Alfelt: Avdics självmål kändes som ett guldmål
MALMÖ. För en gångs skull blir MFF pressat på sin hemmaplan och ändå vinner di blåe.
Klasslag vinner matcher man inte är bäst i. Guldlag har flyt.
Just nu känns Denni Avdics självmål som ett guldmål för Malmö FF men förmodligen blir inget klart förrän i de allra sista avgörande omgångarna.
Inte ens en derbyseger för MFF i nästa hemmamatch dödar Helsingborgs guldchans.
Tror jag.
För man kan inget veta i den här konstiga allsvenskan där ett så starkt lag som Elfsborg är 14 poäng efter Malmö när nästan en tredjedel av serien återstår att spela.
Det är marginaler som inte ska kunna existera.
Malmö fick lite hetare chanser
Elfsborg var långa stunder bättre än MFF i går men sett till vassa målchanser var det knapp fördel för hemmalaget även om det var hemmamålvakten Johan Dahlin som tvingades till de svettigaste räddningarna.
Malmö klagade på att man inte kom upp i samma snabba passningsspel som man haft i många matcher nu. Anledningen till det var såklart att Elfsborg är tillräckligt bra för att inte tillåta det.
Elfsborgs tränare Magnus Haglund pratade i går om att när man sålt Emir Bajrami saknades skadade Stefan Ishizakis förmåga att utmana ännu mer, men Elfsborg är för bra som lag och som trupp för att bli beroende av en enda spelare. Inte ens Anders Svensson betyder så mycket i en så kvalitativt bred trupp.
Gåtan Elfsborg har gjort lika många mål som MFF men släppt in åtta fler och framförallt släppt in dem i lägen då man skulle ha stängt matcher. Man förlorade sin chans att hänga på i våras och får nu inrikta sig på att jaga tredjeplatsen.
Malmös veteran Daniel Andersson välkomnade att MFF nu tar över rollen som det jagande laget, positionen som HIF haft så länge – och jag tror inte att det blir något negativt för MFF:s många unga talanger. Prestationerna på planen och segrarna har stärkt självförtroendet.
Rutin ingen nödvändighet
Malmös spel bygger på dominans och bollinnehav, vilket kräver trygghet och tro på sin egen förmåga så att rutin inte blir en nödvändighet för att man ska klara att gå hela vägen.
Elfsborg dominerade spelmässigt stora delar av framförallt andra halvlek men
Malmöspelarna blev aldrig stressade för det. Man försökte att spela sitt spel och när passningsspelet inte fick samma utdelning som det brukar få hamnade man ändå aldrig i något som ens liknade paniklägen.
Yago Fernandez har klivit in i laget som ett bra komplement till Daniel Andersson, som jag i går tyckte var mer dominant i Malmös försvarsspel än han varit på länge. Viktigare ändå är nog att ytterbackarna Ricardinho och Ulrich Vinzents kommit tillbaka till spelet där de både är defensivt stabila och vågar gå fram för att skapa tryck på motståndarna.
Ivo Pekalski fortsätter att vara årets sensation medan Agon Mehmeti och Daniel Larsson i går spelade aningen för snålt och oprecist för att bli riktigt vassa. Mehmeti hade ändå en lobb i ribban och är en målskytt som kan bli guld värd till slut.
Mjällby och Elfsborg avhängda
Förhoppningsvis vinner både MFF och HIF sina kommande matcher mot Åtvidaberg (b) respektive Gefle (h) så vi får en riktig höjdarmatch 15 september på Swedbank stadion. Ett superhett derby som inte i sig avgör allsvenskan men som kommer att ge en klar vink om vilket av de två Skånelagen som till slut vinner årets allsvenska.
Malmös seger i går dödade inte bara Elfsborgs sista minimala hopp. Den sänkte samtidigt Örebros guldchans till att det krävs ett mirakel-nivå. Tio poängs differens innebär att Örebro ska vinna fyra matcher fler än MFF av de nio som återstår att spela. Det händer inte.