Tidernas bästa Wimbledonfinaler

– med tennisoraklet Björn Hellbergs kommentarer

Här är de bästa Wimbledonrysarna

1. 2008, Rafael Nadal–Roger Federer

6–4, 6–4, 6–7 (5–7), 6–7 (8–10), 9–7

En helt makalös final som varade i sju timmar, innehöll två regnuppehåll och gick till fem set. Nadal kunde till slut bryta Federers serve i det avgörande setet fram till 8–7 för att sedan serva hem matchen. Därmed missade Federer chansen att bli den ende spelare som vunnit den klassiska grästurneringen sex gånger i rad.

Det såg annars ut att bli en överraskande snabb affär. Den spanska världstvåan vann de två första seten. Tredje set gick till tiebreak som Federer lyckades ta hem med minsta möjliga marginal. Även fjärde set gick till tiebreak och återigen kunde Federer vinna efter att på ett fantastiskt sätt ha räddat två matchbollar.

BJÖRN HELLBERG:

– Absolut inget dåligt val att placera den här finalen som nummer ett. Det var verkligen en match som innehöll alla de klassiska ingredienserna: dramatiska svängningar, toppspel, regnavbrott och en detroniserad mästare. Jag håller också den här bataljen som den största någonsin. 

2. 1980, Björn Borg-John McEnroe

1-6, 7-5, 6-3, 6-7 (16-18), 8-6

Fram till i går den mest klassiska finalen genom tiderna. Ingen direkt välspelad match, men dramatiken var femstjärnig mellan dåtidens tennisgiganter. McEnroe började klart bäst och vann det första setet. Men världsettan Borg kom tillbaka och vann de två följande. Det fjärdesetet är tennishistoria. Björn Borg hade sju matchbollar utan att kunna avgöra.

I stället vann McEnroe till slut setet med 18-16 i tiebreak. Men Borg lyckades på något sätt ta sig samman och vinna det avgörande setet med 8–6.

BJÖRN HELLBERG:

– En fenomenalt dramatisk match, som när det gäller spänning var helt i nivå med årets final. Däremot var den inte lika välspelad. Men oj vilken hudknottrande dramatisk final det här var. En fullt värdig tvåa.

3. 2007, Roger Federer-Rafael Nadal

1–6, 7–5, 6–3, 6–7 (16-18), 8–6

Ytterligare en stor final mellan tennisvärldens två giganter. Federer vann det första setet i tiebreak men Nadal svarade, bröt Federers serve tidigt och vann det andra setet. Schweizaren kom tillbaka och vann det tredje setet i tie-break, innan Nadal på nytt svarade och tog matchen till ett avgörande set.

Där var Federer starkast och kunde vinna med 6–2, trots att han var illa ute i flera av sina servegame. Inför ögonen på Björn Borg tangerade Federer svenskens rekord på fem raka segrar i Wimbledon.

BJÖRN HELLBERG:

– En väldigt stark final, men blekare än årets. Den innehöll dramatik då Federer hade chansen att tangera Borgs rekord. På en topp 5-lista skulle jag ersätta med finalen mellan Nastase och Smith 1972.

4. 2001, Goran Ivanisevic-Patrick Rafter

6-3, 3-6, 6-3, 2-6, 9-7

Ivanisevic låg på 125:e plats på ATP-rankingen före turneringen och var egentligen inte kvalificerad för spel i Wimbledon. Men han fick ett wild card. Och kroaten tog sig överraskande till sin fjärde final i turneringen.

Trots att Ivanisevic hade stora problem med en axelskada under matchen stod han slutligen som segrare och tog därmed sin första och enda Grand Slam-titel. Han blev dessutom den första wild card-spelaren någonsin som lyckats ta en Wimbledon-titel.

BJÖRN HELLBERG:

– Den här finalen gillade jag verkligen, den hör verkligen hemma bland de stora. Ett extra spänningsmoment var ju att Ivanisevic hade varit uppe i tre finaler tidigare utan att få vinna.

5. 1990, Stefan Edberg-Boris Becker

6-2, 6-2, 3-6, 3-6, 6-4

De två hade mötts i finalen året före, och då vann Becker enkelt. Men nu var Edberg något överraskande den starkare. Edberg vann de två inledande seten med klara siffror. Becker kom tillbaka och vann de två följande seten. När alla trodde att matchen var förlorad lyckades Edberg kämpa sig tillbaka i det avgörande setet.

Och trots underläge i det femte setet kunde svensken genom en otrolig kämpainsats komma tillbaka och vinna.

BJÖRN HELLBERG:

– Tycker jag hör hemma på topp-5 över klassiska finaler. Det här var en av Edbergs allra största bedrifter i karriären. Edberg vann dels genom briljant tennis, dels genom att sätta på sig blåstället.

Sammanställning: Hans Abrahamsson