Har döpt om England: ”The M62 Brigade”
Wennman: Andrea Pirlo, 36, var nattens kung
MANAUS. England såg en fin och rak motorväg framför sig, Italien tog en långsam djungelpromenad.
Ändå hann kapten Pirlo före kapten Gerrard i mål, som i den där sagan om Haren och Sköldpaddan.
Så efter 2-1 till Italien i nattens ”värmeslag”, hur ska England ta igen förlorad mark?
Tja, fråga inte fystränaren, i alla fall.
Han heter Gary Lewin och bars ut på bår efter att Daniel Sturridge kvitterat Italiens 1-0-ledning (Claudio Marchisio) i första halvlek, och det var typiskt:
Efter alla konstigheter i engelska VM- och EM-matcher under åren satt jag med Drevet ett par timmar före matchen och spekulerade i vad det skulle hända för bisarra saker den här gången.
– Ja, nånting blir det ju, sa Laptop.
Så vad vi fick var alltså en fullständigt unik händelse:
Fystränaren Gary Lewin på Englands bänk blev som alla andra hysteriskt lycklig efter Sturridges mål, kastade sig in i en hög av ledare och reserver – och bröt benet.
Det var i alla fall vad den första prognosen sa i natt.
Och när det gäller det där med motorväg:
England kom med en startelva som Drevet (och jag) älskade. Roy Hodgson satsade på speed och ungdomliga lungor i den över 30-gradiga hettan och vågade placera Raheem Sterling i hålet bakom Daniel Sturridge. Vid sidan om sig hade han Wayne Rooney och Danny Welbeck.
Det innebar att England startade med tio man som representerar klubbar från antingen Liverpool eller Manchester. Den ende från ett londonlag var Chelseas Gary Cahill.
Inte mycket att klaga på
Därmed döptes The Three Lions till ”The M62 Brigade” av de engelska journalisterna. M62 är motorvägen mellan Liverpool, Manchester, Leeds och Hull. Denna brigad såg enligt min mening stark och väl beväpnad ut, Hodgson kom ut med ett England som hade bra balans och uppenbar inspiration, det finns faktiskt inte särskilt mycket att klaga på trots ännu en förlust mot en av de stora fotbollsnationerna. England har ju inte slagit ett lag i ”Elitserien” sen vinsten mot Argentina i VM 2002.
Ändå blev det alltså stryk och ett komplicerat läge efter Costa Ricas sensationella 3-1 mot Uruguay. Roys Boys är redan illa ute. Torsk mot Luis Suarez (som vilade igår) och kompani i Sao Paulo och de kan vara utslagna redan efter två matcher.
För ett rätt ifrågasatt Italien var det den perfekta starten. De älskar att spela matcher av den här typen, de växte enormt undan för undan, blottade en stark motståndares svagheter undan för undan med taktiskt snille och bättre bollbehandling.
Det gällde framför allt genidraget att plåga Englands vänstersida. Nästan alla farligheter som Italien skapade framåt kom från den kanten och tvingade Hodgson att skiftas positioner mellan yttrarna Welbeck och Rooney i halvtid. Det var också efter ett högerinlägg (Candreva) som Mario Balotelli – why always him? – nickade in 2-1-målet bakom Joe Hart.
Henderson mycket bra
Segerorganisatören var dock ännu en gång Andrea Pirlo på mitten. Han hade i första halvlek 74 touchar på bollen. Den i England som hade mest var Glen Johnson med 35.
Jag vill påstå att Jordan Henderson gjorde en mycket, mycket bra match bredvid Steven Gerrard på mitten, och att Pirlos vapendragare Daniele De Rossi har setts betydligt bättre. Ändå vann Italien det kriget genom att öka farten emellanåt, att dra ner det till promenadtempo övrig tid – och att lurigt söka den där sista, avgörande passningen framåt.
Pirlo, 36, var alltså nattens kung. Det hade bara fattats att han satt 3-1 på den där frisparken i slutminuterna.
Så är det tack och godnatt nu för England?
Tror jag inte. Det här var trots allt en förlust som det går att resa sig från. Mitt tips kvarstår: Italien och England vidare från gruppen.