Utrustning för fälttävlan

Fälttävlan består ju av

de tre olika grenarna dressyr, hoppning och

uthållighetsprov med terrängridning. Vilken utrustning

som behövs för hoppning och dressyr står att läsa

under dessa grenar. Här redogörs för vad som behövs

vid terrängridning.

Hästen

På tränset är det oftast bäst med en

pullargrimma eller en aachengrimma då de ger hästen

mest motstånd om den ligger på bettet. Vilket bett som

passar bäst varierar och på vissa hästar måste man

prova sig fram. Börja dock alltid med ett vanligt

tvådelat tränsbett med rörliga ringar och rådgör

alltid med ridläraren först innan du byter bett.

Tyglarna skall vara grepppvänliga.

Släta lädertyglar är inte att rekommendera, de blir

dessutom ännu halare om det regnar. För hästar som

ligger på lite är gummiklädda tyglar ett gott val.

Hjälptyglar i form av martingal kan behövas på vissa

hästar.

Hästens ben skall skyddas ordentligt med

lindor eller kraftiga benskydd samt gummiboots på alla

fyra benen. Man kan linda frambenen och ha bakbensskydd

bak. Bakbensskydden skall gå högt upp och långt ned

på insidan för att skydda de mest utsatta delarna av

benet. Det är viktigt att skydden passar ordentligt så

att de inte trycker eller skaver.

Vid terrängridning blir hästens ben

ofta väldigt leriga. Det är viktigt att rengöra

benskydden efter varje ridpass för att de inte skall ge

hästen skav och för att skydden skall hålla.

Strykkappor i läder är hållbara och bra men de är

jobbigare att rengöra än de i plast som man lätt kan

skölja av under rinnande vatten.

Gummibootsen måste passa riktigt. De kan

skava upp karederna om de är för stora. Ha på

babypuder i karlederna för att förebygga skavsår.

Förutom benskydd skall hästens ben

också smörjas in med benvaselin vid terrängridning och

steeplechase. Vaselinet gör att hästen glider över

hindret om den slår i med benen. Slår hästen i en

häck blir det inte lika lätt sår om den är insmord.

Vaselinet skall strykas på i ett tunt lager uppifrån

och ned på hela frambenen ned till hovarna och på

bakbenen från bakknäet ned till hovarna. Vaselinet är

sedan lätt att tvätta av efter ritten.

Sadeln skall ge ett bra stöd för

ryttarens skänklar. De sadeltyper som passar bäst är

allround, allround/hopp, samt hoppsadel. Har du bara en

sadel till hästen skall du välja en allroundsadel

eftersom den lämpar sig bäst för alla tre grenarna

dressyr, hoppning och terrängridning. Har du tillgång

till två sadlar är det lämpligt att ha en dressyrsadel

till dressyren och en hoppsadel till hoppningen och

terrängridningen. Under terrängridningen kan sadeln

glida lite framåt eller bakåt på en del hästar.

Korrigera detta med en brösta respektive svansrem.

En vojlock är mer praktiskt än ett

schabrak vid terrängridning då det kan stänka lera och

smutsvatten upp på hästens sidor. Sadelgjorden sitter

på ett utsatt ställe för nedsmutsning och hästen

svettas också mycket i sadelgjordsstaden. Sadelgjorden

måste rengöras efter varje ritt. Själv har jag funnit

att Gera sadelgjord är mycket bra och praktisk. Den är

mjukt stoppad så att den inte skaver och den är lätt

att skölja av under rinnande vatten efter ridturen.

Det är viktigt att stigläderna är av

god kvalité. Ett stigläder som går av mitt under en

terrängritt kan orsaka allvarliga och onödiga skador om

ryttaren skulle falla av. Tyska och engelska stigläder

brukar oftast hålla hög standard. Det gör däremot

inte de indiska.

Säkerhetsstigbyglar är också viktigt.

Att bli hängandes efter hästen i stigbygeln kan rent ut

sagt vara livsfarligt. Det finns säkerhetsstigbyglar att

köpa som löser ut sig själv - precis som

slalombindningar - om ryttaren skulle falla av.

Ryttaren

Rejäla ridstövlar är ett måste. Om

man vill ha konstläder eller i riktigt läder är dels

en smakfråga och dels en kostnadsfråga. Använder du

läderridstövlar är det en god idé att skydda dem med

galoscher vid blött eller ostadigt väder.

Läderrisstövlar kräver betydligt mer skötsel och

omvårdnad än konstläderridstövlar som ju bara är att

spola av med vattenslangen efteråt.

Innan du sätter sporrar på stövlarna

skall du vara så pass säker i din sits och balans att

du är helt säker på att underbenen ligger still mot

hästens sidor under hela ritten. Rid aldrig unghästar

med sporrar. Rådgör med din ridlärare först om du

tycker dig verka behöva sporrar.

Ett ridspö är alltid bra att ha med sig

även om man inte använder det. Med ett ridspö går det

snabbt att förstärka drivningen om en sådan situation

skulle uppstå. Själv vill jag helst rida ut med ett

ridspö med öggla på då det är lätta att tappa

spöet annars.

Riktiga ridbyxor behövs om du skall

kunna ha en stadig sits. De skall vara skinnskodda

åtminstone på knäna. Endast tygförstärkta ridbyxor

ger inget bra grepp för knäna.

På överkroppen skall man undvika

alltför bylsiga kläder för de stör rörelsefriheten.

Till skillnad mot hoppning och dressyr rider man inte i

kavaj på tävlingar utan i tröja. Ha för vana att

alltid ha säkerhetsväst på när du rider ut i

terrängen. Säkerhetsvästen skyddar ryggen, axlarna,

nyckelbenen och revbenen.

All utrustning till trots, ridhjälmen

är dock alltid det viktigaste. Se till att du har en

ridhjälm som är godkänd av konsumentverket. Det finns

ridhjälmar ute på marknaden som är EU-godkända men

inte godkända i Sverige. Kolla alltid upp det innan du

köper hjälmen. Sammetsklädda ridhjälmar är inte

praktiska att ha ute i regn och rusk. Har du en sådan

hjälm kan du ha ett överdrag på den. Överdrag finns

att köpa i många olika färgglada varianter.