Wennerholm: Han halshöggs av Loob
Andreas Johansson var lite för ambitiös, lite för frispråkig och lite för hård mot lagets egna stjärnor.
Därför tror jag han fick gå från Färjestad.
Han valde huvudrollen lite för ofta.
Därför blev han till slut halshuggen av Håkan Loob.
Färjestad har tagit sig ur den värsta krisen rent tabellmässigt, men den verkar fortsätta bakom dörrarna till omklädningsrummet.
Jag trodde lugnet lagt sig lite över Karlstad, men då fyller Färjestad själva på med nytt bränsle.
Jag väcktes av ett pling i mejlkorgen, där Håkan Loob meddelade att assisterade coachen Andreas Johansson får gå med omedelbar verkan.
En total överraskning.
Först meddelade Loob att Andreas Johanssons ”höga ambitionsnivå som tränare skapat en viss otydlighet i signalerna till gruppen”.
Det lät ju egentligen ganska motstridigt. Att ha en hög ambitionsnivå brukar normalt vara något positivt.
Det insåg väl Håkan Loob och hans informationschef Jörgen Kalitzki också, då raderna snabbt ändrades till att ”det har uppstått en viss oenighet i tränarleden och det har skapat en otydlighet i signalerna till gruppen”.
Något helt annat alltså, men kanske två beskrivningar av samma sak.
Wallin en stark röst
Men jag tror jag har hittat anledningen till att Andreas fick kicken så bryskt och brutalt och helt utan förvarning.
Det är bara fyra dagar sedan han uttalade sig i Sportbladet angående Färjestads lagkapten Rickard Wallin, som var petad i matchen mot Örebro.
– Det gäller att prestera och det har han inte gjort, sa Andreas då.
Och fortsatte:
– Vi vill att alla spelare ska tillföra hundra procent. Vi har haft ett snack med Rickard och tycker inte att att han gör det just nu.
Det tror jag blev droppen.
Dels för att en assisterande tränare sällan har mandat att uttala sig om laget på det sättet, dels för att han direkt anklagade sin lagkapten för att inte ge 100 procent.
Det gjorde inte Rickard Wallin gladare och Wallin är en stark röst i Färjestad.
Inte brytt sig om tröjnamnen
Dessutom har Andreas Johansson, ansvarig för lagets forwards, tidigare varit med och petat Christian Berglund i nio raka matcher.
Då talar vi lagets två bäst betalda spelare och de som ska vara ledande i laget.
Rickard Wallin var tillbaka mot Skellefteå senast, men då placerad i en fjärdekedja i den officiella laguppställningen.
Sedan vet jag inte om talangen Max Görtz missnöje också faller på Andreas Johanssons bord, men den skånske forwarden vill ju bort från klubben och helst lika snabbt som sina gamla forwardstränare.
Jag vet inte om huvudtränaren Leif Carlsson haft en avvikande mening i de här fallen, men det verkar ju så eftersom Håkan Loob understryker att han sparkar Andreas Johansson för att spelarna ska veta vem som bestämmer.
Jag tycker lite synd om Andreas som faller på att han varit för ambitiös och inte brytt sig om vilka namn som stått bak på tröjorna.
De i hans ögon bästa anfallarna skulle spela. Men det är en sak att säga det inåt gruppen, en annan att gå ut i massmedia och säga det öppet.
Det är väldigt ovanligt.
Familjen på väg att splittras
Man kan väl säga att Andreas Johansson fick sparken lite av samma anledning som Anders Forsberg fick gå från Skellefteå.
Han tog lite för stor plats helt enkelt.
Men jag undrar om inte den gamla Färjestadsfamiljen är på väg att splittras.
Jörgen Jönsson hoppade av jobbet som sportchef, kanadensarna David Liffiton och Devin Didiomete har båda fått kicken och Pelle Prestberg fick inget förlängt kontrakt efter sin månad i klubben.
Och nu Andreas Johansson.
Ryktet säger att målvaktstränaren Erik Granqvist försvinner nästa säsong och att huvudtränaren Leif Carlsson är på väg tillbaka till Tyskland.
Spelmässist omodernt
Dessutom lever ju klubben spelmässigt kvar i det förgångna och är långt ifrån den moderna, fartfyllda hockey som exempelvis Skellefteå står för.
Så jag är inte förvånad att Färjestad ligger nia efter 28 spelade matcher.
Det är sämsta placeringen efter så många omgångar på exakt tjugo år.
Då är något allvarligt fel i en klubb där ambitionen alltid är att ta SM-guld.