”Hon mindes knappt något”
Publicerad 2022-02-06
ZHANGJIAKOU. Här är bilderna från intervjuerna som Frida Karlsson kanske aldrig borde genomfört.
– Hon mindes knappt något av det, säger landslagschef Anders Byström.
– Där och då var det lite blackout, säger vännen Maja Dahlqvist.
LÄS MER: Bluffbilderna från OS: ”Ni ska inte få se”
Frida Karlsson var medtagen efter målgång på lördagens premiär i skiathlon.
Som Sportbladet berättade i går fick det svenska OS-hoppet läkarhjälp och stoppades från den mixade zonen, där media väntar, efteråt.
När hon väl kom dit, vilket skedde efter beslut av landslagsledningen och Frida Karlsson själv, var hon fortsatt omtumlad. Detta trots värme och näring under en timme inomhus. Hennes ögon var blanka och orden få.
– Jag är tom, sa hon.
”Hon var borta där”
Dagen efter konstaterar landslagschefen Anders Byström att Frida Karlsson kanske aldrig skulle mött pressen.
– Hon kanske inte ens skulle gått igenom. Hon mindes knappt något av det heller. Hon var borta där efteråt, säger han.
Rumskompisen Maja Dahlqvist förstod av Frida Karlsson själv att timmarna efter målgång var dimmiga.
– Jag vet att hon har svimmat över lopp förut, men det här kanske var lite utöver det vanliga, säger Maja Dahlqvist och fortsätter:
– Hon sa att när hon gick genom mixade och fick frågor om loppet att hon inte hade något svar på det för hon kom inte ihåg. När hon kom tillbaka senare mindes hon allt men där och då var det lite blackout.
Hämtade sig under kvällen
Anders Byström:
– Hon blev väldigt utmattad, trött och tom på energi och kall. Hon var nästan lite borta där i målområdet och inne i omklädningsrummet. Det är lite otäckt när det går så långt.
Landslagsläkaren Jan Wall berättade på lördag kväll att Frida Karlsson mådde bättre, men att det fortsatt var en utmaning med frusna fötter och fingrar.
Under kvällen i OS-byn hämtade sig skidåkaren allt mer.
Och hon fick god hjälp till det. Ett smörgåsbord med mat dukades upp och kompisen Maja fanns nära som stöd.
– Det var att låta henne spy ur sig om loppet och sen blicka framåt. Och jag fick offra mina godispåsar…, säger Maja Dahlqvist.