Flinck: En värdig mästare
Publicerad 2014-05-24
Vad är väl en SM-final i handboll?
Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles... underbar.
Tack för underhållningen och rysaren!
Ovanstående är förstås en parafras på Askungen. Men också på min snabbtyckare efter damfinalen som var avgjord efter fyra minuter.
I herrarnas final fick vi i stället en klassisk rysare och holmgång mellan Sveriges två formstarkaste lag som avgjordes först när 13 sekunder återstod.
Då sköt Jesper Konradsson 24-22 till Alingsås och slog spiken i Skånekistan än en gång.
Det är nu 22 år sedan en klubb från Skåne, som i dag ändå får betecknas som handbollens fäste i Sverige, vann SM-guld.
Annars såg det ut att bli just Lugis kväll i början då man tog ledningen med 5-2 och när Albin Tingsvall gjorde 20-18 och Alingsås samtidigt åkte på sin andra utvisning på elva sekunder efter att Fredrik Teern gett Joacim Ernstsson en smäll (Ernstsson bars några minuter senare ut på bår och fördes till sjukhus.)
Skåningarna hade dessutom i mångt och mycket fått stopp på Alingsås fruktade kontringar både i första- och andrafas.
Går aldrig att räkna borta
I den 50:e minuten gjorde sedan Hampus Jildenbäck 22-19.
Men är det något vi lärt oss det här slutspelet är att det aldrig går att räkna ut detta Alingsås.
Man kom tillbaka än en gång tack vare ett fantastiskt försvarsspel, en Mikael Aggefors som stängde igen ordentligt och några riktiga viljemål.
Lugi nollades faktiskt sista tio minuterna och det avgjorde förstås finalen.
Drotts guld i fjol var kanske en större skräll men faktum är att Alingsås tippades sexa inför säsongen av tränarkåren och Mikael Franzén själv satte dem på en sjundeplats.
Det blev en tredjeplats till slut.
Värdig mästare
Man var sedan nära att åka ut mot Malmö i kvartsfinalen men tvålade till seriesegrarna Guif i semin.
Nu står Glenn Andersson & Co nedanför mig med SM-bucklan.
Bakom sig i kväll hade man i Malmö Arena dessutom en imponerande blå vägg med ”Blåljus” – Alingsåsklacken.
Vi snackar förstås om en värdig mästare som dessutom står för en annorlunda, offensiv och aggressiv handboll i elitserien.
Och vilken vinnare han är, Mikael Franzén.
Tolv finaler som spelare och tränare i tre klubbar – och tio guld. Imponerande!
Ni som hängt med under säsongen att det varit mycket snack om domarna.
Sveriges klart bästa domarpar, Mirza Kurtagic och Mattias Wetterwik, fick blåsa herrfinalen. Och som de gjorde det! +++++ trots alla heta känslor och några tuffa beslut att ta.