”Ska hyllas tills han inte kan hyllas mer”
Niva: Han har åldrats rätt snabbt
Vi ska givetvis hylla Leo Messi tills han inte kan hyllas mer, vi ska fylla bibliotek med minnesskrifter till hans ära.
Men om vi får någon halvminut över mellan rekordvarven?
Då kan vi faktiskt också studera en 27-åring som åldrats rätt snabbt på sistone.
Jag ser den här gudabenådade lilla loppan från Rosario nå ytterligare en himlastörtande rekordnivå, och jag kommer på mig själv med att fyllas av en bitterljuv känsla medan jag tittar.
Det är inte samma unga Leo Messi längre. Det är inte den där stormvinden som virvlar fram i överljudstempo under matchens alla minuter.
Uppriktigt sagt trodde jag inte att det var han som skulle bli först hinna ikapp Raúl. Cristiano Ronaldo må vara född mer än två år tidigare, men numera uppfattar jag ändå Leo Messi som en äldre fotbollsspelare.
Om han passerat toppen? Absolut
Tidens tänder har nött mer på honom, på en kropp som aldrig gått att bygga upp likt en orubblig superhjältestaty.
Missförstå mig nu inte bara för sakens skull. Leo Messi var väldigt bra mot Ajax också – bättre än jag sett honom på sisådär ett halvår – men han var det på ett helt annat sätt än han brukade vara för bara ett par år sedan.
Istället för att vilja vara involverad i varje möjligt spelmoment portionerar han numera ut sina aktioner mycket mer sparsamt. Han är i stort sett aldrig den som gör inbrytningen in i straffområdet, utan väljer istället att vara andravågsspelaren som fyller på och snappar upp de bollar som ligger fria.
Det här var VM-versionen av Leo Messi, varianten som glimrar till med brännande skärpa emellanåt, men som vinner priser och slår rekord mer tack vare det vi sett förut än det vi faktiskt ser för stunden.
Om han passerat toppen som spelare? Jo, det tror jag absolut.
Blivit rekordkrossare
Egentligen tycker jag inte att det är en särskilt kontroversiell sak att skriva. Historiskt sett är de flesta anfallsspelare som bäst någonstans runt 25-årsstrecket, och även om modern fysiologi hjälpt vissa spelare att förlänga sina toppar så har samtidigt även dagens fotbollsindustri kapat ner andras.
Själv har såklart Leo Messi alltid velat spela fotboll, av den väldigt enkla anledningen att Leo Messi alltid älskat att spela fotboll.
Det har varit en förutsättning för att göra honom till den rekordkrossare han blivit, men det har också tillåtits att bli ett problem. Ingen har hjälpt Leo Messi att skydda sig ifrån sig själv. Skatteplaneringen runt honom har varit betydligt mer rigorös än själva karriärsplaneringen.
Istället för att vila genomtänkt och konsekvent har han år efter år skyfflats runt från den ena världsdelen till den fjärde, uppbunden för att spela poänglösa uppvisningsmatcher som någon annan har tjänat pengar på.
Någonstans på vägen över världshaven försvann den allra högsta turboväxeln, och jag har väldigt svårt att någonsin se den komma tillbaka.
Helt i sin ordning
Men hey, även om det kan vara fog för att känna sig lite melankolisk är det sannerligen inte rätt kväll för att sitta och sentimentalitetsdeppa.
Återigen har Leo Messi skrivit historia, och på många sätt är det allra mest imponerande att han fortsätter att göra det trots att varvtalen numera är lite lägre.
Han är på god väg att verkligen lyckas med det där tricket som många andra aldrig klarar, att anpassa sig till förändrade förutsättningar och skaffa sig en väg runt dem.
Även om det är så gott som omöjligt för en speedspelare att kompensera för sjunkande toppfart så kan en vidare spelblick i alla fall räcka en bra bit.
Leo Messi kommer aldrig att bli 25 år gammal igen. Han kommer inte att göra 91 mål på ett kalenderår fler gånger, och jag måste erkänna att jag faktiskt är tveksam till att han plockar hem fler Guldbollar att pressa in i hyllan.
Det är helt i sin ordning.
Topp tre någonsin
Inget av det jag skrivit här förringar något av det han kommer att fortsätta göra, än mindre allt det han redan har gjort.
Själv håller jag Leo Messi som en av de tre största spelarna i hela fotbollshistorien – okej då, den tredje bästa ifall vi nu ska vara exakta – och han har alltså spelat sig till den positionen redan som 27-åring.
71 mål på 90 matcher? Sinnessjukt. Störtlöjligt, stört omöjligt.
Och att det finns mer att se i backspegeln än i vindrutan en kväll när man blivit den bästa Champions League-målskytten någonsin är trots allt rätt jäkla rimligt.