allt i händerna på Sir Alex och kompani. Den här galna ligasäsongen kan man emellertid inte börja summera än. Det kan komma en svacka för United också framöver.
Med facit i hand var det kanske inte dumt av Citys Roberto Mancini att gå in för 0–0 i London. Jag satt på Emirates och irriterade mig länge på att han bara spelade med en helt isolerad Carlos Tevez på topp och inte gav sitt lag en chans till tre poäng, så att säga (minns hemmamötet med United...) Men utan den formstarke David Silva och en eventuell anfallskollega till Tevez, som Mario Balotelli, hade han kanske inget val. James Milner är en terränglöpare, Jo inte tillräckligt bra och Adam Johnson tydligen fast med ett ben i kylskåpet. Bäst i City: Yaya Touré, var första halvlek var briljant.
Arsenal gjorde en fantastisk rivstart och satsade på speed mot ett City som drog ner tempot. Efter tre stolpskott och perioder av teknisk briljans borde Gunners ha vunnit, men som sagt: med tanke på de andra resultaten är båda gängen med i högsta grad.
För övrigt:
West Ham föll med 5–0 i Newcastle och är sist igen. Vad det betyder för managern Avram Grant kan ni själva räkna ut. Lägg till initialen A som i Avram efter Hodgson-Ancelotti-Houllier och vi får HAHA.